Och problem att sälja smågrisarna
Med fallande notering på slaktsvin och ännu mer på suggor – och ett spannmålspris som har nått högre upp än någon ville gissa sig till, så har (nästan) alla danska svinproducenter röda siffror. Detta har också gjort att hela smågrismarknaden har kollapsat totalt. Slaktsvinsproducenter säger upp sina mellangårdsavtal och slutar helt enkelt producera grisar.
Det höga spannmålspriset gör att slaktsvinsproducenterna kan tjäna mycket mera på att sälja spannmålen. Det gör att riktigt många (här ibland jag själv) smågrisproducenter inte kan bli av med sina grisar. Spotpriset på en SPF-gris i dag ligger på 210 dkr. Och för en konventionell smågris på 30 kg kan du få 185 dkr – om du har tur att någon i det hela taget vill köpa.
De danska slakterierna manar till ro och att slaktsvinsproducenterna inte ska säga upp sina avtal – eller i varje fall hyra ut stallarna i stället. (Och så sänker dom noteringen samtidigt!!!)
Folk vill inte ha grisbönder i grannskapet
Problemet är att om en växtodlare kan leva av spannmålsförsäljningen och har en gård tätt inpå eller i ett samhälle, då vill folk hellre att vi slutar helt att ha grisar. Den dåliga image vi svinproducenter har, gör att många – speciellt lite äldre bönder – inte orkar det eviga slagsmålet med folk som klagar.
Själv tittar jag på alla möjligheter – som också inkluderar andra länder – för att bli av med grisarna. Som tur är så har jag precis blivit färdig med att renovera mitt slaktsvinsstall, så att jag själv kan ta knappt hälften av mina grisar. Men den andra hälften är ett jättestort bekymmer.
Miljötillståndet förfaller om det inte utnyttjas
De danska miljölagarna gör det också svårt. Vi var nära att ge ett bud på en gård som hade 180 suggor och 3 600 producerade slaktsvin om året. Har vi köpt den gården, skulle vi konvertera djurenheterna till enbart slaktsvin. Men det gick upp för oss, att i samma ögonblick vi söker tillstånd att konvertera djurenheter (vi snackar inte om flera djurenheter) eller bygger om stallarna, så startar vi en miljöprövning. Och efter de nya reglerna (från 1/1 2007) ska man räkna med en luktzon. En luktzon till 6 000 producerade grisar ligger på ca 300 meter. Det betyder att det inte får ligga ett enda hus innanför den 300 meter breda zonen, oavsett om dom som äger huset säger okey.
Jag pratade med min Landboförening om detta och de har uppskattat att 85 % av alla svinproducenter i Danmark har inte längre möjlighet för att bygga om stallarna, öka eller ändra antalet djurenheter!
Vad står det på den politiska agendan om grisproduktionen?
Man kan undra om det ligger en politisk dagordning i att all svinproduktion ska flytta från Danmark? Detta gör i alla fall att strukturutvecklingen går ännu fortare än tidigare. De senaste siffror jag har sett, säger att vi är 2 000 svinproducenter kvar i Danmark år 2020 och de har 1 000 – 2 000 suggor med tillhörande slaktsvinsproduktion.
En annan liten detalj är att om man inte har uttnyttjat sitt tillstånd för sökt antal djurenheter i tre år, då förfaller tillståndet automatisk. Det är ytterst svårt att få igång en djurproduktion på en sådan gård igen.
Vart ska jag göra av smågrisarna?
Många smågrisproducenter väljer att slakta suggor, så marknaden kommer naturligtvis att anpassa sig på sikt. Eftersom min produktion fungerar rigtigt bra nu med hög effektivitet, så har jag fått besked av min bank, att om jag får likviditetsproblem innan marknaden vänder, så vill de hjälpa mig. Men det löser inte problemet med att jag har ca 225 grisar var fjortonde dag som jag inte vet var jag ska göra av.
Mina foderkostnader är också förnuftiga i förhållande till många andra svineproduceneters, eftersom jag köpte in spannmål just vid skördetid, innan priset löpte helt amok. (Men jag betalade ändå 45 dkr mer per 100 kg än senaste året).
Foderspannmål för 185 dkr
För dem som är intresserade så kostar foderspannmål mellan 165 och 185 dkr. Sojaskråpriset (44 %) ligger på ca 229 dkr. Jag har ett kontrakt på 205 dkr för soja (49 %) från 1/5 2008 till 30/4 2009, men köper på korttidskontrakt från 1/11 till 1/5.
På den positiva sidan är som sagt att min produktion har blivit både rationell och effektiv. Jag arbetar full tid i stallet nu, tillsammans med två ukrainska elever och avvänjer 1 - 2 grisar mer per kull än när jag hade fodermästare i stallet. Detta trots att det är elever som sköter det mesta arbetet.
Med en ändrad brunstkontrollstrategi har jag också fått betydligt flera levande födda (jag går personligen runt på brunstkontroll 2 gånger om dagen och märker upp djur till senare inseminering. Beroende av tidpunkten från avvänjningsdagen insemineras de 12 , 6 eller 0 timmar senere). Det är en tillfredsställande känsla att kunna flytta fram sina mål, därför att de faktisk är uppnådda!
Det är också tillfredsställande att ha mera än halverat sina lönekostnader och producera 20 % flera grisar på samma antal suggor!
Mina största ”problem” i dag är avvänjningsvikten som borde vara bättre, samt tillväxten efter avvänjning. Den senaste förändring vi startar upp med nu, är att utfodra tre gånger om dagen i BB-avdelningen, samt att ge extra vatten i krubba 4 gånger om dagen den första veckan efter avvänjning. Dessutom har vi en mistanke att den avvänjningsdiarre som jag har (coli 149), som är mycket aggressiv, faktiskt följer grisarna från BB-avdelningen. Vi har därför startat med en förebyggende behandling i vattnet på avvänjningsdagen. Nu ska vi se om det hjälper – men det ser bra ut.
Stora problem med svansbitning
Vi har också haft våldsamma problem med svansbitning i ett par månader i avvänjningsstallarna. Orsak? Har ingen aning. Jag prövade allt möjligt; med mera halm, olika tillsatsprodukter, extra leksaker, mera vatten, kontrollerade ventilation, tog vattenprov, osv, allt utan något resultat... Och så plötsligt försvann problemet när jag fick optimerat mitt foder på nytt efter ny skörd.
Det hade varit rart att veta vad som gav svansbitningen, så man visste det till en annan gång. Men nu må jag vara tillfreds med att bara vara glad för att inte ha problemet mera.
Annica