Grisen behåller globalt sin plats som vår bäste och viktigaste vän
I höstas var jag på kongress i Stuttgart, Tyskland. Skälet var att där redovisa en historik över CIOSTA, en i höst 55-årig organisation för arbetsvetenskap i den gröna sektorn (jordbruk, skog och trädgård).
forskning
Livsmedelskris efter andra världskriget
Vid CIOSTAs bildande 1950 hade andra världskriget just slutat. Städer och byar var sönderbombade. Det rådde brist på det mesta. Folk frös och svalt. CIOSTAs uppgift blev då främst att uppmuntra forskning för effektivare framställning av kött och andra livsmedel. Alla länder hade samma problem.
För att kunna jämföra resultaten av studier i olika länder krävdes det samordning och standardisering av metoder och termer. Senare när Europa inte längre svalt kom arbetsmiljön, kvinnans roll i lantbruket, ekologiska problem och andra ”moderna” frågor upp på agendan vid kongresser och seminarier.

Lär av pionjärerna
Jag hade i min historik valt att närmare presentera de 28 forskare som varit CIOSTA- presidenter under de gångna 55 åren. Tack vare deras insats har det internationella arbetet hållits vid liv och anpassats till nya krav. Flera av pionjärerna, de flesta nu döda, tyskar, fransmän, britter, holländare, polacker och finländare, m fl, deltog i världskriget på olika sidor om fronten, satt i krigsfångenskap och upplevde vid återkomsten på var sitt håll efterkrigstidens hunger, elände och bristen på arbetskraft i jordbruket, då så mycket manfolk stupat. Men de var övertygade om att återuppbyggnaden av Europa krävde samverkan över gränserna och fritt utbyte av erfarenheter och forskningsresultat.
De arbetade i hög grad ideellt och utan nationalistiska skygglappar. Det kan noteras att både Sovjet och Turkiet bjöds in till den första CIOSTA-kongressen i Paris 1950. Varken Stalin eller Mohammed fick rubba cirklarna! Även de som på grund av sitt ”bruna” förflutna hade utreseförbud och inte kunde delta i de första internationella CIOSTA-kongresserna blev snart goda européer i Adenauers, m fl, visionära anda. Något for Blair, Chirac, Persson och andra nutida kvartalsnationalister att lära av.

Grisen spelar alltid en roll
Grisens roll i CIOSTA-sammanhang har växlat och speglar den tekniska utvecklingen under det gångna halvseklet. I det allra första gemensamma projektet under tidigt 50-tal fick deltagande länder göra en tidsstudie av utfodring av gödsvin under noga preciserade förhållanden. Både valet av djurslag; lättgödd och allätande gris, skalan på försöket; åtta boxar i dansk planlösning och utfodringstekniken; foderkärra och skopa, är belysande för den tidens förhållanden. Resultaten jämfördes och förbättringar diskuterades. Grisköttet blev så småningom en välsignelse för en hel efterkrigsgeneration.
Vid årets kongress, den 3lst sedan starten, var grisen huvudämnet i två av de totalt ca 60 föredragen. Det ena gällde ett datorstött schweiziskt system för planering och beräkning av arbetsbehov i smågris- och slaktsvinsproduktion i en större besättning, där de ursprungliga pionjärprojekten rörande standardiserade beskrivningar och definitioner av arbetsmoment utnyttjas. Det nya som tillkommit utöver datoriseringen är att inte bara tider beräknades utan att också den fysiska ansträngningen, arbetsställningar och transporterade mängder angavs för olika moment vid utfodring, gödselhantering, o. dyl.
Det andra bidraget avsåg den ständigt återkommande frågan om stalluftens inflytande på svinskötarens hälsa (och kringboendes livskvalitet). Föredragshållaren gick igenom de kända symtomen; rinnande näsa och ögon, hosta, feber, huvudvärk, etc, samt vanligen rekommenderade förebyggande åtgärder i form av dammsugning, (olje)-dimspridning, m m. Tyvärr framkom inget nytt. Föredragshållaren, själv veterinär, efterlyste mer samarbete mellan veterinärer och humanmedicinare för att lösa det kanske största framtidsproblemet för svinnäringen i västvärlden. Den som ansträngt sig att gå igenom den internationella litteraturen i frågan, slås av att de ”stående” referenserna om luftkvalitet och hälsa är skrivna av veterinärer eller ingenjörer. Var är medicinarna?

Avkräv forskarna mer samarbete
Den bristande kommunikationen mellan doktorer för olika ”djurslag” och dito forskning leder naturligtvis till dubbelarbete och slöseri med knappa forskningsmedel. Ett exempel: För några månader sedan slog media stort upp ”upptäckten” att zinktillsats i födan är bra bot vid livshotande diarré hos småbarn. Detta beskrevs som ett s k genombrott. Miljoner humana liv skulle enkelt och billigt kunna sparas årligen i u-länderna, sas det. Men, i hur många decennier har veterinärer och utfodringsfolk känt till och skrivit om den goda effekten av måttliga mängder zink i fodret till vår mycket nära släkting grisen?

År det snart kört för västerländsk svinuppfödning?
Vid tidigare CIOSTA-kongresser har t.o.m. frågan ställts om inte svinproduktionens tyngdpunkt riskerar att flyttas till länder med mindre krav på en luftkvalitet och arbetsmiljö och med mer lantbruksvänlig och mindre byråkratisk företagspolitik. Frågan var denna gång uppe i korridorsnacket och diskuterades i klartext då det gällde grönsaksodlingen. Där visar tyska ”baklängesberäkningar” utifrån kännedom om hektarskördar, odlad areal, arbetsbehov per hektar och tillgången på inhemsk arbetskraft, att ca en tredjedel av arbetskraften är ”informell”, eller illegal om man så vill. De salladsfält som förevisades i samband med kongressen var fulla av fotoskygga ungdomar österifrån. Det som än så länge hindrar produktionen att flytta dit arbetskraften finns, är de höga krav på produktkvalitet, marknadskunnande, snabba kyltransporter och effektiv arbetsorganisation, som är svåra att uppfylla i de nya länderna. Rationell produktion och förädling av svinkött går kanske lättare att utlokalisera. I DS Nytt 8 tecknar en tongivande dansk uppfödare ett skräckscenario där den danska svinproduktionen inom 25 år har flyttat ut till länder med större förståelse för djuruppfödningens villkor. Det är inte troligt att det går fullt så illa. Teknikutveckling och en ökad internationell samordning av miljö-, hälso- och lönekrav kommer sannolikt snart att minska obalansen länderna emellan. Så grisens 6000-åriga historia i västvärlden får nog fler kapitel.
När grisen fått snuvan kan det vara kört
I dessa dagar har grisen åter fått en speciell nyckelroll i det globala samspelet djur- människa. Om jag läst och förstått det hela rätt är det grisen vi första hand ska skydda mot den hotfulla fågelinfluensan. När denne vår kusin fått influensan och den blandats med en vanlig human snuva, kan det vara kört för oss. Så fortsätt i god internationell CIOSTA-anda att ta väl hand om era grisar även om SJV och folket i Bryssel ännu inte varnat!
Bengt