Leif Göransson, Lantmännen och Carl-Johan Ehlorsson, Svenska Djurhälsovården
Betydelsen av sojakvalitet har studerats i en PMWS drabbad besättning. Resultatet visar att vanligt sojamjöl i tillväxtfoder inte är en tydligt provocerande faktor. Eftersom försöket gjorts i endast en besättning skall resultatet ses som en enkel belysning av hur fodret påverkar sjukdomsbilden hos PMWS grisar.
PMWS orsakas av ett virus, men sjukdomen bryter ut först när djuren också utsätts för andra störningar. Olika foder kan tänkas belasta olika mycket. I flera fall har sjukdomsbilden förändrats när man bytt till foder med lägre innehåll protein och utan sojamjöl av ordinär kvalitet. Sojamjöl innehåller ämnen som tarmen hos nyavvanda grisar kan reagera mot. Reaktionen orsakar retningar av tarmväggen vilket i sin tur leder till att tarmluddet som tar upp näring skadas. Om tarmen inte fungerar påverkas också bakterieflora och immunsystem negativt.
Besättning och foder
I en PMWS drabbad besättning med avvänjning varje vecka jämfördes två foder som var identiska förutom sojan. Det ena fodret innehöll vanligt sojamjöl och det andra HP310 som har mycket lägre innehåll av skadliga ämnen. De 100 minsta grisarna från var och en av tre avvänjningar placerades i ett separat stall. Stallet har två rader av långtrågsboxar med fodergång i mitten och gödselgång med spalt längs väggarna. I varje box placerades mellan 8 och 10 slumpmässigt utvalda grisar vid avvänjning som skedde vid 5 veckor.
Utfodring
Normalt utfodras grisarna blött, men i försöket var det inte praktiskt möjligt och därför gavs fodret torrt. De första 12 dagarna fick grisarna Trygge (avvänjningsfoder från Lantmännen) med 2000mg Zn. Därefter fasades grisarna över på försöksfoder under fyra dagar. För att provocera frågeställningen valdes en hög aminosyranivå och därmed proteinhalt i båda fodren. Allt foder gavs för hand 3 gånger per dag. Givorna anpassades så att grisarna i stort sett hade fri tillgång. Den ena boxraden i stallet fick foder med vanligt sojamjöl och den andra foder med HP310.
Inga skillnader
Analyserna stämde väl med beräknade värden. Fodret med HP310 hade något högre analyserat innehåll av kalcium än beräknat, men analysnoggrannheten för Ca är ±10% så den verkliga skillnaden kan vara betydligt mindre.
Grisarna som användes i försöket var de 25 % minsta från varje omgång och vägde endast 6 kg vid avvänjning.
Totalt dog 10 grisar, eller 3,2 %, från avvänjning fram till vägningen 44 dagar senare. Två grisar från sjukboxen i varje led avlivades och oducerades. Samtliga visade typiska symtom för PMWS. Vid besiktningarna av djuren fanns inga synliga skillnader i sjuklighet mellan led.
Det fanns heller ingen skillnad i tillväxt mellan leden. Grisarna växte strax under 300 gram per dag, vilket är en bra tillväxt inom det viktsintervall djuren befann sig. Detta styrks av att den relativa viktökningen var 23 g per kg medelvikt. Den dagliga tillväxten hos dessa djur motsvarar 460g per dag i viktsintervallet 10-30kg, vilket är bra resultat.