Swedish Meats: Sämre betalningsförmåga nu än före grisupproret Priset på styckade detaljer har störst betydelse för betalningsförmågan. Endast ett litet antal grisar säljs som helfall och partipriset är endast ett riktpris. Det skriver Magnus Lagergren, Swedish Meats, som svar på Hallands Grisuppfödares brev II. Priset på styckningsdetaljer höjdes kraftigt första veckan av september p g a goda marknadssituationen i Tyskland, vilket gav möjligheter till höjd slaktsvinsnotering. Handeln och industrin har dock valt andra inköpskanaler inom och utom landet, varför grisaffären går sämre nu än före höjningen. Magnus kommenterar även KLS-affären, dock utan att nämna företagets namn, och säger att handeln fördjupat samarbetet med finansiellt svaga aktörer på marknaden. Han understryker att det är viktigt med starka aktörer som vågar ha priskurage. Grisupproret har varit bra, eftersom det nått fram till konsumenterna, skriver han. Han uppmanar grisproducentföreningarna att fortsätta upplysa handeln och konsumenterna, så att lojaliteten till svenska köttet förstärks. Slutsatsen av Swedish Meats svar är sålunda, att möjligheterna att höja noteringen 1 kr, som hallandsuppfödarna kräver, är liten. Höjningen med 50 öre synes inte heller hålla idag, om vi utgår från att den höjningen motsvarade förmågan i början av september. Ginsten Slakt: Fler producenter borde delta i aktionerna Ginsten Slakteri säljer inga helfall, så kopplingen mellan prishöjningen på helfall och noteringen finns inte, skriver slakteriets ägare Roger Olsson. Om en partiprishöjning med 1 kr ska slå igenom helt, blir det ändå endast 91,5 % på slaktsvinsnoteringen, eftersom noteringen är slaktsvin med framfötter och huvud, medan helfallen är utan. -Ginsten höjde 0,75 öre i samband med grisupproret. Det blir inte riktigt så mycket som hallandsuppfödarna kräver, men det är vad slakteriet förmår, skriver Roger. Under större delen av de år Ginsten verkat, har Ginstens notering varit över 1 kr högre än Swedish Meats. -Grisupproret var ett bra initiativ, tycker han. Det gjorde att det var lättare att få igenom prishöjningarna hos handeln och industrin. Men grisbrist och internationellt bra grispriser gjorde också sitt till. Även Roger understryker att näringen måste jobba mer med att upplysa konsumenterna. Alla länder är nationalistiska och i alla länder föredrar man inhemskt producerat kött. Informationen om svenskt kött måste ökas, och grisupproret var ett lyckat sätt att få uppmärksamhet för det svenska köttet. Roger påpekar att fler producenter borde ha ställt upp aktivt på grisupprorets aktioner. Proportionellt var det fler privatleverantörer än leverantörer till de kooperativa företagen. Det duger inte att säga att man stöder grisupproret och samtidigt krypa undan bakom ett treårsavtal, menar han. Roger Olsson riktar stark kritik mot treårsavtalen, som han menar påverkar slaktsvinsnoteringen negativt under avtalsperioden. -Varför anstränga sig i början av en treårsperiod, när det räcker med att betala bra i slutet, menar han. Grisarna strömmar in ändå under tre år. Inga avtal borde vara längre än ett år! -Eftersom de flesta svenska grisproducenterna har treårsavtal, är de flesta egentligen inte intresserade av pengar, skriver han. Om spotprismarknaden, säger han, att idén fungerar bara under andra halvan av året. Det är då slakterierna vill ha grisar. I början av året kan ingen tjäna några pengar på att slakta och då vill man inte köpa några grisar på spotmarknaden.