Svenska fosfornormer håller!

Artikel i GRIS 1 2005

I GRIS nr 9 2004 redovisade Europas ledande tillverkare av foderfosfater sin syn på lämpligt innehåll av fosfor i foder till grisar. De nivåer som anges i artikeln är mellan 10 - 30 % högre än de rekommendationer som vi har i Sverige och i de flesta andra länder. Artikeln har medfört en del frågor från oroliga grisproducenter, en oro som lyckligtvis är obefogad eftersom just grisarnas fosforbehov undersökts noga både internationellt, i Lantmännens egna försök i samarbete med SLU och hela branschen.

fosfor

Det är helt rätt att en brist på fosfor påverkar produktionsresultaten negativ, med det betyder inte att mer alltid är bättre. Det kan till och med vara tvärt om.

Tuff marknad för foderfosfater

Det är också helt riktigt att möjligheten att komplettera våra foder med oorganiska foderfosfater, som tex MCP,  fortfarande är betydelsefull både biologiskt och ekonomiskt. Men artikeln nämnder inte med ett ord det faktum att blötfoderanvändning, foderstater med mycket vete och rågvete och inte minst möjligheten att tillsätta extra fytas, minskar behovet av foderfosfater i vissa foderblandningar. Men av naturliga skäl ligger det inte i artikelskrivarens intresse.

Forskning som direkt gynnar näringen

Det klagas ofta, och med viss rätt, att forskningen vid SLU inte har tillräckliga resurser att tillgodose näringens behov av ny kunskap. Här är fosforfrågan ett av undantagen. Tillsammans med stora delar av näringen genomför SLU ett stort arbete för att ta fram nya svenska normer för fosforinnehåll i grisfoder. Frågan är mycket viktig för modern svinproduktion nu när tuffa miljökrav direkt påverkar utrymmet för svinproduktionen i landet.

Projektet kommer att avslutas under året, men redan 2002 kom preliminära riktlinjer, se bifogad tabell. I den finns även de danska rekommendationerna. Som ni ser är de ganska lika och ca 10 – 30 % lägre än rekommendationerna från den vetenskapliga kommittén till branschgruppen för foderfosfater redovisade i nr 9 2004 av denna tidning.

Generellt är rekommendationerna ganska lika inom Europa. Lantmännen har under många år i stort sett följt de danska rekommendationerna och vi har kontinuerligt följt upp dom med många egna försök. Försök som visar att svenska grisar inte behöver mer fosfor än vad normen anger för att nå maximalt foderutnyttjande.

I en slutkommentar till artikeln i nummer 9 2004 tas frågan upp om sambandet mellan fodrets innehåll av kalcium och fosfor och gyltors hållbarhet. Färska danska hållbarhetsstudier visar att man inte får någon fördel av att gå över de danska normerna för suggfoder vid uppfödning av gyltor. Risken för att grisarna ska bli sjuka p g a fosforbrist är också mycket marginell eftersom dålig tillväxt och foderutnyttjande långt tidigare slår larm om att fodret inte har rätt innehåll av näringsämne.

Kerstin Sigfridson
Nutritionist och produktutveckare
Svenska Lantmännen

Tabell 1. Jämförelse mellan nationella rekommendationer för grisars fosforbehov från Sverige och Danmark (SLUs FAKTA jordbruk nr 10 2002).