Tyskland sänker ytterligare 8 cent
Nu är glada julen slut! Grispriserna sjunker som en sten. Priserna är inte alls samma efter jul som före. Det har vi inte glömt, även om skulle vilja drömma oss tillbaka till fjolåret så här års, när julpriserna blev januaripriser. Det var stor efterfrågan på slaktgrisar och det gick lätt att teckna kontrakt.
I år är det helt annorlunda. Vi har inte haft några högre julpriser, men nu sänks priserna med kronor och inte med ören. Igen vet vad det ska stå i kontrakten gällande efter 1 januari och alla vet inte ens om det går att få ett kontrakt. Risken är stor att slakterierna tar tillbaka det de förlorade på den ivriga kontraktsskrivningen i fjol.
Till råga på allt är det en väldigt dålig situation i slutet på detta år med alla helger. Det har väl knappast varit så många oslaktade grisar inför julen och det blir ännu värre efter alla helgdagar, trots slakt även i helgdagarna. Det här präglar hela Europa, där vi nu ser priserna falla. Slakterierna i framför allt Tyskland utnyttjar situationen och sänker priset radikalt, som nästa vecka med nästan 1 kr. Danmark sänker också, liksom flera svenska slakterier. Skövde har sänkt 1 kr på två veckor och tänker sänka mer, Scan sänker 50 öre, Dalsjöfors sänker 50 öre utöver sänkningen v 50. Ginsten har sänkt.
Det man säger nu om grispriserna är "Det är bara att hoppas!" Det enda vi vet just nu när många kontrakt sagts upp är att det är turbulent och man talar endast om korta kontrakt.
Slaktgrisuppfödarna vet emellertid vad deras spannmål är värd där den ligger i silorna. Jag har hört diskussioner om avvägning mellan att sälja spannmålen och ställa stallarna tomma, eller få ett garanterat pris på slaktgrisarna omgång för omgång, så att priset täcker spannmålen och arbetet. Detta kan ju en uppfödare av slaktgrisar göra, men vad gör smågrisproducenten som levererar smågrisarna om det blir stängning. Stänga och öppna igen? Det är omöjligt.
Vad utmärker en julskinka? Förr åt vi julskinka med ben, men den finns inte längre. Att köpa en julskinka idag är en helt annan produkt än för 30 - 50 år sedan.
Det finns massor av varianter i butikerna, med och utan svål, färsk, rimmad, rimmad kokt, i spad och utan spad, guldgris och raspsgris, osv, osv. En rundvandring i min närmaste Ica-butik idag visade att det fanns minst 8 olika fabrikat och beredningar till kilopris för kokt från 49,90 från Nyberg Deli, till Krav för 163 kr. Scans rapsskinka kostade 123 kr. Man klämde och läste, klämde och läste. Och funderade säkert över priserna och vad skillnaden är mellan 50 och 160 kr. Alla skinkor var kokta.
En sak slog mig, det var att samtliga skinkor var svenska, inte bara förpackade i Sverige, utan från grisar födda i Sverige. Det trodde jag inte, men det hedrar Ica att endast sälja svensk skinka. Det är som man säger i de flesta undersökningar, när det är jul och skinkan ska inhandlas, då ska den vara svensk. Alla skinkor jag kunde se i butiken hade det blågula märket Svenskt Kött.
Det jag också funderade på är varför det är så enkelt, och det finns så mycket utrymme på produkten där svenskheten dokumenteras, när det gäller julskinka. Andra tider på året är det omöjligt att få någon dokumentation på produkterna. Om det finns, så används en stil som är omöjlig att läsa utan förstoringsglas.
I en del annonser ser jag dock att en del handlare i området säljer även importerad skinka.
7 miljoner kilo skinka lär det säljas i dessa dagar. Det har varit en ganska stabil siffra genom åren, men det finns tendens till minskning. En orsak är att det säljs allt fler små skinkor, som en följd av att det blir allt fler hushåll med endast en person. Skinkan på julbordet skulle förr vara stor och dominerande på julbordets främsta plats, men den markerade platssen försvinner i och med att skinkorna blir mindre.
Vi äter ca 1 kg skinka per person under julhelgen. Eftersom det finns befolkningsgrupper som inte äter gris, blir mer än 1 kg per person på oss andra.
Grisen har numera 6 skinkor och kommer från fem muskler, innanlår, ytterlår, rulle, rostbiff och fransyska, har jag fått höra. Men grisens bakbensmuskler hör inte dit. Det är en myt att slaktarna skär skinka ända nedåt hasorna på grisen. Att grisen har 6 skinkor förklarar givetvis att de svenska grisarna räcker att försörja julborden. Med två skinkor per gris, som förr, skulle vi behöva betydligt fler grisar. En annan förklaring till att svenska skinkan räcker, är att inläggningen tenderar att börja allt tidigare på året.
Det är numera vanligast att skinka är processad (nätat, tumlad, klistrad, osv), så vanligt att det gamla namnet skinka inte längre används för skinka. Skinka i ett stycke, den gamla oklistrade, kanske med ben, kallas nu helmuskelskinka.
Nästa år får vi ännu en ny skinka. Den med danska gener. För ett par veckor sedan föddes de första danska grisarna, de som ska utgöra basen i QGs framtida grisavel. De första föddes på Köinge avelsbesättning i Halland, 6 sogrisar och 6 galtgrisar av dansk lantras. Det är dock fadern som är dansk lantras, eftersom det inte gått att importera levande djur pga salmonella, prrs och mrsa. Det finns helt enkelt inte en enda dansk sogris som är frisk nog att importeras till Sverige!
När vi skulle byta ut våra svenska avelsdjur, köpte Köinge visserligen in yorkshire, men behöll en del lantras. Det är den som nu kommit till heders igen och våra gamla hederliga svenska lantrassuggor har betäckts med dansk lantrassperma, som gått att importera och klarat hälsokraven. När avkomman efter dessa svenska lantrassuggor seminerats med dansk lantras i tre generationer, betraktas även suggorna som dansk lantras och vi har äkta dansk lantras här i landet.
Jag ska skriva lite mer om det här i en särskild artikel, men håll med om att svensk grisavel vandrar fram på många krokiga vägar!
Det föds nu dansk yorkshire och dansk duroc på samma sätt, med dansk sperma på svenska djur.
Jag tillönskar alla en God Jul! /LG 131220