| Vi höjer lönsamheten med grisar nu innan för många producenter slutar -Avelspoolen har analyserat ekonomin i grisproduktionen på kort och lång sikt och funnit att ett höjt kostnadsläge, med framför allt höga foderpriser, kommer att bli långvarigt. Det är stor risk för att slaktsvinsproducenter ställer stallar tomma redan ganska snart, om man inte kompenseras för råvaruhöjningarna, säger Hans Agné, Avelspoolen. En del uppfödare har redan börjat minska insättningen. Det innebär problem för hela näringen. Vi börjar redan få överskott på smågrisar. Det medför färre grisar att slakta för slakterierna och det ökar bristen på svenskt kött för konsumenterna. Förädling och handel efterfrågar mer svenskt griskött, inte mindre. -Genomför vi en prishöjning på slaktgrisar nu omedelbart, kan vi hindra att produktionen rasar, säger Hans. De privatägda slakterierna väljer därför att agera nu och höjde grispriset redan vecka 28. Att i stället vänta med höjningen tills produktionen minskat, är ett sämre alternativ. Då har många uppfödare lagt ner och det blir svårt att få ökning i produktionen igen. Priset kan visserligen väntas höjas vid ökad brist på griskött, men då är skadan på primärproduktionen redan skedd. Förskotterar pengarna -Slakterierna har inte kalkyler som medger en stor omedelbar höjning av grispriset, utan måste förskottera pengarna. Höjningen förutsätter att handeln är villig att låta höjda råvarupriser slå igenom på butikspriserna. När slakterierna så här konkret visar att pengarna från höjda köttpriser går direkt till uppfödarna, tror vi att handeln ställer sig positiv till höjningar. Handeln har tidigare sagt att man är villiga att betala mer, om pengarna går till grisuppfödarna. -För att om möjligt få alla slakterier med på höjningen, har vi redan under vecka 27 bekantgjort privatslaktens avsikt att höja priset vecka 28. Scan och övriga slakterier kunde därmed också ta ställning till ev höjning. Alla eniga om att kostnaderna stiger -Jag har konsulterat en rad experter inom ekonomi, foder och övrig marknad, för att höra vilken bedömning man gör om prisutvecklingen för grisproduktionens produktionskostnader. Vi har hållit fyra telefonmöten med slaktens företrädare. Alla är överens om att det höjda kostnadsläget inte är tillfälligt, utan kommer att bestå under lång tid. Foderindustrin och fodermäklare tror att det höjda priset kanske höjs ännu mera och att man går in med denna prisnivå för höstens skörd. Detta verifieras av terminsmarknaderna, där priset på spannmål är högt mer än ett år framåt. -Handelns prognoser visar också att man räknar med att livsmedlen kommer att bli dyrare, som en följd av höjda spannmåls- och andra råvarupriser. Mejerierna, bl a Falköpings mejeri, aviserar en prishöjning på sina produkter med 10 %, osv. -Ekonomiska experter, liksom bönder jag själv talat med, säger att de unga och ekonomiskt medvetna företagarna inom lantbruket, inte håller fast vid en olönsam produktion någon längre tid, utan växlar näringsgren mycket snabbare än man gjorde för bara en generation sedan. Man ser ingen verksamhet på gården lika långsiktig som tidigare och framför allt inte ideell, även om man sitter fast i en produktion man investerat i ganska lång tid. Vid investeringar tittar man på nedersta raden i kalkylerna vad man ska satsa på. Är alternativen spannmål för avsalu, energiproduktion, vindkraftverk, eller något annat ekonomiskt bättre än grisproduktion, då investerar man i detta. Det är sunt, men då tvingas vi på animaliesidan hålla minst samma nivå på kalkylerna som andra näringar. Annars går investeringspengarna till annat än grisproduktion. -Detta är också ett motiv för de privatägda slakterierna att agera snabbt och inte vänta tills en stor del av produktionen lagts ner, säger Hans. Vi vet att uppfödare som tänker investera i ny grisproduktion slagit av på takten i planeringen och i en del fall lagt hela projektet i skrivbordslådan. -Vi fick också nyligen höra att vi behöver 4 miljoner grisar i Sverige för att tillfredsställa slakteriernas behov 2010. Det blir tomma ord, om vi inte ens visar att vi kan kompensera uppfödarna för höjda råvarupriser. Alla branscher tar ut höjda råvarupriser av slutkunden, konsumenten. Det måste vi också kunna göra. |
||