Ginsten Slakteri
Bengt-Göran Bengtsson: -Försäljningen är inte vad den borde vara och jag misstänker att importen ökat. Men den är som den varit senaste veckorna. Försäljningen brukar ta fart efter sportloven.
-Det är bra att Svenska Köttföretagen kommer igång med kontrollen av grisköttets ursprung för att få bort ev köttfusk. Kontrollen i butikerna kommer att stärka tilltron till det svenska köttet.
-Det är brist på smågrisar och balans i slakten.

KLS Ugglarps och Dalsjöfors Kött
Cato Gustafsson: -Alla priser är oförändrade. Det är underskott på smågrisar, men vi har en kö i slakten motsvarande 3 dagars slakt efter nästa vecka. En ombyggnad av butinan (bedövningen) i Ugglarp är nu klar, vilket gör att vi går upp i full kapacitet från nästa vecka.

Skövde Slakteri:
Tommy Ögren, -

Dahlbergs Slakteri
Glenn Jönsson: -Priserna är oförändrade, Det är balans för både smågrisar och slaktgrisar.

Moab (Förädlar Dahlbergs slaktdjur.) Michael Oldin: -Det har varit en seg vecka, försäljningsmässigt, vilket är vanligt så här års. Men nu är sportloven över och vi ser fram emot ökad försäljning. Jag har mer i frysarna i år än i fjol.
-En orsak till den sämre försäljningen så här års, jämfört med i fjol, kan vara att påsken var tidigare i fjol och låg närmare sportlovet. Påsken är en stor mathelg. Den sega försäljningsperioden efter jul brukar vara intill påsk.
-Det kan även vara vädret som har betydelse.
-Frågan är också om inte importen ökat. Jag tycker mig se att livsmedelshandeln har mer annonser för importkött än tidigare.
-Vi styckar ju Dahlbergs grisar. Slakten har ökat vid Dahlbergs och vi styckar fler grisar i år än tidigare.

Lövsta Kött
Ulf Tillman: -

Knorrevången
Mikael Dahl: -

Österbottens Kött
Tom Åstrand: -

Snellmans
Tomas Gäddnäs: -.

Sveriges Grisföretagare
Mattias Espert:


Danish Crown
Kastar man en blick på kalendern, så är vintern slut, men våren har ännu inte drabbat den europeiska marknaden för färskt griskött.
-Vi upplever fortsatt en ganska lugn handel med i stort sett alla köttdetaljer. Framändar och bog rör sig vettigt. Skinkan är stabil på en något lägre nivå, medan kotlett säljs något mera trögt, säger Søren Tinggaard, som är underdirektör i Danish Crowns exportavdeling.
Förklaringen på den tunga marknaden för kotlett skylls i viss grad på en mycket trög handel med bakdelskött till den engelska baconmarknaden. I gengäld är det globalt sett en generellt riktigt efterfrågan på bröstfläsk.
Till länderna utanför Europa är det en utveckling på försäljningen till både Japan och Kina.

ISN, Tyskland
Oförändrat i EU, men hopp om höjning i Tyskland
De europeiska grispriserna rör sig lugnt på ett stilla hav. De flesta grispriser fortsatte på oförändrad nivå. En viktig förutsättning för detta är att tyska grispriset för fjärde veckan i rad oändrat ligger på 1,47 €. Även priserna i Holland, Danmark, Belgien och Österrike var oförändrade. Men vi hoppas på en höjning i Tyskland.
De senaste veckorna har synts en positiv trend i det södra Europa. Priserna i Spanien och Frankrike har stiget flera gånger. Senast gick spanska priset upp påtagligt, så nu närmar sig priset ledaren Frankrike, som ligger först i listan över de fem viktigaste grisländerna i Europa.
Trend för tyska marknaden: Efterfrågan på slaktgrisar fortsätter vara god i Europa. Slakterierna anstränger sig intensivt för att undgå brist. En måttlig prishöjning verkar vara inom räckhåll.

Debatt
Välkomna att göra inlägg i debatten om grisnäringen!

Bloggat
För att läsa hela innehållet i bloggen, klicka på blå texten!

Grisgeneralen
Klicka HÄR
Därför vägrar bankerna lån till grisstallar
Det borde vara byggbom på våra grisgårdar, men bankerna fegar ur. Efter ett samtal med en lantbruksansvarig vid en av våra storbanker får jag höra. De flesta fastigheter blir ”överbyggda”, dvs värdet av nybyggnationen blir för stort i förhållande till fastighetens totala värde. Det betyder att endast stora egendomar kan vara aktuella för utbyggnad och dessa har sällan det behovet eftersom man är redan lönsam. Kan man sätta upp byggnader med bra alternativ användning så underlättar det. På min fråga, hur gör man om man vill expandera? Bygg ut lite i taget och låna kortare pengar.
Det är konstigt att om jag vill köpa lantbruksmaskiner för miljontals kronor är det inga problem. Jag behöver inte visa någon affärsplan utan endast skriva mitt namn på ett köpekontrakt. Till maskiner kan man låna stora pengar med 120 månaders avbetalning till räntor som i många fall understiger 1 %-enhet. Det verkar som att bankerna värderar äganderättsförbehåll i traktorer och skördetröskor som varande bättre än säkerhet i en bra produktionsanläggning.
Vem skall utveckla grisproduktionen?

Bengts sporadiska blogg
Klicka HÄR
Allt är inte grönt i den gröna sektorn
”Det är grönt farfar”, säger barnbarnen när något är fixat och bestämt och alla vet vad som gäller. Detta passar dåligt på det som hänt med maten och politiken – hemma och globalt – de senaste veckorna. ”Livsmedelsexperter” och politiska amatörer har överträffat varandra – det pågår för fullt då detta skrivs – i produktion av ”alternativa sanningar” till en alltmera osäker, konsumerande allmänhet och press. Jag behåller därför min vänta-och-se-attityd från tidigare blogg och nöjer mig nedan med en handfull snabba nerslag om det jag upplevt den senaste tiden.
Den 25 januari ordnade Partnerskap Alnarp en halvdag om hur vi ska kunna slå mynt av rådande sug efter svensk mat (kött) till höga priser med vidhängande mervärden. Utmärkt programidé. Jag saknade dock ett inlägg om hur denna mat ska bli tillgänglig för alla, då inkomstklyftorna tycks öka och den jäktade standardhusmodern vid köttdisken enligt tillgänglig forskning i första hand sägs fråga efter priset och inte efter falukorvens ursprung. Lösning med matkuponger? Tvåprissystem? Vissa dagar med priser som möjliggör ”svenskkött för alla”? Jag har frågat om priset för dem som normalt handlar i Konsum och motsvarande tidigare. Kanske kommer svaret i ett förväntat, omfattande handlingsprogram tillsammans med särregler för landsbygden vad gäller arbetsgivaravgifter, flyttningsbidrag, reducerad realisationsvinstbeskattning för dem som väljer att lämna huvudstaden för bosättning på en ”skräpyta” någonstans i Sverige, etc. På kvällen var det mingel och kamratmiddag på Alnarpskåren för lantmästare, agronomer, hortonomer och alla andra som vill bygga nätverk i livsmedelskretsar. Fint initiativ som startade i fjor.
Jag var inte på Alnarp i år. Det blev i stället Die Grune Woche, Gröna Veckan, i Berlin samma vecka. Hade väntat mig mycket av den förannonserade påkostade svenska medverkan i denna världens största och äldsta livsmedelsmässa (sedan 1926). Syftet är att deltagande länder och inte minst regioner ska visa vad de har, kan och vill vad gäller mat (lokalt bröd, korvar, grönsaker, etc) och dryck (öl, vin, kryddat brännvin, juicer, m m) i syfte att ”sälja" sina bygder som bl a resmål för turister, samt främja nationell livsmedelsexport. I sista stund hade Sverige backat ur deltagandet efter att i förskott enligt uppgift betalat 235 000 kr i lokalhyra. Motiv: År 2017 är det gammalmodigt med denna typ av marknadsföring. Det sa man nog inte på alnarpsmötet!
Jordbruksministern skulle, som var fallet med de andra 84 länderna, ha lett delegationen, men förklarade i sista minuten helt korrekt att han inte "kunde vara överallt”.
Jag noterade att landsbygdsdepartementets statssekreterare befann sig flera dar i Berlin (för att lära?) Våra nordiska grannar var väl företrädda och drog tydligen nytta av de utställningsytor som vi betalat för! Jag noterade att Norge uppträdde fylkesvis (län) med väl pålästa och mycket attraktivt ”norska” värdinnor. Finland utnyttjade sin utställningsyta till max genom att byta till en ny grupp företag när halva veckan gått. Sverige hittade jag i form av en enda, djupt besviken tysk kvinnlig importör av älgkorv och snaps. Hon ansåg sig ha blivit grundligt lurad genom den sena svenska programändringen.
Danskarna bredde ut sig i år med ett trettiotal utställare, liksom tidigare. Jag frågade några av dem helt provokativt om det verkligen lönade sig att delta i Gröna Veckan år efter år. Jag såg i deras ögon vad de tänkte: Bara en representant för "die dummen Schweden” kan fråga så!
Tyskland representerades av i stort sett alla delstaterna. Den tyska nationella satsningen uppbackad av jordbruksministern Schmidt, med bl a särskilda program för skolklasser och husmödrar, imponerade. Albanien, Turkistan, Kambodja, Mongoliet, m fl, var länder man inte hade väntat sig möta här, men de hade satsat stort för att visa sin matkultur. Ryssland hade anmält intresse att delta, men hindrats av rådande sanktioner. Nederländerna sökte värva mig som försäljare av holländsk ost. Mycket mer är att säga om denna fantastiska mässa där man t o m visar allmänheten levande exempel på de vanligaste husdjuren. Kom själv och lär på nästa års Gröna Vecka!
Enligt tidningen Barometern (9/2 17) berättade häromdagen dottern till svinuppfödaren Daniel Juneberg på Junegården utanför Kalmar för sin far att kommunen på skolan satt upp en affisch där det stod att den globala kött-och mejeriproduktionen påverkar klimatet lika mycket som bilar, flygplan, båtar och lastbilar tillsammans. Fadern tog det för vad det var: Några okunniga amatörers valhänta hantering av en alternativ sanning. Han tände och åkte till skolan och tog resolut ner plakatet. Beskrev sen på Facebook vad han gjort och blev allmänt hyllad, inte minst av kommunchefen som fick anledning knäppa sin kommunikationsavdelning på näsan för självsvåldigt beteende. Till historien hör att Junegårdens svingödsel går till biogas som driver några av Kalmars stadsbussar.
Som gammal bondestudent från 1940-talet då vi itutades att sanningen, vetenskapliga fakta och beprövad erfarenhet skulle vara vägledande för vårt handlande, har jag svårt med alternativa sanningar. Jag tar därför nu time out från bloggandet tills sikten klarnat och det blivit mer grönt i den svenska politiken, i Washington, Paris, etc, och tills vi fått fler av Junebergs kaliber som handgripligt ägnar sig åt verkstad, inte bara snack.

Gunnelas blogg
Klicka HÄR
Vad vill socialdemokraterna egentligen med livsmedelsstrategin?
”Endast jordbruket är ett reservat för en föråldrad produktionsform, för en småföretagsamhet som står konsumenterna dyrt. Vi vet att det går att industrialisera jordbruksnäringen. I stora ”fläskfabriker” kan vi producera billigare och tack vare en mer industrialiserad produktion kan vi dag köpa kyckling till ett någorlunda hyfsat pris.” Detta är hur Socialdemokraterna såg på jordbruket 1966. Och utvecklingen gick mot storskalighet och ”fläskfabriker” på fel sätt. Motreaktionen kom när man hade satt nästan alla sinsuggor i bås, byggt upp en storskalig kycklingproduktion på felaktiga premisser och accepterade att korna stod inne året runt i K-jordbruken i Norrland. ”Man får räkna med viss dödlighet i en intensiv produktion. Det är ekonomiskt försvarbart” sa slaktsvinsproducenterna. Reaktionen på 80-talet kom från starka opinionsbildare som Astrid Lindgren, Marit Paulsen, djurskyddet och arga veterinärer. Det var då vi fick Scans och Svensk Fågels djuromsorgsprogram och djurskyddslagen 1988. Och vi fick motsvarande diskussion i EU i samband med bl a galna ko-sjukekrisen under 90-talet.
Men frågan är om inte synsättet från 60-talet även nu genomsyrar regeringens proposition om en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det är mycket fokus på produktivitet, strukturomvandling och att även att ändra jordförvärvslagen så att bolag ska kunna köpa jordbruksmark (se tidigare blogg). I budgetpropositionen 2016 är Sveriges mål att EUs gemensamma jordbrukspolitik ska ha som mål en ”avreglerad, marknadsorienterad och konkurrenskraftig jordbrukssektor styrd av konsumenternas efterfrågan samt klimat- och miljömål och där hänsyn tas till djurskydd”. Det återkommer; avreglerad, marknadsorienterad och konkurrenskraftig. Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen har kritiskt analyserat frågan kring ökad produktivitet och hävdar, säkert med all rätt, att det är tveksamt om detta leder till fler jobb, utan snarare tvärtom. Gunnar och Ann-Helen (www.hungryandangry.se) har gjort flera inlägg i debatten och formulerat ett eget förslag till strategi. Jag har tidigare blogg skrivit om kritiken mot regeringens proposition och Alliansens följdmotioner.
Jag lyssnade med stort intresse på radioprogrammet Meny med Thomas Tengby. Han har tidigare utmärkt sig för bra och analyserande program och ett intresse för hur livsmedlen produceras. Jag konstaterar också att han fattat att en av kärnfrågorna kring livsmedelsstrategin är kritiken mot att konsumenternas ska ansvara för ökningen av livsmedelsproduktionen kontra politikernas ansvar för under vilka ramar och förutsättningar produktionen ska öka. Jag har tidigare lyssnat på kulturgeografen Anders Wästfelt och hans mycket intressanta analys av utvecklingen av svenskt jordbruk – från prisstöden på 70 – 80-talet med mer än 100 %s självförsörjning, till avregleringen, omställning 90, till påregleringen vid EU-inträdet. Hans förklaring till ökad spannmålsproduktion och minskad animalieproduktion är skillnaderna i insatser av arbete och produktionsmedel (och inte enstaka svenska särregler). Om dessutom konsumtionen av vissa livsmedel som kött ökar, så minskar den svenska andelen. Jag tycker att lantbruksnäringen ibland tar till brösttoner när marknadsandelen minskat, medan produktionen inte minskat i samma omfattning. Åter upprepas med en dåres envishet att vi har 50 %s självförsörjning. Var kommer denna uppgift ifrån och vilka livsmedel gäller det? Vi har en global handel säger Anders Wästfelt (sedan EU skrev på WTO-avtalet), men vi har ingen global institution som utjämnar villkoren. Men hur är det med Codex Alimentarius? Ska den inte i alla fall sätta gränser för folkhälsa och miljö? Vi kanske inte kan tänka i termer av självförsörjningsgrad, men vi måste ha ett kristänkande, vara rädda om den svenska åkermarken och vi ska definitivt inte ta bort beteskravet – tvärtom! sa Anders Wästfelt. Anders Ygermans uttalande om att köpa mat från grannländerna ger rysningar. Och då har ändå suttit i miljö – och jordbruksutskottet.

Blogga du
också – jag hjälper dig!
Starta en blogg om grisnäringen, så får du en länk i @-GRIS! Passar ämnet, kan jag lägga in hela inlägget här ovan.
Jag hjälper dig igång och publicerar. Jag lägger bloggen på GrisPortalen.
Skriv vad du tycker om grisar, grisproduktion, slakterier, m m!

Skicka dina kommentarer och debattinlägg till gris@agrar.se.
Läs tidigare kommentarer från grisuppfödare på denna länk.

Grisportalen.se och @-GRIS ska ha bästa informationen! Tipsa om nyheter och påpeka ev fel!