Jordbruksverket vill ha kraftigt höjda köttpriser Köttskatt skadar miljön mer än gör nytta Kött av alla slag är nu så billigt, att konsumtionen ökar till nivåer som är oönskade både av klimatskäl och hälsoskäl. I Jordbruksverkets rapport Hållbar köttproduktion ges förslag till åtgärder för att begränsa produktionen och göra medvetna val. Effektivast är att höja priset på kött så mycket att det väcker köpmotstånd. Arbetsgruppen bakom rapporten föreslår en köttskatt, som medför att priset till konsumenterna blir högre. Vid en presskonferens 22 januari sa man från Jordbruksverket att man inte föreslår köttskatt, men ändå lyfter man i rapporten fram just köttskatt, t o m på skriftens första sida. I diskussionen försvarade man också köttskatten på alla sätt som att vara bästa styrmedlet. Det är bra att Jordbruksverket ställer sig bakom högre köttpriser. Nu gäller det för näringen att få upp priset, så att det inte behövs någon köttskatt. Alla måste nu hjälpas åt att med alla medel hitta metoder att höja priserna. Även handeln bör rimligtvis vara intresserad av att medverka till högre priser, så man slipper köttskatten. Det kan t o m bli så att handeln tvingas administrera köttskatten, eftersom den ska tas ut i konsumentledet. Den skatt som föreslås i Jordbruksverkets rapport Hållbar köttproduktion, är inget bra förslag. Den är kontraproduktiv och skapar fler problem än den löser. Jag föreslår att Jordbruksverket ser sig omkring på landsbygden och ser vart politikerna styrt animalieproduktionen och därefter kommer med mer konstruktiva förslag som löser fler stora problemområden på landsbygden. Svaren på de flesta problem finns att hämta inom Jordbruksverkets väggar, om man frågar. Överkonsumtionen av protein är ett problem för hela västvärlden. Den rapport som Jordbruksverket tagit fram rör inte endast Sverige och EU, utan alla industriländer. Övriga problem på landsbygden finns också i de flesta länder, möjligen undantaget Norge, där man politiskt har parollen att hela landet ska leva. Tänk om Jordbruksverket i lilla Sverige skulle kunna vända en världsomfattande trend? Risken är nog snarare att Sverige ännu en gång uppträder som föregångsland och stiftar ännu fler lagar som är till nackdel för svenska lantbrukare. Till på 1980-talet kunde svenska bönder leva på grisproduktion. 1988 fick vi en ny djurskyddslag, vilket gjorde svensk grisproduktion väsentligt dyrare att driva, än i andra länder. Därefter har svensk produktion minskat nästan varje år, eftersom importköttet p g a de liberalare produktionsreglerna i andra länder blev relativt sett billigare. Sedan 8 år har svensk produktion minskat i konstant jämn takt med totalt 777 000 grisar, till idag 2,5 milj grisar. Ytterst få lantbrukare kan förränta ett nytt grisstall med avkastningen från grisarna och då är ändå svenska uppfödare skickligare att föda upp slaktgrisar än i Danmark och de flesta länder. Dock inte smågrisar. Utöver dessa förlorade svenska grisar, har hela svenska konsumtionsökningen gått till importen. Det är säkert mer än 1 miljon importerade grisar som konsumenterna äter, men som produceras med klippta svansar (utan bedövning) och har fötts upp på mycket mindre yta än i svenska stallar, utan strö och i emissioner (växthusgas) som vida överstiger värdena i svensk grisproduktion. I svenska stallar finns kylslingor i gödselrännan, som minskar växthusgaserna och vi har ett kyligare klimat. För att ta hand om 1 miljon grisar från stia till matbord, krävs mer än 5 000 anställda på heltid, alltså arbetstillfällen som vi till större delen exporterat genom köttimporten! P g a de svenska särreglerna ska svenskt griskött rimligtvis vara dyrare än import. Det är importen som gör grisköttet billigt och nu enligt Jordbruksverkets rapport Hållbar köttkonsumtion, är så billigt att det behövs köttskatt för att få upp priserna och minska konsumtionen. Om svenska grisbönder får skäligt betalt för grisköttet, så minskar köttkonsumtionen! Eftersom svenskt griskött belastar miljön mindre än import, så får vi en hållbarare produktion, med mindre växthusgaser, kortare transporter och flera tusen återvunna arbetstilllfällen. Som vi så väl behöver. Att införa köttskatt är således kontraproduktivt och gör alltså mer skada än nytta. Jordbruksverket medgav vid presskonferensen tisdagen 22 januari, att en köttskatt kommer att slå fel i vissa situationer. Men de problem köttskatten kan medföra, kan "korrigeras med nya bidrag och stödåtgärder", som man uttryckte det. En ev köttskatt bör enligt rapporten utformas som en schablon, sa man, så man inte behöver räkna på utsläppen av växthusgaser på varje enskild gård. Detta förvärrar ytterligare för de svenska grisuppfödarna, eftersom svenska grisgårdar släpper ut mindre växthusgaser än t ex danska, tyska, belgiska och holländska. Svenska bönder får således betala utsläppen även i dessa länder. Dessutom premieras inte god miljö som medför ökade produktionskostnader, eftersom det måste finnas pengar på gårdarna, som kan betala miljöåtgärder. Jordbruksverkets rapport innehåller många intressanta vinklingar på den ökade köttproduktionen, men det problem man avser att lösa, går inte att lösa med skatt på kött. Kasta detta förslag i papperskorgen och plocka ut de bra bitarna att arbeta vidare med! Det är exempelvis ökad information, som ger medvetna konsumenter som väljer kött efter andra kriterier än röda lappar. Köttguiden är också exempel på bra förslag. Jag vill hellre än köttskatt, få utrett alternativ som är verkligt hållbart ur miljösynpunkt, m m. Förslaget köttskatt borde inte funnits med i rapporten, eftersom det tar fokus från det som är vettigt i rapporten. Det är som månggifte och slopad skolplikt i Centerns idéprogram. Förslag som allmänheten tycker är galna, förstör hela rapporterna. Jordbruksverket har många fler problemområden, där det behövs åtgärder. Problemen finns mycket väl dokumenterade på andra avdelningar inom Jordbruksverket. Mitt förslag är att man fortsätter utredningen och om något år kommer med en rapport där man löst även igenväxningen av hagmarker och gårdar i skogs- och mellanbygd, problemet med avfolkningen av glesbygden och nedlagda skolor, butiker och övriga samhällsfunktioner. Ett bra studieobjekt är Norge, där politiken går ut på att hela landet ska leva. Vi kan få tillbaka våra leende landskap, ängsblommor på vägrenarna som förr och inte högt gräs och buskar som mals ner till en gröt som läcker näringsämnen i dikena. Den upphandling av matvaror som kommuner och landsting gör till skola, vård och äldreomsorg, kan t ex utformas som inköp av miljö inom kommunen eller länet. Med leveranserna av nötkött, fårkött och även andra köttslag, får kommun och landsting en bättre och vackrare miljö inom sina gränser, samtidigt som transporterna minskar väsentligt och därmed kväveutsläppen. Det skapas arbetstillfällen i kommunen eller länet och skatteunderlaget ökar med fler sysselsatta och färre ersättningar till arbetslösa. Ett initiativ i den riktningen tog ICA-handlaren Lars Ocklind i Åre, genom att höja mjölkpriset och ge pengarna till mjölkbönderna, samt kräva att mjölken kom från närområdet. Matsvinnet skulle minska högst väsentligt om storköken fick laga maten på hela djuret, ta det anatomiska ansvaret, och inte som nu ha samma matsedel vid alla skolor och vårdinrättningar, ofta samma dag. Som det fungerar nu skärs en detalj ut ur djuret, medan resten kanske måste exporteras till andra länder för låga priser. Personal vid storkök som jag talat med, säger att det skulle vara en önskedröm att få ett helt djur styckat till detaljer från ett närbeläget slakteri, som man kan kommunicera med. Personerna ifråga tror inte att maten blir dyrare, men den blir bättre och personligare och därmed intressantare att äta för skolbarn och de sjuka. Båda kategorier klagar idag på de tråkiga halvfabrikaten. Tråkig mat i skolor och på sjukhus är ett jätteproblem, som behöver lösas. Det är med andra ord inga som helst problem att komma till rätta med varken överkonsumtionen av kött, eller utsläppen av växthusgaser! Det här är endast ett exempel. Jag tror att det finns många vägar att nå målet, om vi letar fram kreativiteten. Skatter och bidrag är det absolut sista man ska använda för att lösa oönskade situationer. Det är bra att Jordbruksverket gör sådana här rapporter, eftersom vi får en inventering av problemen och en rannsakan av vad vi håller på med. Men det är inte bra att föreslå billiga lösningar på komplicerade problem. Det finns inget som dödar kreativitet och entreprenörskap så mycket som skatter och jakt på bidrag. /LG 130125