Grisen i rötmånaden Mellan 22 juli och 23 augusti hade vi rötmånad. Då ska man enligt den gamla bondepraktikan vara försiktig med hantering av matvaror och inte dricka för mycket vin. Något att tänka på för oss som nu grillar flintastek med lådvinet inom räckhåll. Man ska heller inte skaffa ny partner. Kanske möjligtvis byta gardiner! forskning I våra dagar är det annat som brukar utmärka rötmånaden, bl a en viss nyhetstorka. I år har emellertid bl a fundamentalister, superfeminister, glassrasister och en och annan minister hållit mediabruset i gång. Låt oss se om det hörts något sus av intresse för grisen. Kompetent byråkrat Vi går direkt till den manlige handläggare i näringsdepartementet som beviljade sig själv forskningspengar. Enligt pressuppgifter hade han efter en tid på jobbet lärt sig hur en ansökan om forsknings– och utvecklingspengar ska skrivas för att ministrarna, i detta fall Sahlin, senare Orback, ska bevilja medel. Han var sedan med och föredrog sina egna jämställdhetsprojekt med påhittade sökande och med namn i stil med, antar jag, ”fördelningsneutral avsexualisering av vardagsrummet” och liknande. Beviljade pengar, minst 1,5 milj kr innan avslöjandet kom av en slump, lät han gå in på egna konton. Enligt ministrarna var han för skicklig för att avslöjas direkt. Modell för ansökan om pengar till svinforskning Frånsett det kriminella i sammanhanget beskriver denna sanna rötmånadshistoria den ideala situationen för en gammal svinforskare som årligen ägnade åtskilliga månader åt att söka pengar från skilda finansiärer: Först lär man sig av erfarenhet och misstag vilken typ av ansökningar, ämnen, formuleringar, m m, olika forskningsråd, beredningsgrupper och handläggare älskar. Så skriver man ansökningar därefter, t ex ”ekologisk produktion av konsumentanpassat griskött med mervärdespotential i detaljhandelsledet”, eller ”uthållig luktreduktion kring tätortsnära produktionsanläggningar för enmagade djur med särskild hänsyn till svin” Och slutligen skulle man önska, att som snillet i departementet, få vara med och föredra sina egna projekt och diskret rösta för beviljning. Bättre kunde det inte bli. Ibland hjälper det emellertid inte med säljande formuleringar och trendiga svinämnen. Hos t ex KSLA och SLU får man inte vara ”gammal” när man söker anslag, då blir det Njet. Det har jag personligen lärt mig så sent som i sommar. Lyckligtvis kom en mindre åldersfixerad utländsk finansiär med stinn europung till undsättning. Djuretiken i köttbutiken Rötmånaden sammanfaller med lov och semester. Vid ett ökat TV-tittande och radiolyssnande under blöta dagar har jag i år slagits av det stora utbudet av matlagningsprogram både morgon, middag och kväll. Grisköttet försvarar sin plats som ett av de tongivande utgångsmaterialen i många av mästerkockarnas recept. Detta gäller för övrigt även grannlandet Norge, där vi nyligen fjällvandrade efter stadiga baconfrukostar á la Atkin. Men hur är det med intresset för råvarans ursprung? Ja, uppfödningsmetoder djurskyddsaspekter, livsmedelssäkerhet o dyl nämns ibland, men inte i den omfattning man skulle vänta sig i vårt land med världens mest strikta krav på uppfödning och kontroll. Tänker du på de etiska aspekterna när du handlar kött, frågade nyligen en tidning en skara kunder. Svaret var genomgående nej, priset är avgörande. Liknande intryck får man av resultatet av en stor EU-enkät som blev tillgänglig i fruntimmersveckan. Folket i Bryssel försökte få svar på vad konsumenterna i medlemsländerna anser om djurhälsan och djurskyddet i resp land. Under februari-mars intervjuades totalt 24 325 personer i de 25 länderna, varav drygt 1 000 i Sverige. Genomsnittligt ansågs förhållandena i EU vara bättre än i världen i övrigt. Men medvetenhet och attityder skiljde sig som väntat mellan länder och djurslag. De nya medlemmarna och länderna i Sydeuropa var minst övertygade om EUs överlägsenhet. Höns ansågs hanteras sämre än svin och kor. Danska konsumenter och folk på Malta var särskilt kritiska mot svinens miljö och finländare och slovaker mest nöjda. Mindre än hälften av konsumenterna sa sig inte tänka på djuretiken när de handlade. I flera länder ansågs det svårt att identifiera produkter från djurvänliga inhysningssystem. De som vid köttdisken funderade mest på hur djuren var uppfödda hade i högre grad än andra besökt gårdar i praktiken. Lär folket vad svinuppfödning innebär Så idén med Öppet stall, Grön söndag och liknande visiter på gården bör uppmuntras. Även djurparker och minizoo i anslutning till städer kan ju bidra till ökad förståelse för djuruppfödningens villkor, inte minst bland unga blivande konsumenter. Men ska en minizooanläggning (Blecktornsparken) nu verkligen tvingas stänga sin visning av djur, som pågått i årtionden utan problem, om man inte kan erbjuda varje tacka minst 250 kvm yta att röra sig på och ge besökaren omedelbar tvättmöjlighet så fort han/hon vidrört ett djur? Svaret från vår nya Djurskyddsmyndighet i Skara är ja, enligt en uppgift i DN. Det gäller ju kampen för djurens rätt att röra sig på ett naturligt och stimulerande sätt, menar byråkraterna. Att inget barn fått salmonella av att klappa parkens får, höns, kaniner eller hängbuksvin spelar ingen roll. Kompetens, vidsynthet och byråkratisk måttfullhet Man blir mer och mer fundersam över Djurskyddsmyndighets ambitioner och möjligheter att värna om allt som rör sig i vårt djurrike. Hänsyn till bonden och till köttproduktionens konkurrensförmåga ingår inte i vårt uppdrag, säger dess t f generaldirektör mitt i rötmånaden, inför stundande totalöversyn av verkets regler och främst då måttbestämmelserna (Land 31/32)). Undra på att luttrade svinuppfödare hoppas på att djurmiljökämparna i Skara ska visa sig vara kompetenta i sitt arbete och inte lägga ytterligare bördor på näringen. Börja gärna med grisningsboxen. Visa lite bondförnuft vid måttrevideringen. Läs remisserna! Jag minns från min tid på JBT hur förslagen till de mått vi nu lever med, och som således nu ska ses över, kom till. I långa stycken var de resultatet av ett tvärvetenskapligt, ofta utdraget, auktionsliknande grupparbete, där slutbudet oftast fastställdes av veterinärer från Skara med tumstock i hand. Den som vill kan se en viss ödets ironi i att bollen nu åter ligger hos experter i den gamla djäknestaden. Läs Jordbruksverkets rapport om merkostnader Jordbruksverkets djurenhet, som för övrigt redan från början befolkades av ganska vidsynt folk, har på ett helt annat sätt förstått att djurskyddets regelverk är en viktig del i produktionsvillkoren vid kommersiell djuruppfödning. I en nyligen utgiven Rapport 2005:3 ”Merkostnader och mervärden i svenskt jordbruk” analyserar man bl a betydelsen av skillnader i djurskyddsbestämmelserna i Sverige, Danmark och Finland. Läs den, även i Skara. Det borde ingå i Djurskyddsmyndighetens uppdrag att kompetensutveckla personalen. Är det en rötmånadshistoria? Lågprisbutikerna slår ut de ekologiska produkterna, läser jag i en annan rubrik. Arla ska börja importera billig mjölk från Tjeckien, för att möta konkurrensen från Lidl! Mjölken ska säljas utan vitamintillskott, uppges det. Tala om slakt av heliga kor. Två ministrar hotar med lagstiftning för att tvinga alla som lämnar anbud på offentliga svenska projekt att ha svenska kollektivavtal. Den konsekvente men fåkunnige undrar då, om inte det svinkött och den mjölk, etc, som konsumeras i Sverige borde produceras enligt svenska metoder. Sen får vi arbeta kraftfullt internationellt för att Tjeckien och de andra lågprisländerna i EU-familjen så småningom kan komma ifatt oss beträffande krav på djurskydd, livsmedelssäkerhet, löner, osv. Precis som då det gäller behandlingen av byggjobbare från Lettland och rörmokare från Polen. Ibland är det svårt att veta om det är ett försenat aprilskämt, en rötmånadshistoria eller allvarligt menade uttalanden från av högsommarsolen överhettade makthavare man hör i mediabruset. Bästa sommarhälsningar från skuggig plats! Bengt