Ja, varför är det så tyst om grisaveln!? Svar på debattinlägget nedan: Varför är det så tyst om grisaveln i Sverige? Det är en bra och insiktsfull inledning i debattinlägget, där vi inte har mycket att tillägga, förutom att vi oroar oss för att vi tappar kompetens på SLU om svensk grisavel läggs ner. Det viktigaste för svensk framtida grisproduktion är att vi får en långsiktighet i avels- och livsvinsproduktion. På dom senaste åren har Danmarksspåret undersökts 2 ggr, olika Finska alternativ 2 – 3 ggr, och samarbetsformer med Norge är inne på tredje rundan. Litar någon på någon längre? I dom senaste turerna har Sveriges Grisföretagare valt att ligga lågt utåt för att inte slänga än mer grus i maskineriet, det gnisslar nog ändå! Vi hoppas på ett tvärnordiskt samarbete mellan Svenska, Norska och Finska producenter där producenterna och inte enbart slakten har ett inflytande, ett avelsarbete som syftar på att få fram starka, friska djur för nordiska förhållanden. Om det svensk – Norsk – Finska alternativet blir till stånd krävs det också att tillräckliga resurser tillförs annars är vi tillbaka på ruta ett igen om några år. Att avelskostnaden inte får överstiga 2.5 kr per slaktad gris kan vi sätta frågetecken för om vi ser på alternativen, med vårt unika hälsoläge och produktionsformer. En EU- plastbricka kostar 5 kr , en vaccinationsdos mot PMWS kostar 10 kr, vad kommer nästa vaccinationsdos att kosta? Sveriges Grisföretagare ordnar en Ordförandekonferens 20-21 november. Till konferensen är företrädare för Nordic Genetics, Norsvin och Avelspoolen inbjudna för att ge sin syn på saken. Vi hoppas på positiva, framåtsyftande och långsiktiga besked. Jan Vallgårda Ordförande Sveriges Livsvinsproducenter Annika Bergman Ordförande Sveriges Grisföretagare 081114 Varför är det så tyst om grisaveln i Sverige? Grisproduktionen i Sverige är unik jämfört med övriga EU. Listan kan göras lång, här kommer några exempel. • De svenska suggorna får röra sig fritt både under grisningen och under sinperioden. I övriga EU, Danmark exempelvis, är suggorna fixerade under grisningsperioden och i flertalet av EU-medlemsländerna är suggorna även fixerade periodvis i trånga bås under sinperioden. • I Sverige är uppfödningsmodellen ”all in - all out”. I Danmark är det vanligt med kontinuerlig grisning och omgångsuppfödning från tillväxtperioden. Omgångsuppfödning främjar hälsoläget i besättningar och förhindrar smittspridning mellan olika ålderkategorier av djur. Detta medför bättre djurvälfärd i svensk produktion. • Den svenska slaktgrisen har knorr på svansen. I t ex Italien har inte slaktgrisarna någon svans alls eftersom det är tillåtet med svanskupering redan vid födsel för att motverka kannibalism i senare åldrar. • Svenska grisar har tillgång till strö. I t ex Holland strör man inte gärna, då man anser det vara ett för tidskrävande arbetsmoment. • Svenska grisar är salmonellafria. Detta är mycket tack vare det gedigna arbete som bedrivs inom ”Salmonellakontrollen” med Svenska Djurhälsovården som huvudman. Inom EU har man fattat beslut om att öka djurvälfärden för livsmedelsproducerande djur (2001/93/;EG). Detta är förenat med ökade kostnader, då de produktionssystem som idag används i många av EUs medlemsländer inte är förenade med god djuromsorg. Där har den svenska grisproduktionen ett stort försprång. Sverige vet redan hur man bygger för, och hur man bedriver lönsam grisproduktion i lösgående system. Svenska grisföretagare kan föda upp friska grisar och behöver därför inte använda antibiotika i förebyggande eller tillväxtfrämjande syfte. Det nordiska samarbetetsavtalet för grisavel inom Nordic Genetics har sagts upp av Norge. En av anledningarna till detta är att man i Norge inte är nöjda med hur avelsarbetet för yorkshire bedrivs i Sverige. När Quality Genetics med Johan Andersson i spetsen talar om att man ser sig om efter andra samarbetspartners, exempelvis i Danmark, börjar frågorna komma. Hur resonerar man på Quality Genetics när man funderar på att överge sitt eget avelsmaterial och börja importera danskt avelsmaterial istället? Ska alla år av avelsarbete och satsningar på sunda, friska, produktiva och hållbara djur kastas ut på dynghögen? Vad händer år 2013 när EU-länderna ska börja ställa om sin grisproduktion? Borde inte de svenska generna vara hett eftertraktade då? Våra grisar är ju framavlade i lösdriftssystem. Är det realistiskt att all forskning som gjorts för att öka det genetiska framsteget hos svensk lantras, yorkshire och hampshire har varit förgäves? Vill svenska grisföretagare föda upp svensk/danska grisar? Vill konsumenterna äta svenskt/danskt griskött? Vet konsumenterna ens om vad som är i gryningen? Kan man garantera semindoser fria från infektionsämnen? Om inte, vem bär ansvaret för detta? Hur blir det med den salmonellafria grisproduktionen i Sverige? Vem på Quality Genetics kan garantera att svensk grisproduktion inte tappar i produktivitet? Hur vet vi att det danska avelsmaterialet fungerar i våra produktionssystem? Hur blir det med hållbarheten på suggorna? Med tanke på att varken Sveriges Grisföretagare, Svensk Köttinformation eller Quality Genetics har uttalat sig i frågan, kan man anta att det varken finns intresse för, eller kunskap och kännedom om, vad det innebär att avveckla svensk grisavel. Vad beror detta på? /anonymt inlägg 081114 Tillbaka till www.grisportalen.se