Den kompetens som den nu varslade veterinären har om galtarnas reproduktion är unik för landet och är även internationellt uppmärksammad. Varken f d Svenska Djurhälsovården, eller någon av de andra djurhälsoorganisationerna innehar den kompetens som nu kastas ut med badvattnet.

Nu när aveln leasats ut från landet är det viktigt att vi fortsätter göra allt för att hålla oönskade smittor borta. Vi ska inte glömma att eventuella tillkortakommanden här kommer att drabba oss bönder direkt. Därför får vi inte glömma bort det kloka i att även ha en kompetens som behärskar spermier och som kan tekniker och bedöma risker när det gäller att på bästa möjliga sätt få in nya gener i landet. En kompetens som också gör att exporterande länder behandlar oss med respekt.

Jag tycker att den här kompetensen behövs inom landet. Strunt samma om den utgår från avelsbolagen eller någon av djurhälsoorganisationerna, men jag anser att den ska finnas inom näringen. Inte minst för vår säkerhets skull. Vi borde snarare diskutera hur en överföring av kompetens till nästa generation ska gå till än att kasta bort densamma.

Exempelvis kan djupfrysning av spermier vara en klok väg att gå om man vill importera sperma, särskilt från länder med lägre hälsostatus än Sverige. Inför ett smittohot kan faktiskt rutinmässig djupfrysning av sperma från avelstoppen garantera tillgång till gener även efter ett hälsomässigt bakslag i exportlandet. Som det är nu, är snarare risken att tvärtom det djupfrysningslaboratorium som SLU tillhandahåller i ett samarbete med f d QG kommer att läggas ner. Då riskerar denna kompetens att försvinna för gott.

Sven-Erik Johansson
Nibble

Marknaden fungerar inte!
Grispriset är på exakt samma nivå som för 20 år sedan. Veckopriset är otroligt statiskt och fluktuerar inte alls som det gör i andra länder. Priset stiger inte trots handelns och konsumenternas stora intresse för vår kvalitet på svenskt griskött. Jag diskuterade med personer från finansvärlden om varför vi har en marknad som inte fungerar. Dessa personer är experter på att bedöma branscher, köpa och sälja företag. Jag förklarade hur grisbranschen fungerar och det tog inte mer än två minuter så kom frågan:

• Är det kunden som sätter priset?

• Ja, slakteriet sätter veckopriset varje torsdag för kommande vecka. Jag har endast förhandlat mig fram till ett mindre tillägg på veckopriset.

• Det är ju självklart att ni blir utnyttjade av marknaden om kunden får bestämma. Förstår ni inte det?
Det känns fullständigt självklart när de förklarar. Hur har vi kunnat försätta oss i denna situation? Finansexperterna menar att det blir omöjligt för oss att tjäna pengar om kunden får bestämma priset. Systemet fungerade kanske när vi ägde slakten, men idag är det inte så.

• Ingen bransch kan fungera och tillåts inte tjäna pengar när kunden bestämmer priset.
Eftersom det är oligopolliknande tendenser både i slaktledet, men framförallt i dagligvaruhandeln så bli vi utnyttjade. När jag sedan berättade om betalningsvillkoren (Läs insändare: Cash is King) för oss jämfört med slakten och framförallt dagligvaruhandeln fick jag bara ett råd:

• Förändra formerna för prissättning och betalningsvillkor i er bransch annars lägg ner er produktion. Ni är dömda att misslyckas.

Lars Hultström

Samma grispris i 20 år!

Svenskt griskött är nu eftertraktat i butikerna om man får tro media och ”proffstyckarna”. Dessa personer yvas nu över att svenskt griskött har fått välförtjänt framgång på marknaden. Man skulle ju kunna tro att nu tjänar grisföretagarna pengar, men faktum är att grispriset är lika lågt som det var vid EU-inträdet för 20 år sedan. Men kostnaderna har fördubblats under samma tidsperiod!

Det är ganska lätt att räkna fram att leden efter grisuppfödaren fått full kostnadstäckning och förstärkta marginaler, men inte grisföretagaren. Här är det dubbla kostnader och samma grispris som gäller.

Hur kan media och proffstyckarna mena att branschen nu lyckas när grisföretagaren inte har kostnadstäckning, trots att man producerar den vara som uppenbarligen efterfrågas. Branschen kan inte jubla förrän primärproduktionen går med vinst och det är långt dit. Priset måste stiga några kronor innan de flesta når break even och ytterligare några kronor innan vi får en positiv utveckling i branschen.

Priset borde gå upp men sanningen är att marknaden inte fungerar. På alla andra marknader för grisar så går priset upp och ner beroende på tillgång och efterfrågan. Men inte det svenska priset. Vi har haft samma pris i drygt två månader (innan priset gick upp 20 öre vecka 10) och innan dess ändrade sig priset inte på ytterligare två och en halv månad. Om vi nu har en så fin kvalitet på det svenska grisköttet som alla förståsigpåare tycker så borde ju priset öka, men nej. Det är nästan totalt stiltje på marknaden för svenska grisar.

Uppenbarligen fungerar inte marknaden. Varför? Nästa vecka skall jag försöka förklara vad som är fel på den svenska marknaden för grisar.

Lars Hultström

20150220

Cash is King!

Kassaflödet blir allt viktigare för dagens stressade småföretagare. För lantbrukets del tvingas nu lantbruksföretagen finansiera en allt större del av tiden i värdekedjan. I grisproduktionen tar det ca 315 dagar från produktionsstarten (insemineringen) till det färska köttet betalas av konsumenten i butiken. Lantbrukaren tvingas finansiera uppfödningen 10 månader + ca 15 dagar (förut c:a 8 dagar) innan slakteriet betalar för slaktgrisarna, således 320 dagar från produktionsstart till betalt för produkten. Slakterierna har tvingats acceptera 31 dagars betalningstid (förut 10 dagar) innan slakten får betalt av handlaren. Slakteriet finansierar således 16 dagar (31 - 15) och ytterligare några dagar som grisen är på slakteriet.

Således står lantbrukaren för 102 % av tiden för finansiering, slakteriet 6 % och handlaren minus 8 % av tiden. Handlaren får det färska köttet levererat till butik, säljer köttet inom några dagar och betalar slakteriet 31 dagar efter leverans. Dessutom får man in momsen som man sedan ”lånar” av staten i genomsnitt ca 21 dagar. Handlaren får således betalt av konsumenten långt innan leverantören får sina pengar. Inte undra på att livsmedelshandlaren även kan bedriva bankverksamhet! Dessa pengar är ju egentligen leverantörernas pengar.

Det är således inte konstigt att lantbrukaren har 20 miljoner i bankskulder och handlaren 20 miljoner i kassan. Cash is King!

Lars Hultström

20141121

Antal grisföretag

I förra veckans @-GRIS förklarade Mattias Espert att hans uttalande i Land Lantbruk var hans personliga uppfattning. Av Mattias Esperts uttryckssätt i @-GRIS framgick att han blivit pressad från olika håll om uttalandet i tidningen.

För 5 år sedan producerades 2,96 miljoner grisar i Sverige av 2 000 grisföretag. 2014 kommer uppskattningsvis 2,5 miljoner grisar att produceras av knappt 1 300 grisföretag. Dvs 700 grisföretag har avvecklat. Bland dessa 700 företag finns både större och mindre. Hade dessa företag inte avvecklat hade flera av dem sannolikt varit olönsamma idag.

Det Mattias Espert gav uttryck för är precis det som sker just nu och som har pågått länge. Allmänt i branschen har vi med facit i hand haft för stort fokus på antal företag som slutar. När det stora problemet är att det inte byggs i någon omfattning för ny produktion.

Då vi i Sverige har för höga produktionskostnader måste produktionen relativt minska i större omfattning än i andra länder innan nybyggnation av efterfrågestyrd produktion kommer igång. Oavsett vad vi tycker om det så har Mattias Espert rätt i sitt resonemang om vad som sker och som kommer att ske. Däremot är jag inte övertygad om att det är en viss storlekskategori som måste sluta, men jag är desto mer övertygad om att marknadsekonomin alltid tvingar fram högre effektivitet och att nybyggda anläggningar därför blir större.

Men det är inte samma sak som att ett mindre företag inte kan ha god lönsamhet med nuvarande gårdsspecifika förutsättningar.

Per Karlsson
Boarps Gård


Varför inte fairtrade för griskött?

Öppet brev till Anders Fredriksson ICA och Lars Nord, Willys. 2013-10-30

Nu har jag tröttnat på den svenska dubbelmoralen. Jag som grisproducent skall följa den svenska djurskyddslagstiftningen men handeln behöver inte följa den. Grossister och handel importerar och säljer ogenerat tusentals ton kött som inte uppfyller den svenska lagstiftningen. Jag påstår att svensk lagstiftning är en minimilag som alla som vill sälja kött till Sverige skall följa. Vi har inga tullar eller avgifter som straffar ut importen. Anders Fredriksson, ICA och Lars Nord, Willys. Var snälla och förklara för mig, varför svenska bönder skall följa svensk djurskyddslagstiftning medan handeln är befriad från den?
Vill man sälja på svensk marknad får man uppfylla svenska regler, vad är problemet?

Att jämföra dansk fläskfilé för 59 kr/kg med svensk för 159 kr/kg är som att jämföra en Skoda med Mercedes, båda är bilar men har olika kvaliteter. Att lägga ansvaret på bönderna att berätta om skillnaden är att göra det enkelt för sig. Hur kommer det sig att ICA gör reklam för Fairtrade men inte lyfter svenska produkter?

Lars Nord, du säger att importkött inte är sämre än svenskt. Menar du att kött där du kan hitta salmonella, multiresistenta bakterier beroende på mycket större användning av antibiotika, grisar med kuperade svansar mot gällande lagstiftning, kor som slipper bete mm har samma kvalitet som svenskt?

Kundens val av kött i köttdisken har en stor inverkan på utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier eftersom större delen av antibiotikaförbrukningen i världen ligger inom djursektorn.
Sverige har en av världens lägsta antibiotikaanvändningar för djur och genom att
välja svenskt kött kan konsumenter, och inte minst handeln, bidra till att bromsa resistensutvecklingen. Det används mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor i världen. Välj svenskt kött om du vill minska ditt antibiotikaavtryck.

Svensk mat ger jobb och välfärd i Sverige. Det enkla budskapet kan inte bara vara böndernas ansvar att föra ut. Var finns stoltheten inom livsmedelsindustrin, grossister, handel och politiker? Alla innevånare i Sverige tjänar på att jobben stannar i landet. Jag kämpar för att lansera ”tummen upp för svensk mat”. Jag uppmanar alla att hänga på mitt upprop inte minst Anders och Lars.

Tummen upp för svensk mat, svensk mat ger jobb och välfärd i Sverige!

Stellan Ericsson
Lidgris AB och Bredegården, Tranum

https://www.facebook.com/pages/Tummen-upp-för-svensk-mat/191784331009028" https://www.facebook.com/pages/Tummen-upp-för-svensk-mat/191784331009028

---------

Värdens lägsta antibiotikaförbrukning är en klen tröst
Gunella Ståhle skriver att hon blir arg när konsumenterna beklagar sig för att maten är dyr och samtidigt oroar hon sig när djuruppfödare kritiserar svenska djurskyddsregler.
Det som verkligen är oroande är att Gunella Ståhle efter 37 år inom svensk lantbrukskooperation fortfarande inte förstår hur en marknad fungerar. Möjligen symtomatiskt för många tjänstemän inom den svenska lantbrukskooperation. Många konsumenter är nämligen inte villiga att betala mer för maten än andra länders konsumenter inom EU gör. Trots att som GS skriver maten har blivit mycket billigare realt sett, så stannar tyvärr inte denna process där. Alla tecken pekar på att konsumenten vill ha ännu billigare mat. Ett exempel är utbredningen av EMV, ett område där Sverige bara är i början av en utveckling jämfört med många andra länder.
Två utryck kan sägas känneteckna EMV: Nåde den som har för höga kostnader, samt du är utbytbar.
Att som Sverige ha hela livsmedelsproduktionen i premiumsegmentet är som att alla Sveriges bilhandlare bara skulle sälja Mercedes. Och vill du ha en billigare bil så åk till Tyskland eller Danmark. Det är det som sker med livsmedlen idag.
Så GS, vad vi är ute efter att få LRF att förstå enkla marknadsfunktioner och politikerna att inse att antingen så har man gemensamma EU-regler eller måste någon betala för de högre kraven som regelverket ger. Att där i en framtida historieskrivning står att vi HADE värdens lägsta antibiotikaförbrukning är en klen tröst.
På tal om historia så må du vara förlåten med tanke på din ålder. Ett tips är att lägga pennan åt sidan och bespara oss snusförnuftigheterna.
Torgil Bertilsson
Kristianstad

-----------
Kristianstadsgrisen lämnar LRF
Kristianstadsgrisen ABs 9 delägare med en årsproduktion på 65 000 grisar lämnar LRF. Vi är helt enkelt utleda på LRFs svaghet som branschorganisation. Vi har alla i dagarna tagit del av Jordbruksverkets statistik om en minskning av grisproduktionen med nära 10 % 2012. Denna kräftgång har pågått ett antal år. Det sorgliga är att LRF inte har gjort mycket för att stoppa minskningen. Utan ibland till och med bidragit till den. Ett exempel är när djurskyddsansvariga på LRF har bejakat ny och strängare lagstiftning i tron att värdens hårdaste djurskyddslag skulle innebära en marknadsfördel. Det har varit politiskt korrekt under flera årtionden att ställa höga livsmedels- hygieniska och djuretiska krav i Sverige. Detta fungerar på en skyddad marknad. Med ett medlemskap i EU skulle vi få konkurrens, vilket är nyttigt och viktigt men allra viktigast är att den sker på någorlunda lika villkor.
Dessa villkoren har svenska politiker och LRF snedvridit så svensk animalieproduktion hotas av utslagning. Från producenthåll flaggades det en del redan innan EU-inträdet för att vår strängare lagstiftning skulle göra det svårare för oss att konkurrera, men LRF centralt tyckte att marknadsfördelarna övervägde med att ha salmonellafri produktion, halm och större ytor till djuren. På en konkurrensutsatt marknad är det livsfarligt att ha de högsta kostnaderna, vilket vi fått.
Resultatet ser vi nu efter 17 års EU-medlemskap. Vid EU-inträdet hade vi ca 100 % självförsörjning av griskött. Nu är vi snart nere på 60 %. Världens hårdaste djurskyddskrav har gett oss världens sämsta konkurrenskraft. Enligt Eurostat har sedan 1990 grisproduktionen i Danmark ökat med 59 %, Tyskland med 30%.
Vi vet att vi har en i många avseenden fin produktion i Sverige med mycket låg förbrukning av antibiotika, större ytor till djuren, svansarna klipps inte av, osv. Listan kan göras lång, men det hjälper ju inte när vi producenter själva får betala för det och produktion slås ut. Vi vet också att vi just nu har ett skapligt pris, vilket beror på balans på den europeiska grisköttsmarknaden. Det har vi haft ett fåtal gånger sedan EU-inträdet, medan vi har haft långa perioder med djupa dalar då vi legat bland de 5 sämst betalda länderna enligt Eurostat. Det är svårt för den svenska grisproduktionen att överleva sådana här förhållanden.
Ett annat exempel på mycket svagt LRF-agerande är Lars-Göran Petterssons krypande framför tv-kamerorna under den s k grisskandalen -09. Uppförande som detta från en branschföreträdare borde renderat honom uppsägning på stående fot. Men i politiskt korrekta LRF undviker man strider och försöker att med pudel-metoden blidka motståndarna. Ytterligare ett exempel är LRF-anställda Margareta Åberg som i ett föredrag på Alnarp 2012 gjorde en jämförelse mellan vissa djurskyddsinspektörer och poliser med nazistsympatier. Uttalandet twittrades av lyssnare och i pausen efter föredraget fick hon ett telefonsamtal med påföljd att det första hon gjorde efter pausen var att ta till orda och be om ursäkt för det dummaste hon sagt i sitt liv. Uttalandet, även om det inte var bra, kunde ju fått stå för henne. Men i fega, slätstrukna LRF tycks politisk korrekthet vara ledordet.
Listan på Klavertramp från LRFs sida kan dessvärre göras mycket lång. LRFs strategi för att få mer makt över missnöjda medlemmar tycks nu vara att ta kontrollen över mjölk- och nötköttföreningarna, som nu har införlivats i LRF. Frustrationen över LRFs svaghet är stor bland produktionslantbrukare. Och har så varit i många år. En ständigt återkommande kommentar man hör, när känslan av vanmakt tycks vara stor är att "vi har i alla fall den sociala samvaron" i den lokala LRF-avdelningen. Ett katastrofalt dåligt betyg åt en branschorganisation om detta är den enda behållningen.
Någonting är fel i en branschorganisation som tycker att antalet medlemmar (många utan minsta koppling till lantbruk) är viktigare än att kunna agera skarp i tillspetsade situationer. (Man är ibland per automatik förhindrad att agera skarpt eftersom man riskerar stöta sig med delar av medlemskåren). Denna definition passar bättre på en ren landsbygdsorganisation. Och vi är rädda att den politiska korrektheten är cementerad i ledningsgarnityret på LRF både bland förtroendevalda och tjänstemän, vilket gör att ingen med en annan uppfattning kommer i närheten av att bli invald på förbundsnivå. VI ser därför med oro på svensk animalieproduktions framtid.
Danmark har sedan några år en utbrytarorganisation som översatt heter Bärkraftigt Lantbruk. Föreningen har 4 000 medlemmar och lämnar i dagarna in 3 stämningsansökningar mot danska staten. Gällande vattenplanerna, randzonerna och danska gödningsreglerna. Man anklagar staten för att ha gått längre med kraven än vad EUs lagkrav kräver och inte ha vägt in vetenskap och konsekvenser. Med sig har de fått en av landet ledande miljörättsjurister. Om detta är rätt eller fel har vi inga synpunkter på, men man kan avundas deras kamp för lika produktionsvillkor. Detta sätter fokus på att antalet medlemmar 4 000 eller 172 000 st (LRF) inte på något sätt behöver vara avgörande för att driva frågor som är viktiga för lantbrukets framtid.
Många av de faktorer som skapar de största problemen för svensk primärproduktion hade naturligtvis varit mycket mera hanterbara om vi haft en jordbrukspolitik som bejakar inhemsk produktion, i stället för den politiska dubbelmoral vi lever med idag. Siffror från Hushållningssällskapen visar att runt 400 000 svenskar har sin utkomst på något sätt knuten till agrara näringar. Det finns med andra ord enorma kunskapsluckor hos svenska politiker.
Detta ställer i sin tur stora krav på en branschorganisation. Krav som vi inte tycker LRF på långa vägar fyller med sin timida och slätstrukna framtoning, där man vill vara till lags och inte obekväm. Inom Kristianstadsgrisen tror vi att många inom svenskt lantbruk känner likadant och tycker det är dags att en ändring kommer till stånd. Vi vill därför uppmana till utträde ur LRF och att vi med samordnade krafter bildar en organisation som tillvaratar produktionslantbrukets intressen. Exakt hur denna skall se ut lämnar vi fältet öppet för.

Kristianstadsgrisen AB

Christian Järlesäter
Thorbjörn Sigesgård
Per Sköld
Mikael Betåker
Jörgen Paulsson
Torgny Andersson
Christer Wannebro
Torgil Bertilsson
Rickard Hansson
-----------

Ynkryggar
Har ni någon gång träffat en ynkrygg? Jag läste i dagens ATL 30 november om tre stycken. Lena Malm, Coop, Ingemar Kroon, Axfood, Johanna Stiernstedt, ICA. Här har vi tre företrädare för svensk handel som garanterat säger att vi svenska bönder ska följa svensk djurskyddslag. Själva importerar och säljer dessa handelsjättar ogenerat tusentals ton kött som inte uppfyller den svenska lagstiftningen. Jag har ställt frågan förr, när slutar den svenska djurskyddslagen att gälla? Ingen har svarat mig.
Aktivt jobbar dessa för att en redan pressad svensk djurproduktion ska pressas ännu hårdare. Detta under förevändning ”att tillgodose konsumenternas behov”. Berätta för mig när konsumenterna krävt att få köpa kött smittat med multiresistenta bakterier, salmonella, kuperade svansar, kor som slipper gå på bete, m m.
Slå mig på fingrarna och rada upp konsumentföreträdarna för dessa argument innan jag tror på dem.
Ynkligt är vad det är!
Stellan Ericsson
Lidgris AB
PS.
Det är inte grisarna som lider, det är ägarna.

------------

121109

Byt ut VD:n i LRF
Matlandet Sveriges pris till årets spjutspets har tilldelats ett köttföretag som importerar mer än 50 % av det man säljer. I priskommittén sitter 3 personer bl a Eskil Erlandsson samt LRF:s VD Anders Källström.
En stor del av köttimporten kommer från produktionsförhållanden som bryter mot svensk djurskyddslag. Likaså avlivningen (halal) kan ske med lägre strömstyrka än vad svensk djurskyddslag föreskriver. EU föreskriver ingen bestämd strömstyrka, den är däremot minimum 0,12 amp för en kyckling i Sverige enligt SJVs hemsida.
Hur kan de här båda personerna rättfärdiga detta? I tidningen Fjäderfä finns flera artiklar med Qibbla Halal Kött AB, som företaget heter. Där anges skälet till den omfattande importen, som är brist på svensk råvara (eller brist på rätt pris).
Brist på svensk råvara är samma skäl som Anders Källström använder när jag ringer honom för en förklaring. Han borde ju veta att om vi inte haft denna digra svenska särlagstiftning så hade vi haft en mycket högre självförsörjningsgrad. Särlagstiftning på skatter, miljöområdet, om salmonella, växtskyddsmedel. Vi har världens mest omfattande djurskyddslag, olika kontroller, m m, som i slutändan kokar ner till en högre produktionskostnad än den våra konkurrenter har.
Det är inte nyckeltalen i den svenska produktionen det är fel på, utan villkoren för primär produktionen i Sverige!
Det allvarligaste i Anders Källströms handlande är att han i egenskap av LRFs VD ger legitimitet åt den bedrövliga jordbrukspolitik som förts i Sverige i decennier och som gett oss en sjunkande självförsörjningsgrad som passerat 50 % och är på väg ner ytterligare med oroväckande fart. Det finns beräkningar som visar att bara sedan alliansregeringen tillträdde för 6 år sedan har ca 25 000 arbetstillfällen gått förlorade inom svensk livsmedelsproduktion.
Jag har efter 30 år som medlem i LRF meddelat mitt utträde, i väntan på en VD som tillvaratar svensk primärproduktions intressen.
Torgil Bertilsson
Kristianstad

---------------

120527
Dags att lägga ner delar av SLU!
Söndagen den 20/5 sände Rapport ett inslag om leksaker till grisar. Rapports Bodil Appelqvist intervjuade professor Lena Lidfors som tror att grisarna växer bättre av att ha leksaker och större ytor. Om lagstiftare och konsumenter tycker likadant så kan man införa detta i djurskyddslagstiftningen. Svensk grisproduktion har redan en av världens hårdaste djurskyddslagstiftningar. Vid EU-inträdet -95 hade vi 105 % självförsörjningsgrad av griskött som nu är nere på drygt 60 % och stadigt sjunkande. Ökade kostnader kommer inte att vända den utvecklingen.
Av en person med professorstitel måste man kunna förvänta sig en bättre verklighetsförankring. Hur vore det om man från SLUs sida istället forskade på hur man får konsumenterna inkl stat, kommun och landsting att betala för de kostnaderna vi redan har idag i svensk produktion förorsakade av befintlig djurskydds- lagstiftning?
Rapports Bodil Appelqvists påstående i reportaget att lantbrukarna idag fyller stallet till bristningsgränsen kan bara kommenteras med att: det är ett bekymmer med onyanserade journalister (som ev har en egen agenda).
Jag är nyligen hemkommen från USAs mellanvästern, där jag bl a besökte en grisuppfödare som var i full färd med ett nybygge för slaktgrisar. Helspaltboxar med 25 mm spaltöppning. Gödselbehållare under stallen. Amerikansk lag medger 0,66 m2 totalyta per gris, men det är inte ovanligt med 5 - 10 % överbeläggning. Detta att jämföra med Sveriges 0,92 m2 per gris. Där kan man tala om bristningsgränsen. Byggkostnad 270 - 280 dollar per grisplats = ca 2000 kr.
Så lägg ner avdelningen där Lena Lidfors jobbar och lägg samtidigt ner veterinärutbildningen på SLU där man utbildar veterinärer som säger sig vägra att avliva djur. Anlitar själv 2 st utlandsutbildade veterinärer och konstaterar att de slår det mesta inom sin bransch.
Torgil Bertilsson
Kristianstad

--------------

Rätt fokus!?
Under januari månad har två grisar i minuten importerats till Sverige, alla dagar, dygnet runt. Dvs slaktade grisar i form av köttråvara.
På mindre än två dygn, 41 timmar om vi ska vara exakta, har det importerats lika många grisar i kilo räknat som de 5 000 importerade smågrisarna från Finland kommer att ge i slaktutbyte.
Då är ändå januari är en månad med låg konsumtion, jämfört med de flesta andra månader. Nu importerades grisarna från Finland som smågrisar, med vikten 22 kg/gris slaktad vikt. Görs jämförelsen på det sättet så motsvarar importen från Finland 13 timmars import av köttråvara, och de finska grisarna kommer vid slakt att motverka 28 timmars import av kött i form av köttråvara, eller lite drygt ett dygn.
Tydligare förklarat: Producentledet har med de 5 000 smågrisarna tagit 28 timmars produktion från importerad köttråvara. Med andra ord kommer Sverige för första gången på mycket lång tid faktiskt ta marknadsandelar när det gäller griskött.
Det som sker nu är att offentliga upphandlingar börjar gå svenska intressen tillmötes. Om fyra år har de flesta offentliga upphandlingar löpt ett varv och detta har spridit sig. Om fyra år kommer det inte att finnas svenskt griskött nog för att möta den efterfrågan som uppstår utan priset kommer att anses för högt.
Om fyra år kommer griskött producerat enligt svenskt sätt att erbjudas från andra länder. För att mota det slaget är det nu som svensk lagstiftning behöver lättnader alternativt en ökad import av smågrisar, så det om fyra år finns ett alternativ att erbjuda när de svenskfödda grisarna inte räcker till/blir för dyra.
I ett land som har importen som största aktör på sin hemmamarknad kan det inte vara rimligt att fokus i producentledet ligger på att diskutera problemen med ett eller två dygns import av levande smågrisar. Fokus borde rimligen vara att lägga alla krafter på att förbättra villkoren och parallellt jobba för att tillhandahålla det som står för den största konsumtionsökningen, billigare griskött.
Idag 2012-04-04 är prisskillnaden på urbenad kotlett från Spanien kontra Sverige 25 SEK/kg levererat till kund i Sverige.
Per Karlsson
Boarps Gård

----------
120221

Det grundläggande och största problemet som vi har idag är att vi själva inte har lyckats förse våra slaktgrisstallar med smågrisar. Vi har under de senaste två åren gått igenom en otroligt tuff tid. Detta har gjort att smågrisproduktion har försvunnit och inte ersatts med ny, som dagens situation visar klart och tydligt. Man har vetat en längre tid att en stor brist på smågris kommer att uppkomma inom snar framtid, trots denna vetskap har man inte lyckats hantera det hela, utan tvingat fram de åtgärder vi ser idag. Rätt eller fel, det beror på vem man frågar.
Grundtanken med att importera smågrisar från annat land är inget nytt. Senast 2007 importerades det smågrisar för att täcka upp den svenska bristen. Så att importera grisar för att tillgodose våra svenska grisproducenter med den volym gris som saknas kan inte i grundtanken vara fel.
Men sedan att man gör det utanför ramar och branschöverenskommelser, det är en annan sak. Det är det som gör många grisföretagare upprörda. Bara för dryga året sedan blev vi grisföretagare tvingade till att certifiera oss. Det var främst den svenska slakten som satte kravet på detta. Att slakten själv därefter tat in grisar som inte är certifierade enligt svensk standard, är djupt beklagligt. Det finns även andra avtal och överenskommelser, som gör import av grisar ifrågasatt idag.
På sikt kommer kanske dessa åtgärder att vara nödvändiga och jag tycker att man skall börja förbereda sig för detta med att se över avtal och annat. Det enda sättet att mota Olle i grind i importfrågan är att själva kunna producera grisar till ett lägre pris, så vi börjar få en lönsamhet i den svenska grisproduktionen på lång sikt. Det har vi alla möjligheter till, bara vi får använda dom rätta verktygen som dagens lagar och förordningar förbjuder oss idag.
Det är inte vi som grisföretagare som har misslyckats, utan branschen i stort som inte har lyckats styra över produktionen till en lönsam expanderande produktion. Den frågan arbetar Sveriges Grisföretagare aktivt med idag.
Om jag föder upp och ska sälja min gris till ett svenskt slakteri, då skall den vara certifierad och godkänd. Vad är det som gör att denna importerade gris skall undantas?
Sveriges Grisuppfödare
Mattias Espert


-------
120219

Varför reagerar ingen om finska smågrisar i certifierade besättningar?!
Är det ingen mer än jag som reagerar snabbt, starkt och med en klar tydlighet, det det INTE är ok att sätta in finska grisar...
Det är redan söndag och jag hittar inte ett enda offentligt uttalande eller inlägg från någon i branschen, eller vår egen organisation, förutom kort från Svenskt Sigill. Hittar det för övrigt inte igen...
Jag är inte jätteinsatt, men följande reflektioner poppade upp med en gång:
- Karantän?
- Bryter mot Grundcertifiering Gris. Var inte Scan de mest drivande för att få igång en certifiering?!!!
- Viljan att sälja svenskt?
- Det finns visst smågrisar att köpa, betala rätt pris bara...
- Leverantörer till Scan, hur gör ni nu?
Det finns så mycket mer att säga. men vi har ju valda och anställda som ska driva frågor åt oss, eller?!
Kom igen!!!
Maria N
Stolt smågrisproducent

120125

Vem har Svarte Petter?
Då jag studerar alla typer av noteringar som vi kan läsa hos @-gris funderar jag på hur det går ihop?
Jag har kollat på vecka 2. Ett vägt medeltal av grisnoteringarna hos de 5 största slakterierna ger en medelnotering om 12,19 kr per kg fläsk.
Lite längre ner på sidan finns en tabell om faktisk betalning. För Sveriges del är det ifrån de 5 största slakterierna. Denna siffra är för v 2 13,38 kr per kg. Det betyder att skillnaden mellan notering och faktisk betalning denna vecka är 1,19 kr.
Alla som har nya slaktavtal vet att deras pris ligger mellan 14,50 till 15.75 i början av året. Det är väsäntligt högre än 13,38. Resten av producenterna sitter utan, eller med gamla avtal, och har ett pris som understiger 13,38 kr. I sin iver att nå 17 kr och gjort stora samordnade förhandlingar, så har man bitit sig i tummen och sitter med Svarte Petter. Att förhandla om avtal nu är troligen betydligt svårare.
Samordnade förhandlingar är något slakterierna inte är så intresserade av och framför allt Scan undviker.
Jag vill återigen uppmana slakterierna att var och en redovisar faktiskt avräknat nettopris veckan efter slaktveckan. Dessa siffror passar fint på @-gris.
Sven Jerpdal

-----------

120119

Svenskt kött, finns det?
Vart har Svenskt Kött tagit vägen?
Ser hur vi återigen har en negativ prisbild på våra produkter. Trots detta så lever förhoppningen om att det åter skall bli en ljusning för oss grisproducenter. Sverige äter mer än vi producerar så rimligen borde det finnas plats även för oss bland Sveriges företagare.
Vi har fått en förhoppning om att Svenskt Kött-märkningen skall göra skillnad. Några stora annonser har vi sett, men den så viktiga repetitionen av märkningen har lyst med sin frånvaro, eller så läser jag fel tidningar och tittar på fel tv-kanaler.
Jag uppmanar alla läsare av denna sida att kontakta Svenskt Kött med budskapet om att repetera budskapet med många små annonser. E-post: info@svensktkott.se
Jag vill se en A6 annons med loggan Svenskt Kött och texten.
”Bara svenskt kött producerat i Sverige, mer information på www.svensktkott.se”
Denna skall publiceras varje vecka ett år framåt. Då skapar vi ett värde på loggan och medvetna konsumenter kan göra ett aktivt val med loggan i minnet.
Jobba på! Ett litet bidrag från många kan skapa förändring.
Stellan Ericsson

-------------

120118

”Matlandet Sverige” (med importerad mat)
Marit Paulsson (fp) tycks ha använt nyårs- och trettonhelgen till att skriva insändare och sända till tidningar i hela landet. Hon ondgör sig över grisarnas situation och att en glad gris är en god gris och det är nog så behjärtansvärt. Men menar hon Sveriges eller hela EUs. Det är beklämmande när en politiker som i alla fall vet lite om svenskt lantbruk utrycker sig så generellt.
Svenska politiker har under decennier ägnat sig åt populism, när man för att värva röster infört värdens hårdaste djurskyddsbestämmelser. Exempelvis har vi 35 - 40 % större yta till varje gris än övriga EU, vi har salmonellafri produktion och halm till grisarna. Vidare har svenska grisar svansen kvar medan man klipper av den inom övriga EU, eftersom grisarna annars blir svansbitare när de inte får någon halm.
Listan på fördyrande lagar och regler kan göras mycket längre och det minsta man kunde begära av Marit Paulsson är att hon gav någon liten kredit till den svenska produktionen. Det skulle även fungera som en värdefull bekräftelse för svenska konsumenter att inhemsk produktion har ett mervärde.
Men svensk primärproduktion har inga eller väldigt få politiker, inga myndighetsföreträdare eller journalister som ställer upp och försvarar den svenska livsmedelsproduktionen. Det märkliga i denna historia är att när produktionen sker inom Sveriges gränser, är det rigorösa regler som gäller, men är vi nu med i en union skulle vi väl ha lika konkurrensvillkor. Eller?
Nej svenska politiker vill ha höga krav på produktionen inom landet för att visa väljarna hur duktiga dom är. Men det som importeras och som produceras med metoder som sedan länge varit förbjudna här, eller aldrig ens varit tillåtna här, vill man helst inte prata om. Importen håller nere prisnivån på livsmedlen. Det är positivt förutsatt att man konkurrerar på lika villkor.
Jag förstår väl att politikerna tycker att det är bra att via handelsavtal kunna sälja t ex JAS-plan till Thailand och låta Thailändarna betala med kycklingar. Men är det rätt? Att offra svensk livsmedelsproduktion. Hade vi haft samma konkurrensvillkor som övriga EU, så hade jag svarat ja. Nu lever vi under en politisk dubbelmoral som tar död på oss.
Jag lägger inga etiska aspekter på krigsmaterielexport. Däremot är det kanske oetisk att Sverige som ett av världens rikaste länder med en 50 %-ig självförsörjningsgrad av livsmedel och som hela tiden minskar, i princip tar maten från någon i tredje världen som har sämre köpkraft.
Torgil Bertilsson
Kristianstad
-------------

111202

Grispriser i förväg, i stället för i efterhand
I år är kontraktsskrivningen för grisproduktionen ovanligt komplicerade. Detta beror på att vi är på väg att byta ut det gamla systemet för avräkning av grisar där slakterierna helt bestämt priserna i efterhand. Det som är kommande är att vi i förväg bestämmer priserna i avtal. Dessa priser består av ett garantipris + leveranstillägg. Allt är förhandlingsbart och beror på dina förutsättningar och din skicklighet att förhandla.
Gör eller låt göra en analys av dina kostnader på gården. Uppskatta dina foderkostnader och lägg till kostnaden för smågrisen, så har du dina produktionskostnader. Du bör dessutom räkna med en riskpremie om minst 5 % som du lägger till. Samverka gärna med en eller flera kolleger i förhandlingarna.
Det cirkulerar många priser på både smågrisar och fläskpriser. Det finns en del som säger att man vill kompensera sig för de senaste urdåliga åren. Tyvärr så fungerar inte affärslivet så, utan man måste se framåt och där skapa vinst.
Smågrispriskrav om 700 kr per smågris och 18,50 kr per kg fläsk finns hos många grisproducenter. Det finns avtal (enl www.grisportalen.se) som är skrivna på 16,60 kr/kg, men också många i häradet 15 - 15,50 kr/kg.
Jag tycker inte man skall stirra sig blind på kontraktspriset, utan sträva efter att få vinst i det egna företaget. Samtidigt tror jag att ingen ska behöva skriva några avtal under 15,50 kr per kg.
En annan viktig faktor är att vi verkligen får byta ut det gamla avräkningssystemet mot det nya, där vi vet villkoren på förhand mycket bättre.
Sven Jerpdal

Du kan länka till Svens blogg HÄR
_______

111113

Lägg ner Svensk Köttinformation!
Min särbo och jag besökte idag 111113 matmässan i Älvsjö med stora förhoppningar om att svensk mat, och då inte minst svensk gris, skulle vara välrepresenterad. Men ack vilken besvikelse. De enda represetanterna för svensk guldgris var Skövde slakteri, Gudruns chark och Nibble gårdsgris.
Dessa hade ett utsökt marknadsstånd som var mycket frekventerat, tack och lov.
Var fanns de andra svenska aktörerna? Scan, KLS, Dalsjöfors, Lövsta Kött, och inte minst Svensk Köttinformation. Var höll ni hus?
Detta är en skandal för svensk köttproduktion! Mässans besöksantal uppgår till ca 50 000 människor.
Svensk Köttinformation har en budget om ca 15 milj kr, som betalas direkt och indirekt av oss bönder. Svensk Köttinformation har valt att helst uppträda på producentmöten och inte där dom borde vara, dvs informera konsumenter.
Därför bör Svensk Köttinformation läggas ned och dess nuvarande VD omgående entledigas.
Än en gång tack Skövde Slakteri, Gudruns och Nibble att ni räddade ansiktet för svensk grisproduktion. Övriga har att skämmas.
Sven Jerpdal
0171-462000, 070-5183139

-------------

111105
Slakterierna trugar ut smågrisar, trots påstådd "balans"
Att idag göra som slakterierna, uppge att man har balans på smågrismarknaden, är fel. Varför skulle man annars ringa runt och vilja sälja och att leverera slaktgrisar i förväg?
Du som står i begrepp att sätta in smågrisar, gör en förkalkyl! Idag kostar en smågris 575 - 600 kr, fritt köparen. Med uppfödningskostnaden till slakt så behöver du 16 kr per kg +- 2 %.
Om du inte har ett sådant kontrakt med ditt slakteri, så KRÄV det!
Sven Jerpdal
UPPPIG
0171-462000, 070-5183139

-----------

111105

Vilka är prestationerna slakterierna kräver, för att vi ska få mer betalt?
Magnus Lagergren har tydligen sagt nedan i @-GRIS vecka 43:
"eftersom olika grisföretagare har möjlighet att utföra olika prestationer. Därmed blir det inte samma pris till alla. Det är viktigt att varje leverantör får betalt för sina prestationer."
Det hade varit roligt om denne Lagergren också berättar vilka prestationer det är jag ska utföra för att gynna slakteriet och vara dem till lags för att kunna få bästa pris.
Så länge det inte öppet redovisas så kommer jag att undra vilka åtgärder jag ska vidta för att bli intressant.
Det vore väl bra om slakteriet redovisade sina grunder så var och en slipper ta kontakt med dem.
Stellan Ericsson

----------

111020

Därför höjer inte Scan grisnoteringen
Trots att det blir skinkbrist, så vägrar Scan att höja grispriserna. Detta därför att SLS håller på med bondfångeri. Den som skriver på nya avtal för Scan får avtalet att gälla från veckan efter påtecknandet.
Scan skriver nya avtal på garantipriser 15 kr och bättre och därmed finns det inget utrymme för någon noteringshöjning.
Du som har tänkt dig att byta slakteri kan med god marginal ”böta”dig ur nuvarande Scan-kontrakt, för det kostar bara 150 kr per gris.
Kampen om grisproducenterna hårdnar så ha lite is i magen!
Sven Jerpdal

-----------

111010

Öppet brev till Denis Mattsson, Scan AB.
Scan meddelade under senaste veckoslut att det kommer att bli brist på svensk julskinka till kommande jul. Detta till följd av en längre tids dålig lönsamhet i svensk grisproduktion.
Den dåliga lönsamheten har Scan i allra högsta grad en stor skuld i. Scan har varit sämst i slaktbranschen de senaste 10 åren, minst. Det är nu hög tid att Scan går före och visar att brist på en vara ger höjda priser. Börja med att höja avräkningspriset med 3 kr fr o m vecka 42.
Dvs inte från noteringen 11,75 kr, utan från 15,30 som Scan bjuder för extragrisar.
Sven Jerpdal
UPPPIG AB

-----------

110920

Jönköpingsmötets resultat?
Det har nu gått drygt 3 månader sedan vi, en grupp grisbönder, höll möte i Jönköping, five eleven (11 maj).
Vi överlämnade det dokument som mötet utarbetade till styrelsen för Sveriges Grisföretagare vid dess årsstämma i Falkenberg i början av juni. Hittills är allt utan resultat. Grisföretagarna skulle i första hand ägna sig åt våra marknadsfrågor, som skall syfta till att vi som grisföretagare skall bli mindre beroende i våra affärer med slakterierna. Föreningen har haft mycket att göra med andra viktiga frågor som berört regeringen. Vi får hoppas att styrelsen med kraft kan ta sig an marknadsfrågorna nu.
De övriga frågorna, såsom tidigare publicering av avräkningspriserna, seriösa och korrekta avtal, har alla slakterier helt ignorerat. En sådan nonchalans är uppseendeväckande och frågorna måste drivas vidare av oss.
Inskränkningar i förskottslevererade slaktgrisar har haft viss effekt och måste fortsätta. Vissa slakterier har ökat ersättningarna för förskottsleverans till 100 kr per gris, för en vecka förtida leverans.
Avtalsfrågorna har Sven i viss mån redan skrivit om, och det kommer mera.
I det fall slaktgrisköparna visar ovilja att komma oss till mötes, så kan vi ju alltid kalla till ännu ett, och större möte.
Några leverantörer ropar efter leveransbojkott mot vissa slakterier och veckor.
För Jönköpingsmötet
Bertil, Stellan, Sven

-----------

110912

Se över dina avtalsvillkor!
Det är hög tid att se över dina villkor inför smågrisinköpen, där grisarna ska slaktas nästa år.
Jag vill med detta inte säga att smågrispriserna ska sänkas, utan att du skaffar sådana prisgarantier att slaktsvinsledet går med vinst.
Du vet idag rätt bra vad foderkostnaderna blir de närmaste 4 månaderna, dina stallkostnader, värme, hyra och övriga rörliga kostnader. Totalt rör det sig om 750 - 900 kr + smågriskostnad + riskpremie (vinst).
Dividera detta med din slaktvikt så har du erforderligt avräkningspris.
Avtalen framöver bör vara korta och antingen avse specificerad tid eller antal grisar.
Vid tvist skall du absolut inte gå med på skiljedomsförfarande, utan tvist skall avgöras i domstol. Lycka till!
Sven Jerpdal

-----------

110908

Per Karlsson svarar Per Vernersson:
2010 konsumerade svenskarna ca 4,2 miljoner grisar. Av dessa producerades ca 2,9 miljoner i Sverige. Dvs 1 av tre grisar var importerade.
Sannolikt fortsätter konsumtionen att öka, men för enkelhetens skull gör vi ett exempel med oförändrad konsumtion, men tar hänsyn till de bedömningar som gjorts från olika håll över kommande produktion i Sverige.
2012 kommer sannolikt 4 av 10 grisar som konsumeras vara importerade. Ironiskt nog så sammanfaller detta med LRFs livsmedelsstrategi, en strategi som ska vända det livsmedelsproducerande lantbrukets kurvor från minus till + 1 % årligen (produktionsvärde). Om svensk grisproduktion minskar med 20 % innebär det en minskning av det totala produktionsvärdet (alla produktionsgrenar inräknat) i Sverige med ca 1 %. Dvs, ska LRFs livsmedelsstrategi lyckas måste övriga produktionsgrenar mer än fördubbla sin värdetillväxt för att livsmedelsstrategin ska lyckas. Är det sannolikt, då det verkar som att korna även framgent ska ut på bete, slam får inte användas, och den dyraste sojan ska vara i fodret?
Naturligtvis kommer livsmedelsstrategin inte att kunna lyckas med de förutsättningarna.
Om danska smågrisar föds upp i Sverige och ersätter till hälften de 1,3 miljoner importerade, är livsmedelsstrategin uppfylld.
Så svaret till dig Per Vernersson sammanfattat i en mening är: De danska grisarna ska ersätta grisar som redan idag importeras. Om de sedan säljs inom Sverige eller exporteras är av underordnad betydelse.
Per Karlsson

-----------

110902

Per Vernersson, ny kommentar
Som jag läser Mattias Esperts svar, så råder ingen generell kris inom svensk grisnäring.
Vad jag förstår av resonemanget, så är det snarare enskilda producenter som har lönsamhetsproblem. Då kan vi inte tala om kris. Det är snarare så, att det är en pågående strukturrationalisering vi ser. Är så fallet, är det viktigt att man är tydlig med att det finns pengar att tjäna för duktiga företagare, även med dagens förutsättningar. En del kommer då att satsa, andra sluta, men totalt kommer det att vara positivt för näringen då produktionen och lönsamheten kommer öka för dem som har förutsättningar.
Hur som helst var det intressant att få ta del av Esperts försiktigt positiva bild av svensk grisproduktion. Men några konkreta svar kan jag inte se, utan bara allmänt svepande politikerlika formuleringar.
Men som alla vet är var och en sig själv närmast, och jag får inte ihop kalkylen.
Men återigen var ligger felet? Kalkylen som Sveriges Grisföretagare lägger ut är, så vitt jag kan se, objektiv. Man kan kapa några tior på foderkostnaden, kanske lika mycket på avel respektive arbete, resterande kostnader bör i princip vara lika för alla fram till TB 2. Som läget är idag har man täckning för rörliga kostnader. Går man vidare och lägger till avskrivningar på byggnader och ränta på byggnader, alltså TB 3, så behövs det ju inte direkt tredje grads ekvationer för att se att det inte går ihop.
Ett möjligt svar på frågan kan vara att vissa har extremt höga personliga tillägg, i storleksordningen 250 kronor/gris. Om detta är spelreglerna vill jag veta det, så att jag kan sluta snarast.
Avslutningsvis vill jag skicka en fråga till Per Karlsson. Hur kommer danska smågrisar uppfödda i Sverige säljas? Som anonym köttråvara på Lidl? Som danskt uppfött och slaktat i Sverige, eller som svensk köttråvara?
Per Vernersson

-------------

110901

Svar till Per Vernersson
Tack för dina synpunkter och din fråga. Jag vill mena att man inte kan lyfta fram gemensamma siffror för vår grisproduktion. Vi har väldigt stora skillnader i kostnadsläge och förutsättningar. De kalkyler som ligger på bl a vår hemsida är efterfrågade av vissa, därför ligger dom där, men alla företag måste översätta kalkylerna med egna siffror, som vad jag förstår att du har gjort.
Mitt uttalande om ”att gå bra är ett relativt uttryck” kanske kan tolkas lite väl kategoriskt, men det är ändå så att det inte har investerats nämnvärt i svensk grisproduktion under en lång tid. Detta är pga, som vi redan vet, att lönsamheten inte varit tillräcklig för att hantera en nyinvestering, om man inte har kapital eller säkerhet från något annat håll. Man väljer istället att bygga om eller till för att försöka maximera den produktion man redan har.
Som grisföretagare tycker jag det vore rimligt att kunna göra en nyinvestering som genererar tillräckligt med pengar för att efter ca fem år, om man är duktig, kunna bygga ut en nästa etapp och/eller efter ca 10 år ha amorterat av investeringen så att man eventuellt kan lämna över till nästa generation. De kan då fortsätta att vidareutveckla produktionen medan man själv kan ha en rätt så dräglig tillvaro efter en karriär som grisföretagare.
Det är och känns tufft idag. Som grisföretagare i Sverige så går vi allt som oftast igenom väldigt tuffa tider där man måste slå av på sin amorteringstakt för att kunna hantera situationen. När sedan konjunkturen vänder, då måste man amortera det som man ligger efter med, inklusive det man normalt skulle amortera. Först därefter kan man göra en reinvestering eller utveckling av sitt företag och då är man ofta i en ny lågkonjunktur. Man kommer liksom aldrig ikapp.
Det finns väldigt många fantastiskt duktiga grisföretagare i detta land, som ligger på mycket bra produktionsresultat i sina besättningar efter de förutsättningar som finns. Detta är bra om du frågar rådgivare, banker och även oss själva, men ändå inte så bra att vi lyckats reinvestera och utveckla.
Det är denna acceptans för att ”gå bra” som jag ser som ett problem. Man måste få vara ärlig och säga: ”Om det går bra, så hade vi inte varit i den sits vi befinner oss i nu”.
Jag tror på den svenska grisproduktionen och jag tror att vi kommer att lyckas, men vi har en bra bit kvar med stora problem som måste lösas för att få en långsiktig Modern Svensk Grisproduktion!
Mattias Espert

-------------

110827

Och vad menar egentligen Mattias Espert ?
”Vi har problem i vår näring när vi säger att det går bra, när det precis går runt.”
Ovanstående saxat ur fredagens Land Lantbruk. Jag är själv smågrisproducent med en snittbesättning både vad gäller storlek och produktionsresultat. Själv känner jag inte alls igen mig i resonemanget. Om vi förutsätter att kalkylerna som Sveriges Grisföretagare lägger ut är relevanta, hittar jag inget stöd för Esperts analys, varken vad gäller slakt- eller smågriskalkylen.
Var ligger då felet? Om jag hoppar tillbaka till smågriskalkylen och tittar på siffrorna, justerar de olika posterna efter mina egna kostnader, så landar jag vid TB 2 på 520 sek. Fantastiskt nog är det precis vad jag får för en 30 kg gris v 34, med alla tillägg. Om man vill föra ett filosofiskt resonemang runt frågan kan man, om man klipper bort resterande TB, hävda att min produktion går runt i dagsläget.
Vad vi måste göra, är att gemensamt lyfta upp korrekta siffror på bordet. Att som i dagsläget irra runt som en skock dysfunktionella höns, där var och en utifrån särintresse lägger fram sina absoluta sanningar, lär inte rädda svensk grisproduktion. Men åter: Vad menar du egentligen Mattias Espert?
Per Vernersson
Ålem

----------

110805

Vem skall betala för den svenska djurskyddslagen?
Hittills har svenska grisföretagare betalat större delen av alla de merkostnader som djurskyddslagstiftningen i Sverige medfört. Lagarna skapades före EU-inträdet -95 och blåögda politiker och även jordbrukets företrädare trodde att grisuppfödarna skulle kunna ta ut dessa merkostnader på marknaden, vilket vi totalt misslyckats med. Hur stora är då kostnaderna för de åren vi varit med i EU?
Om vi räknar på 4:70 kr/kg, som Grisföretagarna beräknat är merkostnaden, så blir det hisnande dryga 20 miljarder kr sedan EU-inträdet. Ok, kostnaden har nog inte alltid varit 4:70/kg, som den är idag, och vi fick nog lite betalt för merkostnaderna åtminstone på 90-talet. Friska djur har vi också, så ok jag prutar bort hälften. Låter dryga 10 miljarder bättre? Knappast.
Det är således inte underligt att grisbranschen går knackigt och att resultaträkningarna lyser röda och balansräkningarna är skakiga. Vi har nu nått vägs ände, definitivt. Antingen avvecklar vi grisbranschen snyggt och prydligt såsom anstår en demokratisk stat, eller så måste en ersättning fram för den skillnad djurskyddslagstiftningen skapar.
En djurvälfärdsersättning är det enda rimliga sättet att skapa lika konkurrensvillkor med övriga EU-länder. Att förändra svenska djurskyddslagstiftningen till EU-nivå är inte möjligt. Ingen politiker skulle våga föreslå något sådant och det hjälper inte heller grisföretagaren i sina befintliga djurstallar. Vi måste också inse att EU, av konkurrensskäl inte kommer att anpassa sig till den höga svenska djurskyddslagstiftningen.
Vem skall då betala kalaset? 1100 grisföretagare eller 9 miljoner konsumenter via staten? Konsumenterna är trogna det svenska köttet och en del betalar gärna lite mer för det, men pengarna har hitintills fastnat i värdekedjan långt innan de når grisföretagaren. Därför är det fullständigt lönlöst och inbilla sig att primärledet någonsin får del av dessa pengar. De jämförbara avräkningspriserna länderna emellan talar sitt tydliga språk och har gjort så i många år. Det är således betydligt bättre att pengarna betalas via ersättning, då säkerställer man att konsumentens betalningsvilja når grisuppfödaren.
Det finns ytterligare anledning till denna typ av ersättning. Den enorma prispress som pågått i många år är inte bra för djurskyddet. En grisuppfödning utan lönsamhet skapar naturligtvis problem på sikt. Nödvändiga förbättringar och ombyggnationer försenas när bonden tvingas leva på rost och röta.
Situationen är allvarlig och något måste göras fort och Eskil Erlandsson funderar och funderar…..
Hans kolleger i övriga EU-länder har för länge sedan vidtagit åtgärder, men Sverige, som hårdast är drabbat av griskrisen, har ännu inte lyckats hitta någon lösning. En politiker ska bedömas utifrån sina handlingar och hur snabbt man reagerar på uppkomna problem, inte på det löftesrika pladder vi ständigt matas med.
Det är bråttom att gå från ord till handling, Eskil!
Lars Hultström
grisföretagare

---------------

110728

Köttnationalism bör ifrågasättas
Varför ska inte svenska skolor köpa svenskproducerade pennor, datorer och skrivhäften, om man ska köpa svenskt griskött?
Clara Sandelind
GT
http://gt.expressen.se/ledare/1.2509337/clara-sandelind-kottnationalism-bor-ifragasattas

Svar till GT debatt
Man skulle vara ledarskribent i GT, likt Clara Sandelid. Då skulle man kunna svepa över världen med personliga reflektioner som blir sanningar. Jag noterar att din världsbild är förenklad och haltar.
Sveriges djurproducenter är skyldiga att följa den svenska djurskyddslagstiftningen. Jag respekterar och följer den. Många gånger har jag frågat omgivningen, “Var slutar den svenska lagstiftningen att gälla?”. Rimligen borde den gälla alla led från “jord till bord” och inte enbart oss producenter, vilket är fallet idag.
Intressant, man får inte favorisera inhemsk produktion men det är fullt okej att diskriminera den egna. Vi svenska producenter begär en sak. Fri konkurrens på lika villkor och inte bakbundna som idag. Vi kräver inte att köttet skall vara svenskt, men att det är producerat enligt det svenska regelverket. Clara, är det för mycket begärt?
Med alla respekt för sakfrågan, obedövad kastrering. Varje gång en smågris hanteras, utsätts den för stress. När lider smågrisen mest, av bedövningen i sig följt av ingreppet och slutligen när bedövningen släpper eller av själva ingreppet? Jag ger inget svar då jag inte vet, däremot välkomnar jag en seriös diskussion med ett helhetsperspektiv innan vi bestämmer oss. Ingen vill äta kött med galtlukt/smak.
Ledarskribenten anser att djurens välfärd, köttets kvalité och priset är viktiga vid offentlig upphandling. Vilka länder uppfyller dina kriterier? Svar emotses.
Vilka signaler sänder vi till våra barn, gamla och omvärld när vi producenter skall följa det svenska regelverket men importen är fri? Livsmedelshandeln kan sälja kött från fixerade suggor, grisar på helspalt, grisar med kuperade svansar, mjölk från kossor som slipper vara ute på bete...
Är det så vi skall ha det Clara Sandelid?

Stellan Ericsson
Lidgris AB

--------------

110726

Vi saknar effekten av billigare transporter och höjt partipris!
Det har nu gått 4 veckor med ny transportorganisation inom Scan-SLS. Det skulle ge högre avräkningspris på gris, men inget har hänt.
Den 4 juli höjde Scan partipriset på helfall gris med nästan 2 kr/kg. Inte heller detta har givit grisföretagarna ett enda öre hittills.
Det är mer än hög tid för prishöjningar, eller är alla som eventuellt har något ansvar på Scan-SLS på långsemester?
Sven Jerpdal
Upppig
0171-462000, 070-5183139

------------------

110715
50 öre per kg gris, gav rekordvinst för Skövde Slakteri
Skövde Slakteri gör sitt näst bästa år, samtidigt som grisproducenterna knäar. De 12,2 milj kr som Skövde Slakteris vinst var för 2010 hade kunnat ge ett 50 öre högre pris per kg slaktad gris. Nu har Tommy Ögren valt att hellre betala 3,2 milj kr i skatt och 9 milj kr till utdelning och ev konsolidering.
-Bäste Tommy, du som redan är mångmiljonär, måste väl inse att hur du än knogar på, så kommer du ändå inte ifatt Ingvar Kamprad.
Sven Jerpdal
0171-462000, 070-5183139

----------------

110623
Storhelg, då smutskastas grisproduktionen igen!
Såg idag på webben TV4s kritik mot Dalsjöfors Slakteri och kötthanteringen. Som verksam slaktgrisuppfödare är det för mig lika väntat som amen i kyrkan att det ska komma ett påhopp på köttet i någon form just före en storhelg.
Det är intressant att titta på bilderna och lyssna på ljudet. Här lyfter man fram en produkt och anklagar slakteriet för att märka om den och då fuska med märkningen.
När jag analyserar det som visas ser jag ett paket med helmuskelkött, exempelvis entrecote. Jag ser även att det på etiketten står blandfärs med datum 24-11-10. Bilderna visar hur man plockar bort etiketten från plastpåsen och även från en back där köttet ligger.
Av detta blåser man upp en historia om fusk.
Skulle slakteriet skicka ut dessa paket till butiker så är de ju felmärkta. Det är väl helt korrekt att då plocka bort de etiketter som visar fel innehåll på påsen, rätta mig om jag har fel.
Det har inte visats en enda bild på en ny etikett som klistrats på någon ny plastförpackning. Det visas inga bevis på att man fuskar med datumen, eller ...
Har jag missat något, är jag fel ute, rätta mig men inte för att jag ifrågasätter det som visats. Rätta mig för att jag bevisligen har fel. Visa mig verkliga bevis som styrker inslaget.
VARFÖR skall det vara så svårt att få en seriös debatt om mat i landet Sverige. Varför skall alltid ytterligheterna få breda ut sig och smutskasta.
Jag välkomnar en seriös debatt och deltar med glädje i den, men den måste då vara med ett syfte att låta helhetsperspektivet få utrymme.
Är jag som livsmedelsproducent en oönskad del av det svenska samhället så säg det på ett vänligt sätt. Låt mig då få en möjlighet att avveckla min produktion utan att gå i konkurs.
Jag respekterar att alla inte äter kött, jag respekterar att man har synpunkter på det sätt vi håller djur i produktion. Jag medverkar gärna till att vi diskuterar hur vi som människor tar oss friheten att använda djuren som ett produktionsmedel för att få mat på bordet. Anses det av en majoritet att vårt uppfödningssätt idag är förlegat och vi skall ändra på det så låt oss då få igång en seriös diskussion om det.
Men notera, att slå på oss (svenska) producenter så till den milda grad att vi lägger ner produktion, har det löst ett enda problem. Förmodligen kommer du och jag även att äta mat i morgon, producerad någon annanstans, på ett sätt som vi troligen inte kan påverka.
Granska gärna mig som producent och slakterierna kritiskt men rannsaka även alternativen. Att förflytta produktionen kanske inte löser några problem, det kan rentav förvärra situationen.
Granska även ICA som skriver i Buffé att allt det kött som de säljer är uppfött enligt svensk djurskyddslagstiftning. Kan de tåla en offentlig granskning så gratulerar jag dem. Jag tror inte de gör det om någon av er skulle våga granska dem. Tala med jordbruksverket och några veterinärer om ni är sugna på arbete.
Jag vill inte smutskasta min kollegor i andra länder, men när ICA ljuger så finns det anledning till att väckarklockan ska ringa.
Välkomna ut min verklighet. Jag skäms inte för det jag producerar eller på det sätt jag gör det. Jag kan visa svansbitna grisar, grisar med navelbråck, halta grisar, skitiga grisar, men även mer än 1600 hela friska individer utan tecken på vanvård.
Vågar ni bidra till en seriös diskussion eller vill ni bara bidra till rubriker.
Stellan Ericsson
Lidgris AB
0704 17 87 10

------------
110622
Sanningen om Blackstabys grisuppfödning
Den 24 nov 2009 publicerade Dagens Eko bilder från djurrättsaktivisternas olaga intrång. Samma dag hade vi först kontroll av veterinär 09.00 och på eftermiddagen av Länsstyrelsen. Vi har haft många besök och officiella kontroller under de senaste tolv åren på Blackstaby. Vi har haft inspektioner av veterinär var 5:e/8:e vecka och kontroll av Länsstyrelsen varje år utan något föreläggande. Samtidigt jobbar vi kontinuerligt med att försöka förbättra oss precis som man gör i alla andra företag. Vi har nu en genomförd griscertifiering utan en enda anmärkning. Varje gris som kommer till slakteriet kontrolleras av statliga besiktningsinspektörer/veterinärer, först levandedjursbesiktning och sedan slaktbesiktning. Vi har endast haft en förfrågan ett år om tre grisar trots c:a 150 000 grisar till slakt under tolv år. Blackstaby har en fullständigt ”clean record” gentemot all myndighetskontroll.
De bilder som visas upp av vår verksamhet känner vi inte igen oss i.
- Många av bilderna är INTE från Blackstaby. Vi får ta ansvar för Djurrättsalliansens alla bilder från alla gårdar för ägaren var ordförande i Swedish Meats.
- En fotoexpert har tittat på bilder/film och konstaterat alla bilder utom två är manipulerade eller ändrade på något sätt.
- Grisarna har skrämts ut på spalten/toaletten för att filmas där. En torr och välströdd yta filmas inte.
- Sjukboxar är filmade. Sjuka grisar måste få möjlighet att bli friska och därför finns det sjukboxar där grisarna förhoppningsvis kan tillfriskna i lugn och ro.
- Att göra nattliga räder på gårdarna och väcka upp tusentals grisar som sover ger naturligtvis inte en rättvisande bild.
- Grisarna är skygga och rädda och hade ingenstans att fly när djurrättsaktivisterna gjorde sina olaga intrång (minst 8 st) på Blackstaby.
- Grisarna har tyvärr drabbats av nya smittor. Det är något som enkelt sker när nya smittor kommer in i stallet utifrån.
- Grisarna har även drabbats av stressrelaterade sjukdomar. Aktivisterna har skrämt grisarna under sina timslånga nattliga besök och efter en helg hade vi väldigt många döda grisar i stallarna.
- Svansbitning är, enligt sjukdomsstatistiken betydligt lägre för Blackstaby än medeltal i Sverige.
- Slakterierna har aldrig påpekat att det förekommer smutsiga grisar till slakt från Blackstaby.
Att få ut detta i media är dock inte lätt. Vår veterinär, som är den verkliga experten har intervjuats många gånger men nästan aldrig publicerats.
När det gäller polisanmälan mot Blackstaby lades polisutredningen ner i oktober 2010 och vi har aldrig delgivits misstanke om brott mot djurskyddslagen. Åklagare har frågat Länsstyrelsen, Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Sveriges Lantbruksuniversitet. Ingen sade, att det var ”missförhållande på Blackstaby”. Djurrättsalliansen har begärt överprövning av ärendet hos överåklagare men fått avslag i februari 2011. Den 16 juni ställdes djurrättsaktivisterna inför rätta och den 23:e faller domen för djurrättsaktivisterna. Vem har rätt och vem har fel? Juridiken har nu i alla fall sagt sitt. De ”experter” som varit kritiska till Blackstabys grisuppfödning har en sak gemensamt: De har aldrig ens satt sin fot på Blackstaby.
Personal, VD och veterinär
Blackstaby

--------------

110620
Mail till Helena Jonsson: iksdagsledamöter uppvaktade, men inga spår av LRF och Sveriges Grisproducenter
-Undertecknad var med i torsdags på riksdagshuset tillsammans med ett 15-tal kollegor och 8 riksdagsledamöter. Johannes Östbom från landsbygdsdepartementet var där och redogjorde för en del saker man arbetar med. Det som framkommer är hur svagt LRF och Sveriges Grisföretagare med Annika Bergman i spetsen har agerat.
-Ni har inte på något vis berört behovet av ändringar i djurhållningsreglerna, ej heller berört ekonomin i grisproduktionen och en del annat. Ni bidrar i högsta grad till att förvärra grisföretagarnas situation. Förslagen ifrån er är osynliga eller t o m obefintliga?
-Det är oerhört bråttom innan första konkurserna och kanske värre saker händer!
-Nu är det allvar!
Sven Jerpdal
Örsundsbro
-------------

110617
Brev till svenska slakterierna

Hej på Er!
Ni kommer förmodligen ihåg att jag bjöd in Rickard Gustafsson på ICA och Er på runda bordssamtal om grisnäringen och dess framtid.
Ni bör läsa bifogat debattinlägg. Efter det så tar ni tag i situationen och visar att ni har en ryggrad.
Lika samspelta som ni är när det gäller marknadsavdrag på smågrisar och priser på slakten lika samspelta skall ni visa att ni är när det gäller prissättningen på griskött till ICA.
Sälj inte ett enda kilo griskött med förlust till ICA, då innebär det att även råvaruproducenten får sina kostnader täckta. Knorrar ICA och sätter sig på tvären så hänvisa till ATL intervjun 1 mars samt till min skriftväxling med Rickard och Kenneth (som inte vill svara, han lät sin presschef svar, dvs ett tomt svar).
Eller så väljer ni att fortsätta blunda för det katastrofala läget som era råvaruleverantörer befinner sig i. Då grävs det många gravar, ni kanske trillar ner i en själva.
Visa handlingskraft, nu!
Stellan Ericsson
Lidgris AB

Dödgrävarnas land
Vad gör man när ”alla” vill ha produkten, men ingen vill betala för den?
Dödgrävare ett. Eskil Erlandsson, Landsbygdsminister vars minne kommer vara. Han avvecklade den svenska grisen. Tror att man kan rädda den svenska produktionen genom att exportera öron, svansar och klövar till Kina. Upplevs som han gräver sin egen och vår grav.
Dödgrävare två. Konkurrensverket som utreder konkurrensen i Sverige. Den fungerar utmärkt eftersom maten till konsumenten är billig. Märkligt slutsats. Vi svenska bönder måste följa den svenska lagstiftningen som bakbinder oss, det är konkurrens på lika villkor! Snacka om dödgrävare.
Skulle någon ställa krav vid offentlig upphandling diskriminerar det importen, den är då utestängd från den svenska marknaden enligt EUs regelverk. Märk, att ställa minikrav är inte diskriminerande, alla som uppfyller kraven är välkomna på markanden.
Dödgrävare tre. Kött och charkföretagen tillsammans med grossister som importerar och säljer kött som inte uppfyller den svenska djurskyddslagstiftningen, allt för att pressa priset på svensk råvara. Märk, vi tar merkostnaden som djurskyddslagen skapar utan att få någon kompensation. Frågan har ställts vid flera tillfällen, men ingen vill/vågar svara. Var slutar den svenska djurskyddslagen att gälla och varför behöver ingen annan än den svenska bonden följa den? Är det etiskt och moraliskt försvarbart att ha en lagstiftning som gäller primärproduktionen, men inte leden efter i kedjan från jord till bord? Dessa gräver vår grav.
Dödgrävare fyra. Svensk handel med ICA i spetsen. De lovar att bönderna skall få kompensation för ökade produktionskostnader.
”- Ja, får bonden mer betalt så accepterar vi det och för det vidare i värdekedjan. Det får inte vara så att lönsamheten hos primärproducenten försämras när insatsvaror som foder går upp i pris. Ökade kostnader i ett led ska föras vidare till nästa led.” Säger Rickard Gustafsson, Färskvaruchef på ICA.
Rickard och ICA har flera gånger fått chansen att svara och förklara sig men väljer att använda skygglappar och skylla på internationell prispress. Märk väl, de har inte vid något tillfälle påstått sig vara felciterade. För oss uppfödare är det uppenbart att ICA måste stå för sina ord och betala vad det kostar att producera grisar i Sverige. Annars gräver de vår grav.
Dödgrävare fem. Det krävs att slakterierna tar sig samman och sätter press på handeln och tar betalt så att vi grisbönder får lönsamhet. Manegen är krattad hos ICA, Rickard Gustafsson håller ju med! Numera finns inget utrymme för diskussion, smågrisproduktionen har denna vecka kraschat fullständigt. Vi ringer 112 med begäran om helikoptertransport till intensivvårdsavdelningen, med akut behov av blodtransfusion för att patienten överhuvudtaget skall klara sig, men ingen svarar. Det finns inga möjligheter att som smågrisproducent överleva med en betalning på 220 kr för en smågris när rätt pris är över 650 kr. Klarar ni inte uppgiften så har ni grävt vår grav och förmodligen er egen. Då är det många arbeten som går i graven.
Det vill till att överleva med så många dödgrävare i sällskapet.
Stellan Ericsson
Lidgris AB

------------

110617

Maud Olofsson svarar
Tack för ditt mail. Jag är väl medveten om den allvarliga och tuffa situation ni grisbönder befinner er i. Jag har regelbunden kontakt och blir uppdaterad av min partivän och ministerkollega Eskil Erlandsson som lägger stor del av sin tid och engagemang på att försöka hitta vägar och lösningar som kan hjälpa er ur den besvärliga situation som nu råder.
För mig och Centerpartiet är det en central fråga att skapa goda förutsättningar för fler och växande företag inom olika branscher och i alla delar av landet. Som näringsminister har jag fått möjligheten att sänka skatterna för företagen med nästan 50 miljarder på fyra år, antalet regler har blivit färre– inte minst inom jordbruksföretagens område – och vi har förbättrat förutsättningarna för att anställa. Men än återstår en hel del att göra.
För att underlätta och möta den svåra sits som grisnäringen nu befinner sig i, går Landsbygdsdepartementet igenom alla tänkbara förslag på åtgärder. Man träffar branschen och enskilda grisbönder för att lyssna till goda idéer och tittar på vad våra grannländer gör för att se om det finns förslag som vi kan ta efter. Jag vet att ett förslag man tittar på är en form av djurvälfärdsersättning i landsbygdsprogrammet. Möjligheter till lån via Almi och om det är möjligt med uppskov av moms och arbetsgivaravgifter är andra förslag som ses över just nu.
Ingen ska behöva känna tvekan inför vår vilja är att hitta snabba och verkningsfulla åtgärder, men som du vet tar politiska processer tid. De förslag vi lägger måste vara rättssäkra och noga prövade.
Ett bekymmer i det här sammanhanget för oss som vill se en levande och stark grisnäring i Sverige är oppositionens oansvariga agerande och negativa inställning. Nu senast tänker jag förstås på totalförbudet mot obedövad kastrering av smågrisar som socialdemokraterna tillsammans med sina stödpartier och Sverigedemokraterna klubbade igenom i Riksdagen mitt under brinnande griskris. Förstå mig rätt, jag värnar vårt svenska djurskydd. Men att ensidigt ställa ökade krav på grisbönderna samtidigt som man argumenterar för lägre priser på mat, är ingen ekvation som går ihop. Djurskyddet kostar pengar. Här spelar konsumenterna också en viktig roll. Vill man ha svenskt kött i disken, vilket man ju vill, så måste man betala vad det faktiskt kostar.
Jag vet hur viktiga våra företag är för sysselsättning, tillväxt och därmed pengar till vår gemensamma välfärd. Därför arbetar jag varje dag för att skapa bättre förutsättningar för företagande i vårt land.
Vänligen,
Maud Olofsson

-------------
110616

Öppet brev till Maud Olofsson
Bästa Maud. Jag skriver till Dig i första hand som partiledare för C. Jag vill veta hur kunnig Du är om den pågående griskrisen hos oss bönder? Situationen är synnerligen allvarlig och är på väg mot total kollaps, med allt vad det innebär av konkurser, djurlidande och mycket annat. Jag har varit i grisbranschen sedan 1990 och aldrig varit med om värre.
Många kollegor ringer mig och är förtvivlade av många anledningar. Pengarna är slut, man har inte krediter till att köpa foder för att fortsätta produktionen. För de som har pengar är fodersäden så dyr att det är omöjligt att få kalkylerna att gå ihop. Det finns inga reserver i företagen.
Om Ni politiker vill ha svenska grisar i Sverige måste vi få hjälp! Saneringslån omedelbart, och mycket bättre lånevillkor för det kapital som arbetar i all animalieproduktion. Det är jättebråttom.
En vink om vad som är på gång: Suggbesättningar lägger ned i stort antal och många av dessa har för avsikt att importera 7-kgs smågrisar från Danmark. Dessa smågrisar föds sedan upp i Sverige till slaktfärdiga grisar för att från oss exporteras till Tyskland för slakt. Efter slakt kan ju dessa grisar exporteras och återigen hamna i Sverige för konsumtion. Låter det bra med en danskfödd gris uppfödd i Sverige och slaktad i Tyskland. Är det vårt nya svenska koncept?
Upplysningsvis kan jag säga att svensk grisnäring sysselsätter mellan 10 000 - 15 000 heltider från bonde till detaljhandel, en siffra som påminner om SAAB i Sverige.
Vad kan och vill Du göra för oss ?
Vänligen
Sven Jerpdal
Vd Upppig AB
0171-462000, 070-5183139

20110609

Tar inte slaktarna sitt ansvar för sina anställda?
Vi villl tacka alla som kom till de tre grisdagarna i Falkenberg. Utan er hade inte de tre dagarna blivit så bra, både när det gällde det allvarliga, men också nöjet på kvällarna.
Jag har aldrig upplevt en stämma, där det fanns så många förslag på personer som ville arbeta i en valberedning. Det resulterade till en votering, vilket visar att man vill engagera sig.
Vi vill också tacka sponsorerna som gjorde att vi kunde hålla ner priserna på mat och rum.
Sponsringen bidrog även till nöjesutbudet på festkvällarna.
Men var var slaktarna i debatten? De hördes inte!! Ska de inte ta sitt ansvar för sina anställda? Med att visa för regeringen att det faktiskt är arbetstillfällen som försvinner med färre grisföretagare.
Eller de vill klämma åt oss ännu mer? Det händer alla redan nu med ett extremt lågt smågrispris. Det är väl inte så att de vill lägga ner svensk smågrisproduktion och importera grisar ifrån utlandet?
För de kan ju tänka sig slakta importerade grisar!
Hälsningar
Hans Carlsson
ordförande för Hallands Grisföretagare
20110602

-------------------

Vilket av slakterierna kommer först?
Vid såväl Jönköpingsmötet som vid grisstämman i Falkenberg bestämdes att grisnoteringarna skall vara publicerade senast 3 dagar före anmälan till aktuell vecka.Vem tar täten och blir först?
Tack för några givande och intressanta dagar i Falkenberg
Sven Jerpdal
Örsundsbro

-------------------

2011-05-29

Öppet brev nr 2 till Kenneth Bengtsson.

Hej Kenneth.
Jag förstår att Du som VD och koncernchef i ett jätteföretag varken hinner eller kan svara på alla frågor. Jag respekterar att Du utser personer som svarar åt dig.
Svaret av presschef Staffan Ekengren var ännu tommare än de svar jag fått av Rickard Gustafsson. Inte nog med att jag står med två tomma händer, nu står jag även med två tomma påsar. Jag trodde ICA:s affärsidé var att folk skall få hjälp att fylla sina påsar. Rikard talar med kluven tunga, Staffan gör inte ens ett försök att svara på frågorna. Att Ni är ointresserade av en sakdiskussion är tragiskt nog, men vad vinner varumärket ICA på Ert agerande, sluta stoppa huvudet i sanden.
Kenneth, ta ett omtag och fyll mina påsar med relevanta svar. Inte vill du väl att jag skall stå med två tomma händer och påsar när jag besökt marknadsledaren.
Är du karl för din hatt, Kenneth?

Stellan Ericsson.
Lidgris AB

Läs hela brevväxlingen!

------------------

20110514

Nu måste vi enas!
Tack alla som närvarade vid mötet i Jönköping. Och ett särskilt tack till Sven J som tog initiativet till mötet. Ett som jag tyckte, bra men framför allt ett mycket viktigt möte.
Själv hade jag blandade känslor under hemfärden. Dels positiva i och med att vi tar tag i frågan tillsammans bakom "lyckta dörrar", frågan om våra svenska produktionsvillkor, men det allra viktigaste, svenska grisköttets prissättning i ett EU-perspektiv.
Dels mindre positiva känslor när man upplever och även hör, såsom Per Pålsson berättade, att man från bankvärden upplever grisföretagarna som en dåligt organiserad och spretig grupp. Något som naturligtvis slakterier och handel både utnyttjar och tjänar pengar på. Kunde själv tycka att det stundtals blev lite väl mycket sorl under mötets gång, vilket är helt naturligt.
Vi är ju frustrerade och förbannade och lite måttligt adrenalinpåslag på det, så bubblar det över.
Men vi har en lång väg att gå för att ena oss. Den enda fördelen med att antalet grisföretagare minskar är att det kanske blir lättare att ena de kvarvarande! För utan ett enande, där vi drar åt samma håll och verkligen ser till att utnyttja varumärket svenskt kötts värde, är det stor risk för att svenskt griskötts framtida öde är beseglat. Åtminstone till stora delar.
Att vi hade detta inofficiella möte kan ju tolkas som en missnöjesyttring, men det är av största vikt att Sveriges Grisföretagares styrelse känner fullt stöd av oss. Det bästa vore om vi alla åker till årsmötet. Dels för uppbackningen av styrelsen, dels för uppbackning av pressmeddelandet och eventuella tidningsartiklar. Att vi träffas ger många möjligheter till diskussioner, bl a om hur vi går vidare och inte minst lära känna varandra lite bättre. Det är en viktig faktor för förtroende. Vi måste hela tiden ha i åtanke att slakterierna följer minsta motståndets lag, när det gäller att säkra sin ekonomiska existens. Dvs, det de inte får ut av handeln i pengar, drar de från avräkningspriset. Och vi kan nog lita på att handeln är enade. När ska vi bli det? Vi har bara oss själva att lita till.
Vi kan gnälla så mycket vi vill på politiker, men att inte prismekanismerna fungerar på svenskt griskött är svårt att beskylla dem för. Det är nog snarare Danish Crown som kan anklagas för det. Danskarna har enligt min uppfattning som enda syfte med sin etablering i Sverige, att på sikt använda marknadsandelarna för danskt kött. Däremot kan man med fog hävda att den inhemska livsmedelsproduktionen offras till viss del på frihandelns altare av politikerna.
Per Lindahl, ordförande i Svensk Fågel, bor bara några km från mig. När jag pratar med honom om grisproduktionens situation är han mycket tydlig: En enig producentkår och tydliga produktionskostnadssiffror är en första förutsättning för framgång. Vidare sker förhandlingar aldrig mellan enskild producent och slakteri, utan sköts av en producentförening. Alla uppfödarna till det slakteriet har samma pris.
Om vi menar allvar med att vi vill ha mer betalt för vårt griskött, borde vi vara bortemot 800 - 900 grisföretagare på stämman! Jag har kollat med anmälningsansvarig inför stämman, Ulrika Claesson, 0346-716966, och det finns gott om plats kvar på hotellet. Hoppas vi ses!
Torgil Bertilsson
Kristianstad
0708-52 64 60

----------------
110425

Alla grisproducenter i Sverige !!!!!
Innan ni förhandlar om pris på era grisar, hör efter med andra grisproducenter, så ni ser att ni ligger rätt i prisläget.
Det kommer fattas grisar och då mest smågrisar till hösten. Ta i för kung o fosterland när ni förhandlar! Slakterierna måste pressas hårdare nu.
Varför ska vi grisföretagare ta hela förlusten hela tiden? När får vi se att slakterierna går med förlust år efter år????
Det behövs nya produkter att erbjuda, både halvfabrikat och andra produkter, för att man ska kunna sälja. Men så länge vi bara fortsätter att producera och leverera råvaran nästan gratis, så behöver inte slakterierna ta tag i något av detta.
Exempel: Vi var på Lidl och handlade. Där låg köttfärs i från slakterier runt vår stad. Men gjorde dom någon reklam om att det var från bönderna i närheten? Nej, varför!!!
När vi ska ha återtag från slakteriet, då är det fullt pris minsann som gäller för oss, men inte när det gäller betalning till oss !!!!!!!!!!!!!!!!!!! Slakteriet tar ut mera pengar vid återtag än vad vi får för grisen per kg. Alltså slakteriet har grisen i 4 dagar och vi har den i 27 veckor och sköter den varje dag. Vem är ineffektiv ????
Är det ingen annan som reagerar ?????
Katarina Löfman
Lidköping,
073-727 55 30

---------
110421

Ny runda Stellan Ericsson - Rickard Gustafsson, ICA
Rickard Gustafsson, färskvaruchef vid ICA, svarade på Stellan Erikssons inlägg v 15 med att hänvisa till den planerade svenskmärkningen av bl a charkprodukter.
Stellan frågar i nästa brev varför inte ICA inte säljer kött som uppfyller svenska lagar om djurskydd.
-Förklara för mig varför jag skall följa den svenska lagstiftningen men inte Ni?
Läs hela brevväxlingen!


110421

Försöker Danish Crown och HKScan svälta ut svensk grisnäring?

Vid bildandet av Swedish Meats talades om att priset på svenskt griskött, på grund av hemmamarknaden skulle ligga minst 1 kr/kg över dansk notering. Verkligheten idag är 1 kr/kg lägre pris. Hur är detta möjligt? Valutaeffekten är marginell eftersom normal eurokurs är 9.20 - 9.30 kr/kg. Jag tror andra grundläggande faktorer spelar större roll.

Dioxinskandalen i Tyskland förorsakade onekligen mycket skada när tyskt fläsk vällde in i landet och som vi fortfarande har känningar av. Detta trots att effekten borde varit den motsatta.

Enligt min bedömning har vi andra orsaker till att vi idag har Europas lägsta grisnotering. Jag träffade idag en av Danmarks främsta grisrådgivare som är oerhört förvånad över att vi hamnat i denna situation trots en stark hemmamarknad. Han instämde i min analys att Danish Crown som ägare till KLS-Ugglarps inte har någon ambition att hålla prisnivån uppe till bönderna i Sverige utan ser gärna att svensk grisproduktion minskar och att importbehovet tillgodoses med danskt griskött. Om jag själv varit grisproducent och delägare i Danish Crown så skulle jag haft detta synsätt. Den slakt man bedriver i Sverige ska göras lönsam på resterande volym.

Grunden för mitt synsätt är också att man inte i någon större utsträckning utnyttja egna exportkanaler till den för tillfället gynnsamma exportmarknaden. När Danish Crown engagerade sig i slaktverksamheten i Sverige värdesatte jag tillgången till en stor exportkanal som en möjlighet att gagna svensk grisproduktion.

Länge har det hävdats att just fläsk-tvåan, som är den volymmässigt största produkten på grisen, är mest prispressad. Varför då inte utnyttja exportmöjligheten. Suggfläsk blir mestadels fabriksråvara och med de noteringar som gäller i Sverige, från 4.30-5.30 kr/kg så borde inte ett enda kilo fläsk-tvåa finnas kvar i Sverige. Jag förutsätter att avräkningspriset återspeglar partipriset.

Skickade i veckan suggor till Tyskland och enligt Göran Eriksson som transporterar suggorna så står Öststatsbilarna och väntar vid slakteriet för vidare transport av suggfläsket österut. Tyskland betalar idag 10.20 kr/kg för sugga det vill säga till och med högre än HK Scans notering för slaktgris, och 90 öre under KLS Ugglarps grundnotering. Suggnoteringen är i Danmark 8.47 kr/kg. Inte kan väl råvaran från dessa konkurrera med den svenska suggan? HK-Scan hade ju också utmärkta exportkanaler österut, åtminstone då man skulle köpa Swedish Meats.

Ingen tar något ansvar eller har något intresse av att lyfta bort pristryckande överskottsvolymer för att värna den svenska prisnivån. Inte ett enda kilo suggfläsk borde finnas kvar på den svenska marknaden för tillfället.

Hur ser det ut idag? En vild tanke; Vi kanske ska återinföra en slaktdjursavgift för finansiering av pristryckande överskott. Var själv med på denna tiden på Slakteriförbundet och kalkylen var mycket lönsam. En bibehållen eller höjd prisnivå är mycket mer värd än kostnaden för export av viss överskottsvolym Vi kanske kan plocka bort andra gemensamma avgifter som slakterierna tar ut per slaktad gris, till exempel avgiften för slaktsvinshälsovård som Djurhälsovården lagt beslag på, trots att andra aktörer utför samma arbete. Emellertid behövs det mer pengar men väl använda kan det bli en mycket lönsam affär.

Som producenter kan vi organisera oss och samarbeta med den slakterikonstellation som värnar om den svenska prisnivån när nu slakterier ändock ska läggas ner i takt med att produktionen minskar.

Ett annat problem är konkurrensen mellan slakterierna på marknaden gentemot såväl detaljhandeln som industrikunderna. Alla slåss om att sälja och inte få Svarte Petter, det vill säga tvingas frysa in. Man konkurrerar med priset och resultatet ser vi, kunderna jublar och vi kan inte fortsätta på detta sätt för då ligger vi kvar med Europas lägsta grispris.

Vi måste agera innan det är för sent, stormöten har föreslagits och det kan utgöra avstamp för lämpliga strategidiskussioner. Vi måste analysera alla möjligheter som kan förbättra vår situation.

Har på detta sätt kunnat avreagera de värsta frustrationerna över denna uppkomna stuation. Har alltid varit optimistisk när det gällt den svenska grisproduktionen men ser inte längre någon framtid i näringen om inget drastiskt händer. Alternativet är Europas lägsta pris och då finns inte produktionen kvar i Sverige.


Henrik Åkesson
Kristianstad
0708-245633

--------------

110412

Vi håller tillbaka förskottsgrisarna!?
-Det är fortsatt oroligt i grisproducentleden. I Halland är det lite upprorsstämning.Vad kan vi göra?
-Det finns dom som vill leveransstrejka helt, men ett bättre sätt är nog i så fall att vägra leverera in förskottsgrisar. Alltså, tills dess vi får upp avräknat pris rejält, t ex 17 kr per kg.
-Det här är kanske en aktion som vi inom hela grisnäringen kan ställa oss bakom? /110412

Sven Jerpdal
Örsundsbro

---------------------
20110409

Öppet brev till färskvaruchef Rickard Gustafsson, ICA
Du intervjuades i tidningen ATL den 1 mars 2011 om problemet med dålig lönsamhet, för att inte säga brakförluster, för svenska grisproducenter. Du delar in problemet i fyra delar. 1. Följderna efter dioxin i fodret hos Tysklands grisproducenter. 2. Den starka svenska kronan. 3. Stor del av grisen säljs som charkråvara. 4. Den dåliga transparensen i avräkningspriset till bönderna.
Det är intressant att läsa Din lägesanalys och slutsatserna av den. Som du säkert förstår så delar jag inte alla dina tankar. Jag gör ett snabbt försök att sammanfatta lite olika tankar. 1. Märkligt att följderna av den tyska foderskandalen skall slå undan fötterna på mig som grisproducent, rimligen borde priset ökat på min certifierade produktion utan dioxin i fodret. 2. Den starka kronan får jag leva med likväl som jag gjort när den var svag. 3 Fysiskt sett så producerar jag hela grisar och inte bara de godbitar som ni vill sälja. Betalningen för alla delar av grisen måste täcka kostnaden för hela grisen, för att produktionen skall fortleva. 4. Märkligt att transparensen bara skall vara enkelriktad.
Jag är övertygad om, att Du är väl medveten om att den svenska grisproduktionen håller på att krascha. Med den kunskapen citerar jag Dina ord från tidningsartikeln.
”-Ja, får bonden mer betalt så accepterar vi det och för det vidare i värdekedjan. Det får inte vara så att lönsamheten hos primärproducenten försämras när insatsvaror som foder går upp i pris. Ökade kostnader i ett led ska föras vidare till nästa led.”
Det här är mycket intressant. Nu vill jag att du redogör för vilka delar av mina ökade produktionskostnader som detta gäller och vilka som ligger utanför. Frågan ställs i klartext, gäller det även mina ökade kostnader som följd av den omfattande svenska djurskyddslagstiftningen?
För kännedom så har spannmålspriset gått upp 60-90 procent samtidigt som priset på grisar sjunkit med ca 20-30 procent. Rickard, kom fram på banan och visa att det inte bara är tomt snack som du håller på med!
När vi ändå är inne på djurskyddslagstiftningen vill jag att du svarar mig, varför skall jag följa den svenska djurskyddslagen när Du (läs ICA) inte gör det. Var slutar den svenska djurskyddslagen gälla? Frågorna kan tyckas lite filosofiska, är värda att ställas och viktiga att besvaras.
Jag vet att vi har mycket att prata om Rickard. Jag bjuder in dig och representanter för de fyra stora slakterierna till Runda Bords samtal, i mitt kök, om prissättningen av det svenska grisköttet. Du får bestämma dag och tid, så ordnar jag så resten kommer.
Skulle Du bli hastigt sjuk så tillse att Du har en ersättare som kan ställa upp på kort varsel. Har jag fått ihop kedjan från jord till bord så kan plötsligt inte en viktig länk saknas för då blir det inte något samtal.
Jag som bjuder in är grisproducent, en vanlig ”bonne”, som ser hur konkursen närmar sig för aktiebolaget men även hur mina kollegor i branschen (för)blöder ekonomiskt.

Stellan Ericsson
Lidgris AB, Lidköping
110408

Inga prishöjningar! Dags för leveransstrejk?
Efter kontakter mellan några grisuppfödare har vi kommit överens om att det borde uppmanas till leveransstrejk under en vecka för att få upp grispriserna och för att vi ska få mer plats i medierna. Nästa vecka saknas minst 10 000 grisar hos slakterierna och vi frågar oss varför inte priset går upp? I varje fall 20 öre!
-Vi har inget att förlora, slakterierna har redan tagit allt. Vi måste bli aggressivare mot både slakterier och myndigheter.
Bertil Hilbertsson, Fjärås, 070-647 18 50
Lilljons Lantbruk, Thorbjörn Johansson, Faurås, 070-518 07 01
Pettersgårdens Lantbruk, Lennart Bengtsson, Kungsbacka, 0300-137 23
Västergårds Lantbruk, Jan Börjesson, 070-587 09 30, och Lennart Albertsson
Tofta Lantbruk, Sven Eriksson, Gressela, 0300-540050 och Mattias Eriksson, Fjärås
Reine Nilsson, Säve, Göteborg, 0300-96 03 17

---------------
110408

Grisproducenter i Sverige, vakna!!
-Vi grisbönder lägger ner, en efter en. Men vad händer i vår näring bland tjänstemännen? Varför är det ingen som behöver sluta där?????
-Jo, därför att vi grisbönder som är kvar fortsätter betala avgifterna som om inget hänt med ekonomin. Då behöver ju inte tjänstemännen bli uppsagda!!!!!
-Vi vill ha valfrihet när det gäller att lägga pengar till alla olika branscher via våra avräkningar. Den som vill ha pengarna kvar i sitt egna företag ska få detta. Vi grisföretagare lägger i dag ca 60 miljoner på branschgemensamma avdrag och certifiering, ökade veterinärkostnader, Sveriges Grisföretagare, m m.
-Vart tar då alla pengar vägen, pengar vägen, pengar vägen............ ingen som vet!
-Vi håller nu på att avveckla vår produktion av slaktgrisar i hyrda stallar. Vi begärde 16 kr/kg i februari, men det fick vi inte. Senaste tiden har vi inte frågat, men nu lägger vi ner. Vi behöver minst 18 kr.
-Vi kommer snart ta ställning till om vi ska fortsätta med suggpoolsdelen i vår grisproduktion. Övriga byggnader är alltför nybyggda för att läggas ner.
-Vi är 38 år, båda, och tillhör den yngsta generationen uppfödare, så det är för tidigt att sluta.

Katarina och Anders Löfman
Lidköping, 073-727 55 30

---------------

110407

Griskrisen över?
-Under djupaste griskrisen sedan EU-inträdet 1995, pågick mycket snack. LRF samlade branschfolk och snackade och snackade. Vad blev det?
-Jo, som vanligt massor av snack och ingen verkstad. LRF bildade ett råd som ingen vet något om. Och Eskil Erlandsson var och kollade några grisproducenter utan att säga något vettigt.
-Slaktarna är stormnöjda, för nu kan dom fortsätta som tidigare och göra som dom vill med oss producenter.
-Just nu ökar efterfrågan på griskött. Scan tar in grisar i förskott, utan att röra betalningarna en millimeter.
-NEJ, krisen är långtifrån över. Vi måste till dom prisnivåer som Per Karlsson företräder, dvs 19 kr per kg fläsk.Vem klarar att uthålligt producera för nu gällande priser, ca 375 kr för en bra smågris och ca 12 kr per kg fläsk?

Sven Jerpdal
Örsundsbro:

---------------

110219

Bli inte för duktig att förhandla!
-Grisar som blir trängda och stressade har en tendens att utveckla ett kannibalt beteende. Tyvärr verkar denna otrevlighet nu ha spritt sig till andra delar av grisnäringen. Garantipris, personliga tillägg, särskilda avtal, m m ” förhandlas” fram mellan producent och slakteri (man hotar med att lämna till någon annan, några kvalitetsparametrar ingår knappast i förhandlingsresultatet).
-Eftersom mervärdet gentemot handeln för dessa grisar torde vara cirka noll kronor, måste slakteriet ta hem mellanskillnaden från andra bönder utan garantipris. Detta försök till pyramidspel (kedjebrev) misslyckas, eftersom denna bedrägeriform förutsätter en kraftigt expanderande marknad. Inget som kännetecknar den svenska grisproduktionen.
-Att, i övrigt kloka, personer som Karlsson, Lannhard och Kihlstedt tycker det är mer eller mindre ok med garanterade priser, får väl ursäktas med långvarig exponering i branschen.
Slakteriernas låga officiella noteringar är naturligtvis ett aber när köttet ska säljas vidare till handeln. Det är lätt för handlarna att säga: ”Ni har köpt in det billigt”.
När det sedan gäller kraven på ”samma villkor” och ”rättvis konkurrens” gentemot importen är slakterierna med i kören. Detta står i bjärt kontrast mot hur man med inslag av ”hästhandel” spelar ut svenska producenter mot varandra. Detta beteende kan minska våra möjligheter till någon form av ersättning från samhället. Visserligen frälste staten bankerna efter fastighetsbingon på 90-talet, men ett sammanbrott i den finansiella sektorn anses allvarligare än sviktande livsmedelsförsörjning. ”Vi kan alltid trygga vår självförsörjning med import”, som någon folkpartist lär ha uttryckt det.
-Till sist måste man gratulera gotlänningar och andra duktiga förhandlare. Man ska vara en god förlorare. Ett tips ändå: Bli inte ”för duktiga” när ni ”förhandlar”. Se på Falkengren i SE-banken, Barnevik i ABB, osv, osv. Duktiga förhandlare, men som idag tar sig fram lite lätt hukande. Det är svårt att gå rakryggad när man måste dra svansen mellan benen!

P-G Jönsson
Smågrisproducent utanför Helsingborg. (042-321090)

110218
Slaktarnas affärsmoral?
Jag vill ifrågasätta om svenska slaktarna verkligen vill ha svenska grisar? Om svaret är ja, så är det hög tid att ni visar det. Exempel: SLS har skrivit många avtal under slutet av 2010 gällande 2011 med slaktsvinsproducenter med åtföljande smågrisleveranser. Då vi nu kommit till 2011 höjer SLS utan förvarning och information förmedlingsavgiften med 29 kr, dvs 35 öre per kg fläsk. Affärsmässigt är det helt åt skogen och skulle aldrig vara gångbart inom annan handel. Att dessutom göra det när man har marknadens ynkligaste notering är som att spotta oss grisproducenter i ansiktet. Det finns liknande exempel på olika ändringar hos andra slakterier.
-Flera slakterier har under de senaste 12 åren fyllt på sina kassor rejält och hellre betalat skatt än att ha högre avräkningspriser. Soliditeter om 75 - 90 % förekommer. Nu om någon gång MÅSTE NI gå med rejäla röda siffror om ni med allvar vill ha en svensk grisslakt kvar. Snart är det slut med de flesta av grisproducenterna och vad ska ni då ha era överkonsoliderade slakterier till? Dom blir värdelösare än våra tomma grisstallar!

Sven Jerpdal, Örsundsbro

110218
Svenska grisar?
-Har nu hört historien i 20 år om hur bra vår djuromsorg och vårt kött är, men priset har bara sjunkit. Är det inte tid nu att sluta att ropa på hjälp av politikerna. Vi kan väl konstatera att det är dom som ställer kraven och försämrar villkoren, varför skulle dom hjälpa nu.
-Nej se till att slakterierna samarbetar. Varför gör inte producenterna på fastlandet som på Gotland, gå samman vid förhandlingarna? Då hade slakten nog fått tänka efter. Rädda det lilla som är kvar, så som slakterierna behandlat smågrisproducenterna förslår det inte med dom 5000 suggorna som är borta, för det tar några månader att avveckla. Sveriges djurproduktion är om 5 år endast sådant som säljs i gårdsbutiker till sådana som vill ha svenska produkter, och har slantar.
Lycka till för nu lägger jag av så dom med nya stallar har möjlighet att överleva.

Eskil Yngwe
Lönebostället, Ö Kärrstorpsvägen 356
27595 Sjöbo
041543002 / 0701605142

110211
Svar till Sven Jerpdal:
Tackar för ditt svar. Att klockorna har stannat bekymrar mig föga så länge allt fungerar bra, och du Sven kan också vara lugn för du tänker modernt. Dina ideér ligger helt i linje med hur svensk grisproduktion har utvecklats på sistone - att dra på sig kostnader som absolut ingen är beredd att betala för.
Visst går det att låta bli att seminera, men låt det vara upp till den enskilde uppfödaren att ta det beslutet, utan någon generell stängning av seminstationer.
Jag tycker att Maria Kihlstedts beskrivning av seminuppehållet är lite väl förenklat och ofullständigt. Nog är det så att det, åtminstone i vissa produktionssystem, lär behövas fler platser i betäcknings-/sinsuggeavdelningen = högre kostnader.
I mina ögon, som smågrisproducent, så är en tom sugga en kostnad. Hon kostar suggfoder och hon upptar stallyta. Har man bestämt sig för att hålla igång produktionen, så gäller det att få suggan dräktig i normal tid efter avvänjningen, allt annat är ickeproduktion eller djurparksrörelse.
Jag avslutar härmed mitt deltagande i debatten i denna fråga.
Med vänlig hälsning

Lars Arvidsson

110211
Svinstopp tre veckor, till vilken nytta?
Det produktionsbortfall som ett grisstopp innebär, har inte fått den svenska noteringen att gå upp. Volymerna har ersatts med tysk eller danskt import!
Även om vi slår ut 90 % av svensk grisproduktion, står det ändå klart att det är importen som sätter priset! Inte tillgång och efterfrågan i Sverige!

Ronnie Lundén

110204
Lars Arvidsson, smågrisproducent, Åstorp.
Jag läste i @-GRIS den 21 januari 2011 att slaktgrisföretagaren Sven Jerpdal föreslog att seminstationerna skulle stängas 3 veckor varje år i mars månad. Man kan bli mörkrädd för mindre - är insikten hur smågrisproduktion bedrivs verkligen så dålig hos slaktgrisföretagarna?
Det skulle bli kaos i produktionssystemet om man helt plötsligt lät bli att seminera en grupp. Skulle man skicka hela gruppen till slakt? Visst du får ju nytt avelsmaterial, men knappast bättre ekonomi.
Som smågrisproducent värdesätter jag högt att den slaktsvinsproducent som jag har mellangårdsavtal med, har en kontinuitet i insättningarna och att man följer en given plan.
Mitt tips till Sven Jerpdal är att han tar och praktiserar på en smågrisgård, och därefter kan han ju utveckla sina idéer om stängning av seminstationer, annars är det nog bäst för alla om stängningsidéerna avvecklas i stället.

Svar till Lars Arvidsson.
-Tack för ditt erbjudande om att få praktisera hos dig, men jag tackar nej eftersom det verkar som att klockorna har stannat i ditt företag.
-Med planerad produktion och en duktig rådgivare kan du med lätthet planera in ett tre veckors seminstopp.Men vill man inte, så kan man inte.
-Att något måste göras är alla överens om. Det är naturligtvis fritt fram för dig att komma med ett bättre förslag?
Med vänlig hälsning

Sven Jerpdal

Svar till Sven Jerpdal:
Tackar för ditt svar. Att klockorna har stannat bekymrar mig föga så länge allt fungerar bra, och du Sven kan också vara lugn för du tänker modernt. Dina ideér ligger helt i linje med hur svensk grisproduktion har utvecklats på sistone - att dra på sig kostnader som absolut ingen är beredd att betala för.
Visst går det att låta bli att seminera, men låt det vara upp till den enskilde uppfödaren att ta det beslutet, utan någon generell stängning av seminstationer.
Jag tycker att Maria Kihlstedts beskrivning av seminuppehållet är lite väl förenklat och ofullständigt. Nog är det så att det, åtminstone i vissa produktionssystem, lär behövas fler platser i betäcknings-/sinsuggeavdelningen = högre kostnader.
I mina ögon, som smågrisproducent, så är en tom sugga en kostnad. Hon kostar suggfoder och hon upptar stallyta. Har man bestämt sig för att hålla igång produktionen, så gäller det att få suggan dräktig i normal tid efter avvänjningen, allt annat är ickeproduktion eller djurparksrörelse.
Jag avslutar härmed mitt deltagande i debatten i denna fråga.

Med vänlig hälsning
Lars Arvidsson

Johan Edberg. Gotland
-Jag tror Sven Jerpdal (se @-GRIS v 4) försöker säga att vi smågrisproducenter ska synkronisera betäckningarna. Och visst är det praktiskt möjligt för de flesta att planera så ingen seminering sker två- tre veckor i början av mars. Men en synkronisering kommer också att innebära att alla i fortsättningen behöver sperma samtidigt. Fixar seminstationerna det? Personligen är jag minst sagt tveksam.
-En annan fråga som aktualiserats nu med ett smågrispris på 300 kr/st, är vem som ska betala eventuell gåvoskatt??
-Som smågrisproducent vill man ju inte åka dit för någon form av skattemygel.
Men när man säljer en vara som kostar 600 kr att producera för 300 kr. Då kan skattemyndigheten bli intresserad...

Maria Kihlstedt, Konsult Grisproduktion:
-Som produktionsrådgivare och konsult brukar jag inte vilja ge mig in i markandsdebatten, men jag har blivit ombedd att utifrån min roll som rådgivare uttala mig i två aktuella frågor:

Prisgarantier
Jag läser gärna LGs kommentarer och kan nog hålla med om mycket som har skrivits genom åren. Men förra veckans inlägg om garantipriser kändes magstarkt. Jag instämmer helt med Per Karlssons inlägg och tycker att det känns som om du sparkar på den som redan ligger. Visst finns garantipriser, det har ju SLS vd bekräftat, men att de skulle gälla för en större del av den svenska grisproduktionen är helt fel. Det påståendet är ett hån mot den stora majoritet som inte har något garantipris på 15,50 kr/kg. Det ger också helt fel bild till handeln och tar fokus från den riktiga diskussionen om vad som skall göras åt förlusterna i näringen.

Att stänga seminstationerna tre veckor i mars
Teoretiskt och praktiskt sett går det alldeles utmärkt att ”hoppa över en grupp”. Det betyder att suggruppen avvänjs, men inte betäcks förrän vid nästa brunst tre veckor senare. Detta får sedan göras med alla grupperna i systemet. Det blir inte mer koncentrerat än förut, bara ett extra tre veckor glapp. Det blir mer flyttningar i systemet om betäcknings- resp sinsuggavdelning är uppdelade.
-Men frågan är om det ger en marknadsfördel? Det är bara att räkna ut sitt marginalvärde för dessa grisar. Dela den uteblivna marginalintäkten med resten av de kg slakt eller smågrisar som produceras under året. Då ser du vad du behöver i extra betalning för att inte leverera under tre veckor i januari.
-Finns det något slakteri som bjuder mer till en producent om denne inte levererar grisar på tre veckor i januari? Upp till förhandling av detta, om det är intressant!!
Praktiskt möjligt är det, men om det är hjälper upp priserna är upp till er andra att svara på.
Med detta inlägg avslutar jag mitt inlägg debatten.

LGs kommentar:
Nej Maria, sluta inte debattera! Debattera mera, ge synpunkter, gärna varje vecka! Vi behöver veta mer inom grisnäringen för att utvecklas, även om ekonomi. Jag utmanar i stället alla rådgivare och andra, även köpare av grisköttet, att föra fram åsikter i den här spalten och i andra spalter.
Det är ju jag som skriver den sammanfattning av veckan som brukar inleda Senaste nytt om priser i @-GRIS. Men det är sällan mina personliga åsikter och framför allt inte mina sakuppgifter. Jag har endast uppgiftslämnares uppgifter att gå på och försöker kolla upp dem och sammanfatta dem så gott som fredagskvällen medger. Vad gäller "kanske upp emot 2/3 av alla smågrisar utan mellangårdsavtal under värsta perioden med överskott, kommer att betalas med garanterat pris vid slakt", så sa min källa i veckan att det kanske var lite i överkant. Så du har kanske rätt. Men det gäller alltså antal grisar, inte antal leverantörer.
Under veckan har dock andra sagt att det verkar troligt. Men det finns säkert de som vet mer exakt. Jag publicerar gärna exakt siffra!
Jag vill understryka att jag inte missunnar någon garantipriser på 14, 15, 16 kr. Tvärt om. Om jag skulle producera 10 000 grisar, skulle jag inte frivilligt förlora varken kronor eller ören per kilo på dem. Men det är ett problem, inte minst för nyföretagandet i branschen, om de övriga utan garantipris får betala kalaset. Vi måste väl snart fundera över varför det är så olika priser i tabellerna!
Det jag diskuterat med en del av slaktarna den här veckan är om det inte vore bättre att spela med öppna kort, i stället fortsätta det prismygel som präglat grisnäringen sedan decennier. De hemliga avtalen med sekretessförsäkran har blivit ett ännu roligare samtalsämne på julkalasen. Precis som att berätta att jag får 50, 60, 70 % rabatt på en vattenkran, en eldosa eller ett kilrep, för att ta exempel på andra branscher med märklig prissättning, där initierade betalar mindre, oinitierade betalar mer, men som nu lågprisvaruhusen avslöjar.

110104
Sven Jerpdal, Örsundsbro:
-Jag har tagit del av griskalkylerna under Per Karlssons ”ruta”. Kalkylerna pekar åt det hållet, att produktionen av smågrisar och slaktgrisar måste generera 19 kr per kg kött för att uppnå en lönsam produktion i Sverige.
-Kalkylerna är OK. Är det då vettigt och ansvarigt att råda någon att satsa på grisproduktion för framtiden? Går bankerna med?
_____________________________________________________
Tid för reflektion

SLU forskare har fått 25 miljoner att undersöka lekbehovet hos kor, får och grisar. Med all respekt för vikten av forskningen vänder jag på tanken. Borde inte SLU även få 25 miljoner att forska på hur den utrotningshotade svenska djurproduktionen skall:
1. bryta den sedan flera decennier nedåtgående trenden.
2. åter öka produktionen för att på sikt nå självförsörjning.
En inhemsk produktion gynnar sysselsättning, BNP, miljö mm. Känslan är, när SLU:s forskningsanslag är slut om 5 år finns ett begränsat antal djur att använda resultaten på.

Stellan Ericsson
Bredegården, Tun


090403
-Kan bara upprepa min sista mening i första inlägget: "Inte förrän ni sätter insatskapitalet fritt för varje medlem att hantera efter eget huvud är någonting ni säger trovärdigt".
Håkan Magnusson

090402
Vart tog pengarna vägen?

Håkan Magnusson går till skarpt angrepp mot Swedish Meats och menar att vi skall bryta mot lagar, regler och stämmobeslut.

När SM sålde sin operativa del till HK fick man betalt i aktier i HK och 676 miljoner. Netto resultatet för affären beräknas till 160 msek. På stämman 2007 delades 140 miljoner ut till ägarna och 2008 delades 29 miljoner ut till ägarna. Både 2007 och 2008 var det 5 % ränta på insatserna och 3 % på emitterade insatserna. Håkan föreslår nu att vi skall betala ränta igen, helst 10 %. Det är inte möjligt i år enligt föreningslagen. Det är endast från fritt eget kapital man dela ut och Swedish Meats har ett negativt fritt eget kapital på 272 miljoner eftersom HKScan-aktien rasat på börsen.

Swedish Meats har inte slarvat bort pengarna. Av den kontanta köpeskillingen på 676 milj har till medlemmarna delats ut 169 miljoner, 48 miljoner är utlånat till HKScan (till 8,5 % ränta). Den förlust som uppkommit på grund av fallande aktiekurs är tråkig, men det är en orealiserad förlust och det finns en stark förhoppning att aktiekursen kommer att återhämta sig.

Swedish Meats likviditet är god och i kassan finns cirka 385 msek, dessa kommer bland annat från affären men är också medlemmarnas sparkonton. Vi har tvärtom varit mycket lyckosamma med vår kapitalplaceringsstrategi under året om man inte tar hänsyn till HKScan-aktiens börsras. Vi har faktiskt ett plus i våra räkenskaper på 24 miljoner innan nedskrivning av HKScan-aktien. Påståendet att SM slarvat bort medlemmarnas pengar är således felaktigt, såvida inte SM skall lastas för börsraset i HKScan.

SM är en ekonomisk förening och vill någon ha SM likviderat måste en motion i det ärendet lämnas till stämman. Vi hade en motion om likvidation förra året som enhälligt röstades ner. Försäljningen av SMs operativa del 2006 genomfördes på ett föreningsriktigt sätt och vi är alla delaktiga i det. Medlemmarna röstade fram fullmäktige som sa ja till styrelsens förslag.

Styrelsen lägger nu fram förslag till stämman att ändra från 5 års återbetalning av insatserna till 3 år när det gäller leverantörer som vill lämna föreningen. Detta är en anpassning till övriga kooperativa företag. Vi kan inte gå ner till noll år. Då skulle medlemmarna kunna gå ur och in igen samma år och alltid vara berättigad till utdelning, men aldrig ha något insatskapital, och detta skulle alltså innebära total dränering på alla insatser. Om vi skall vara fortsatta ägare till HKScan behövs insatskapitalet som bas för våra aktier i HKScan.

SM är strategiska ägare i HKScan och nu arbetar vi med förutsättningarna för ett strategiskt ägande i Svenska Djur. Vi skall således inte bli operativa igen. Anledningen till engagemanget i Svenska Djur är att mer kraftfullt kunna påverka i den del av kedjan där viktiga delar av medlemmarnas produktionsförutsättningar och lönsamhet avgörs. Det är då inte konstigt att SM vill vara med och styra leverantörsfrågorna i Svenska Djur som Scan ändå kommer att bilda.

Förväntningarna är stora på SM och vi själva är inte nöjda med utvecklingen för HKScan, Scan och SM. Det finns mycket som Swedish Meats behöver göra åt medlemmarnas situation. Att då bara "kasta in handduken" är inte lösningen.

Lars Hultström
Ordf Swedish Meats


090330
Swedish Meats, ge oss våra pengar!

Med ”risken” att bli kallad ”gnällig föredetting”. Tar jag på mig rollen att klargöra vad jag tror är anledningen till de mångas frustration över Swedish Meats hanterande av våra pengar!

Efter att ha besökt Swedish Meats ägarmöte i Kristianstad den 23/3, blir bekräftelsen ånyo bara än tydligare vad som bör ske med föreningen.

Vi fick höra att insatserna numera ska jämföras med vilken aktie som helst och ses som ett riskkapital. Visst har det blivit så. Det är bara det ”lilla” problemet, att för många har det ofrivilligt blivit så. Och styrelsen tycks inte vilja ändra på det heller. Man har nu ändrat inlåsningen av insatserna från 5 till 3 år. Ja det är ju 2 år bättre, men fortfarande ett tvång!!

Hade ni ändrat till 0 år stämmer plötsligt alla argument! Varken jag eller ni (förutom de av er som drev igenom affären med HK-Roukatalo) ska lastas för försäljningen av föreningens industri. Men ni ska lastas för den fortsatta hanteringen av våra pengar!

Att insatsen för tillfället är värd 57 % av ursprungsvärdet är inget konstigt, jämfört med många andra aktier. Insatserna i Swedish Meats är däremot inte transparenta. Och går därför inte att jämföra med någon aktie alls. Inte heller avkastningen på insatsen går att jämföra med aktier.

Räntan på insatsen?? Var tog den vägen?? Idag hade ni plockat billiga poäng om ni betalt en marknadsränta, som är tidernas lägsta. Lars H påpekade också att dom minsann redan delat ut 170 + 29 milj .

Javisst det stämmer och var bra. Men de beloppen delades väl ut till stor del kopplat till leveranser av djur till Scan. Inte heller detta går att jämföra med en aktie!!

Om ni hade velat, finns det väl inte något hinder att dela ut av de 380 milj ni har i kassan till ägarna. Tänk vad ni plockat poäng om ni gett 10 % ränta på insatsen!

Det har aldrig varit tydligare än nu med skillnaden på ÄGARE och LEVERANTÖR. I den gamla världen var det inte alltid så lätt när kooperativet både ägde industrin och var leverantör till densamma. Efter försäljningen är det INTE så längre. Nu har Swedish Meats BARA ägare och Scan AB BARA leverantörer och det går INTE att blanda ihop.

Så vad ni nu ”kokar” ihop med det s k ”Svenska Djur” är en gåta för många av oss?? Enligt vad vi hört ska där finnas alla ”bondenära” funktioner såsom inköp, avel, rådgivning, etc. Sånt som idag redan finns i Scan. Här ska Swedish Meats placera x antal miljoner kronor?

Det är lätt att förstå Scan! Vill någon dela deras kostnader är de varmt välkomna!

Åter igen, se skillnaden på Ägare/Leverantör!

Nej, kära styrelse, jag tror er framtida uppgift är att ta föreningen från kartan! Jag är inte ens säker på att ni har medlemmarnas förtroende. Intresset är nu så lågt det kan bli. Det visar inte bara deltagarantalet på er sista röstning. 16 %!!!

Inte förrän ni sätter insatskapitalet fritt för varje medlem att hantera efter eget huvud är någonting ni säger trovärdigt!

Håkan Magnusson
grisbonde



090327
Quality Genetics ser möjligheter!

Syftet med att importera gener från Danmark är att stärka lönsamheten hos de svenska grisuppfödarna. Svensk grisuppfödnings långsiktiga konkurrenskraft är det enda, men synnerligen viktiga, motivet för importen. De raser som är aktuella är Lantras och Yorkshire. Den svenska Yorkshireaveln kommer att fortsätta parallellt med en import av danska gener. Hampshireaveln där vi är världsledande, berörs inte.

Vi är ytterst noggranna med att inte äventyra den svenska djurhälsan. Därför har vi vänt oss till jordbruksverket med en begäran om ett utlåtande och en analys av riskerna. De förslag som vi lämnat till jordbruksverket innehåller minutiösa säkerhetsåtgärder och innebär bl.a. dubbla karantäns- och provtagningningsförfaranden. Allt för att undvika att införsel av smittor till Sverige sker.

Svensk grisproduktion har de senaste 10 åren minskat i omfattning, främst beroende på en bristfällig lönsamhet och bristande framtidstro. Nödvändigheten av att stärka lönsamheten och också framtidstron är av yttersta vikt. Detta vill vi i Quality Genetics gärna hjälpa till med.

Vi vet att det danska genetiska materialet håller en mycket hög internationell nivå. Vi vet också att framstegstakten inom den danska genetiken är hög. Vi anser att Sverige och övriga norden idag, och i framtiden, kommer att ha mycket svårt att hålla samma genetiska framstegstakt som Danmark. Den danska produktionen är ca 4 gånger större än den norska, svenska och finländska kombinerat. Detta gör att avelskostnaden i Danmark kan slås ut på en väldigt mycket större volym djur vilket i sin tur innebär att kostnaden per gris blir lägre.

Precis som i vilken annan bransch som helst får man oerhörda skalfördelar med ökad volym. Man kan alltså lägga 4 gånger så mycket pengar på avel i Danmark än vad man kan i övriga norden innan man når brytpunkten då kostnaden överstiger framstegsvärdet. Det vore ytterst märkligt ifall detta inte gav resultat i form av bättre produktionsresultat och bättre lönsamhet.

För att säkert veta om (vilket all rimlig logik talar för) och i så fall hur mycket bättre de danska generna är än de vi själva har, så vill vi ta in semingaltar av lantras och yorkshire för att kunna kvantifiera dessa skillnader. Vi vill helt enkelt jämföra och se hur stora skillnaderna är under svenska förhållanden, för att helt säkert veta hur det förhåller sig.

Exempel:
I Sverige låg antalet levande födda samt antalet avvanda smågrisar 2007 på 12,3 respektive 10,3 st. I Danmark så var siffrorna 2008 13,8 respektive 11,8. Hos de 10 procenten bästa besättningarna i Danmark låg siffrorna på 14,8 levande födda per kull respektive 12,8 avvanda per kull. Det vill säga de 10 procenten bästa producenterna i Danmark avvänjer en halv gris mer än vad vi har levande födda i genomsnitt. De 10 procenten bästa producenterna avvänjer 29,4 grisar per år. I Sverige finns det INGEN enskild producent som gör vad 10 procent av danska grisuppfödare gör. Då ska man också komma ihåg att dessa siffror är från ett land som har ett antal sjukdomar så som exempelvis PRRS. Dessa sjukdomar vill vi givetvis inte få in i Sverige och hade inte danskarna haft dem så hade deras produktionsresultat sannolikt varit ännu högre.

Exempel:
Du har en produktion på 100 suggor. Du ligger på 10,3 avvanda per kull. Med bättre genetiskt material så leker vi med tanken att du höjer denna siffra till 11,3. Vi antar att du ligger på 2,2 kullar per sugga och år. Marginalvärdet per avvand gris sätter vi till 400 kronor.
Detta ger en ökad intäkt på 100 suggor *1 gris * 2,2 kullar per är * 400 kr/gris = 88 000 kr.

Siffrorna ovan är bara ett exempel, resultatet kan givetvis vara både lägre men även högre. Här har exempelvis ingen hänsyn tagits till bättre foderomvandlingsförmåga etc.

På Quality Genetics har vi fullt förtroende för den svenska veterinärkåren. Jordbruksverket, Svenska djurhälsovården, SVA och flera andra delar av den svenska veterinära organisationen har flera gånger visat stor kompetens och handlingskraft i smittskyddsfrågor. Man har visat sig kompetent nog att klara av och värna det svenska smittskyddet. Därför vänder vi oss nu med förtroende till dessa organisationer för att de skall värdera och analysera riskerna med en import av danska gener. Utifrån deras slutsatser kan vi sedan fatta ett beslut om vi skall genomföra importen eller inte.

Vi anser att varken vi eller någon annan organisation kan uttala sig på ett trovärdigt sätt om smittskyddsriskerna förrän vi fått en samlad bedömning från Jordbruksverket och dess remissinstanser.

Vi måste vara öppna för att det finns andra som kan vara bättre än vi själva. Svenskt lantbruk och svensk svinproduktion har redan lidit mycket på grund av sin självbelåtenhet. Vi är inte universalväldsmästare på grisuppfödning. En isolationistisk och självbevarande strategi riskerar i allmänhet att i första hand att skada de som isolerar sig.

Om vi kan hantera import av danska gener på ett smittskyddsmässigt säkert sätt kommer svenska uppfödare att kunna välja mellan danskt och svenskt/norskt avelsmaterial. I det läget hamnar makten och avgörandet där det bör hamna, nämligen hos den svenska grisbonden.

Det ska ALDRIG råda någon tvekan om att Quality Genetics står på utvecklingens och Sveriges grisbönders sida. Det gör vi till 100 %. Sedan får andra intressenter eller branschföreträdare redogöra för vad de står för.

Quality Genetics måste få tillhandahålla bästa möjliga avelsmaterial för att stärka de svenska grisföretagarnas lönsamhet.

Ludvig Nilsson Grisbonde, styrelseordförande, Quality Genetics
Anders Johansson Grisbonde, styrelseledamot, Quality Genetics
Jeanette Elander Tf vd, Quality Genetics


090319
QG måste ta fulla ansvaret för ev genimport från Danmark

Genomförs galtimporten och staten backar ur sitt ekonomiska stöd i bekämpningen av smittsamma sjukdomar i svenskt lantbruk så får QG ta över ansvaret!

Det är glädjande att höra att QGs ledning säger att man nu vill stärka lönsamheten och framtidstron hos de svenska grisuppfödarna genom ett bättre avelsmaterial. Vi trodde de tog det beslutet för 3 år sedan då QG och Norsvin beslöt sig på ett unikt sätt att samverka i avelsarbetet på gris. Den stärkta finansieringen som QG fick genom ett brett underlag gav dem alla möjligheter att göra en storsatsning på svensk yorkshire, något som man avtalat och även öppet deklarerat att man skulle genomföra. Fast det finns väl ingen som kan påstå att dessa pengar verkligen har satsats på svensk yorkshire? Åtminstone vi som köpare och finansiär av svensk yorkshire känner oss lurade.

När det gäller galtimporten från Danmark så är det nog ingen som ifrågasätter att danskt avelsmaterial på gris håller en hög internationell nivå. Det som gör det så svårt är skillnaden i hälsonivå mellan Sverige och Danmark och hur den skall kunna upprätthållas på sikt särskilt när volymerna av importerade galtar ökar. För nog är det så att om QG känner sig orolig över framstegstakten på modersidan borde man rimligtvis vara minst lika orolig på fadersidan, speciellt eftersom att ägarna och samarbetsparters i Finland öppet uttrycker detta missnöje.

Dessutom är skillnaden i avelspopulationerna mellan länderna ännu större på faderrassidan, den danska Duroc-populationen är idag nämligen ca 5 ggr större än QGs Hampshire-population. Även om man kan hålla uppe framstegstakten med en mindre faderraspopulation menar vi att det är uppenbart att det är en större import som planeras.

Därför bör QG redan nu vara ärliga och tydliga på att man i framtiden avser importera betydligt större volymer av galtar än de 150 galtar/år som man nu har i sin ansökan till SJV. Kan det vara så att man inte vågar gå ut med detta i dagsläget p g a risken för avslag då ökar betydligt och få en repris från 2002 då man försökte förra gången?
Man kan också fråga sig varför inte de finska ägarna till QG väljer att plocka in danskt avelsmaterial direkt till Finland, utan väljer omvägen via Sverige, om det inte finns några hälsomässiga risker. De har ju i princip redan lagt ned sin egen avel och är köpare av genetik från både Sverige och Norge.

Vi kan inte nog poängtera vikten av att vi tillsammans arbetar för ett fortsatt grundmurat förtroende hos den svenske konsumenten för det svenska köttet. Vårt viktigaste mervärde mot konsumenten är tryggheten för det man köper. De experter och myndigheter som nu skall granska detta ärende har därför ett mycket stort ansvar där detta inte får riskeras, annars kan man göra Sveriges grisföretagare en björntjänst.

Skulle importen sjösättas vilar även ett stort ansvar på QGs ledning. Vi menar och vill öppet deklarera att om det skulle bli så att den svenska staten med anledning av detta backar från sina åtaganden med ekonomiskt stöd för bekämpning av smittsamma sjukdomar i svenskt lantbruk så förutsätter vi att QG är beredd på att omedelbart ta över detta ansvar så att hela branschen hålls ekonomiskt skadelös.

Hans Agné, Svenska Avelspoolen AB
Peter Johansson, Dalsjöfors Slakteri AB
Per Olof Dahlberg, Dahlbergs Slakteri AB
Roger Olsson, Ginsten Slakt AB
Cato Gustafsson, Skövde Slakteri AB
Tommy Olsson, Team Ugglarp AB


081121
Så här resonerar jag som ordförande i Quality Genetics

Quality Genetics har som syfte att förse sina kunder med ett så bra avelsmaterial som möjligt. Kostnaden för detta avelsmaterial får dock inte överstiga den ekonomiska nyttan.

Quality Genetics framgång är helt och hållet kopplat till att vi kan ge Sveriges grisföretagare en bra produkt, det vill säga bra gener som ger friska, hållbara, produktiva och i övrigt lönsamma grisar.

Avelsuppfödarna runt om i landet är viktiga och kunniga leverantörer till Quality Genetics. Precis som alla andra företag så vill Quality Genetics ha goda relationer med sina leverantörer. Men som i allt annat företagande är det kunden som är viktigast, och för Quality Genetics är det den svenska grisföretagaren.

För det första så ska Quality Genetics drivas effektivt och ekonomiskt rationellt. För det andra, det viktigaste, är det av yttersta vikt för ägarna, Scan AB och KLS Livsmedel AB, att deras leverantörer har möjlighet att producera grisar av hög kvalitet till en rimlig kostnad.

Lyckas Quality Genetics med detta, så tryggar det tillgången på råvara till slakterierna, samtidigt som grisföretagarnas konkurrenskraft mot omvärlden ökar. Vi kommer aldrig att få ekonomisk kompensation för låg genetisk nivå eller ineffektivitet i primärproduktionen.

I och med att Norsvin har valt att säga upp samarbetsavtalet med Quality Genetics så ter det sig rimligt att se sig om i världen efter andra alternativ för att säkerställa och kanske till och med höja den genetiska nivån och framstegstakten. Detta skulle i så fall stärka Sveriges grisföretagares konkurrenskraft.

Att inte undersöka dessa möjligheter skulle vara ett tjänstefel, framförallt när Norsvin som har sitt säte i det genomreglerade Norge uppenbarligen inte är nöjda med dagens samarbete.

Vi kan inget annat göra, än att respektera Norsvins ställningstagande. Det vi däremot inte kan respektera, eller förstå, är deras sätt att ”förhandla” via massmedier eller olika grupperingar inom grisnäringen.

Vi kommer att kommunicera den framtida samarbetsstrategin när pusselbitarna har fallit på plats. Vi arbetar för fullt med frågan och fokus ligger på att hitta en framtida lösning som blir riktigt bra för Sveriges grisföretagare. Tro inget annat.

I vårt arbete med att sondera framtida upplägg så är hälsofrågan den allra mest centrala. En oerhört viktig framgångsfaktor för svensk grisproduktion är ett bra hälsoläge. Allt måste göras för att minimera framtida risker med nya smittämnen, detta gäller oavsett vilken samarbetspartner vi väljer.

Det är alltid lättare att ställa kritiska frågor och avkräva ansvar än att axla ansvaret. I Quality Genetics tar vi ansvaret gentemot våra kunder och ägare.

Förutom skyldigheten att arbeta för en god djurhälsa måste Quality Genetics arbeta för att svensk grisproduktion inte dör sotdöden. En sotdöd som skulle kunna bero på för låg genetisk nivå, dålig framstegstakt eller för den delen en för hög kostnadsnivå.

I Quality Genetics har vi stor förståelse för att Sveriges Grisföretagare med spänning och stor nyfikenhet följer hur frågan kring avelssamarbetet kommer att utvecklas.

Vi måste nu vara inriktade på att finna bra lösningar på vår avelsfråga. Att slå in kilar eller att på annat sätt misstänkliggöra de olika aktörerna riskerar bara att skada den framtida grisproduktionen i Sverige.


Ludvig Nilsson
Grisbonde och Ordförande Quality Genetics


081119
Ja, varför är det så tyst?

Svar på debattinlägget Varför är det så tyst om grisaveln i Sverige?

Det är en bra och insiktsfull inledning i debattinlägget nedan, där vi inte har mycket att tillägga, förutom att vi oroar oss för att vi tappar kompetens på SLU om svensk grisavel läggs ner.

Det viktigaste för svensk framtida grisproduktion är att vi får en långsiktighet i avels- och livsvinsproduktion.

På dom senaste åren har Danmarksspåret undersökts 2 ggr, olika Finska alternativ 2 – 3 ggr, och samarbetsformer med Norge är inne på tredje rundan. Litar någon på någon längre?

I dom senaste turerna har Sveriges Grisföretagare valt att ligga lågt utåt för att inte slänga än mer grus i maskineriet, det gnisslar nog ändå!

Vi hoppas på ett tvärnordiskt samarbete mellan Svenska, Norska och Finska producenter där producenterna och inte enbart slakten har ett inflytande, ett avelsarbete som syftar på att få fram starka, friska djur för nordiska förhållanden.

Om det svensk – Norsk – Finska alternativet blir till stånd krävs det också att tillräckliga resurser tillförs annars är vi tillbaka på ruta ett igen om några år.

Att avelskostnaden inte får överstiga 2.5 kr per slaktad gris kan vi sätta frågetecken för om vi ser på alternativen, med vårt unika hälsoläge och produktionsformer. En EU- plastbricka kostar 5 kr , en vaccinationsdos mot PMWS kostar 10 kr, vad kommer nästa vaccinationsdos att kosta?

Sveriges Grisföretagare ordnar en Ordförandekonferens 20-21 november. Till konferensen är företrädare för Nordic Genetics, Norsvin och Avelspoolen inbjudna för att ge sin syn på saken. Vi hoppas på positiva, framåtsyftande och långsiktiga besked.

Jan Vallgårda
Ordförande Sveriges Livsvinsproducenter

Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare


081114
Varför är det så tyst om grisaveln i Sverige?

Grisproduktionen i Sverige är unik jämfört med övriga EU. Listan kan göras lång, här kommer några exempel.

• De svenska suggorna får röra sig fritt både under grisningen och under sinperioden. I övriga EU, Danmark exempelvis, är suggorna fixerade under grisningsperioden och i flertalet av EU-medlemsländerna är suggorna även fixerade periodvis i trånga bås under sinperioden.

• I Sverige är uppfödningsmodellen ”all in - all out”. I Danmark är det vanligt med kontinuerlig grisning och omgångsuppfödning från tillväxtperioden. Omgångsuppfödning främjar hälsoläget i besättningar och förhindrar smittspridning mellan olika ålderkategorier av djur. Detta medför bättre djurvälfärd i svensk produktion.

• Den svenska slaktgrisen har knorr på svansen. I t ex Italien har inte slaktgrisarna någon svans alls eftersom det är tillåtet med svanskupering redan vid födsel för att motverka kannibalism i senare åldrar.

• Svenska grisar har tillgång till strö. I t ex Holland strör man inte gärna, då man anser det vara ett för tidskrävande arbetsmoment.

• Svenska grisar är salmonellafria. Detta är mycket tack vare det gedigna arbete som bedrivs inom ”Salmonellakontrollen” med Svenska Djurhälsovården som huvudman.

Inom EU har man fattat beslut om att öka djurvälfärden för livsmedelsproducerande djur (2001/93/;EG). Detta är förenat med ökade kostnader, då de produktionssystem som idag används i många av EUs medlemsländer inte är förenade med god djuromsorg.

Där har den svenska grisproduktionen ett stort försprång. Sverige vet redan hur man bygger för, och hur man bedriver lönsam grisproduktion i lösgående system. Svenska grisföretagare kan föda upp friska grisar och behöver därför inte använda antibiotika i förebyggande eller tillväxtfrämjande syfte.

Det nordiska samarbetetsavtalet för grisavel inom Nordic Genetics har sagts upp av Norge. En av anledningarna till detta är att man i Norge inte är nöjda med hur avelsarbetet för yorkshire bedrivs i Sverige. När Quality Genetics med Johan Andersson i spetsen talar om att man ser sig om efter andra samarbetspartners, exempelvis i Danmark, börjar frågorna komma.

Hur resonerar man på Quality Genetics när man funderar på att överge sitt eget avelsmaterial och börja importera danskt avelsmaterial istället? Ska alla år av avelsarbete och satsningar på sunda, friska, produktiva och hållbara djur kastas ut på dynghögen?

Vad händer år 2013 när EU-länderna ska börja ställa om sin grisproduktion? Borde inte de svenska generna vara hett eftertraktade då? Våra grisar är ju framavlade i lösdriftssystem. Är det realistiskt att all forskning som gjorts för att öka det genetiska framsteget hos svensk lantras, yorkshire och hampshire har varit förgäves?

Vill svenska grisföretagare föda upp svensk/danska grisar? Vill konsumenterna äta svenskt/danskt griskött? Vet konsumenterna ens om vad som är i gryningen?

Kan man garantera semindoser fria från infektionsämnen? Om inte, vem bär ansvaret för detta? Hur blir det med den salmonellafria grisproduktionen i Sverige? Vem på Quality Genetics kan garantera att svensk grisproduktion inte tappar i produktivitet? Hur vet vi att det danska avelsmaterialet fungerar i våra produktionssystem? Hur blir det med hållbarheten på suggorna?

Med tanke på att varken Sveriges Grisföretagare, Svensk Köttinformation eller Quality Genetics har uttalat sig i frågan, kan man anta att det varken finns intresse för, eller kunskap och kännedom om, vad det innebär att avveckla svensk grisavel. Vad beror detta på? /anonymt inlägg 081114

Gå till dokument


081014
Priskriget över??

Nu när foderpriset sänks och marknaden på spannmål minskat så verkar slakterierna sakta in ökningarna på grispriset. De enda som håller fanan högt är privatsidan med ca 2 kronor per kilo fläsk och som mest 33 kr per smågris. Tydligen verkar det som vissa grisproducenter fortfarande tror på Swedish Meats och deras predikan om att det kommer bli bra. Detta är givetvis upp till var och en sia om men i dessa slimmade och effektiviseringstider så bör man kanske titta mer i plånboken än att tro på ett slakteri som inte haft högst notering de sista åren?

Vid ett möte med Magnus Lagergren i Skara, vid ett satellitmöte (Dönstorp, Vara) så lovade Lagergren att Swedish Meats och Scan skulle bli konkurrenskraftiga framöver gentemot de övriga slakterierna. Har vi sett något av detta än så länge? Jag har inte märkt något i alla fall! Har ni? Det enda som ryktas och ges ut är åter igen specialavtal till de producenter som de vill premiera. Är detta rimligt?

Dessa specialavtal sa Lagergren på mötet i Skara inte existerar, men jag har själv sett ett av dessa. Vem får då betala dessa avtal? Jo det är ju alla de som inte är tillräckligt stora i antalet levererade djur. Är detta riktigt? Är en gris mer värd hos en bonde med 500 suggor än med 50 suggor? Egentligen inte, men att det är billigare att köra 500 grisar än 25 förstår alla. Men ska det behövas specialavtal för det? Frågan är om det finns något förtroende kvar hos de producenter som inte har specialavtal? Hos mig är i alla fall förtroendet totalt borta även om jag levererar mycket mer än 25 grisar per leveranstillfälle! Men ändå verkar det som att, även om kritiken är hård och stor, så fortsätter många producenter skriva på avtal, detta tack vare specialavtal. Var går smärtgränsen för deras förtroende?

Det finns slaktsvinsproducenter som haft tomma stallar, som fått hela två kronor per kilo fläsk högre än vad noteringen är, bara de sätter in överstående smågrisar. Jag tycker detta är helt fel. De som ska ha de pengarna är de som är lojala och som tar emot smågrisar hela året och inte de lycksökare som väntar på överskott på smågrisar. Jag får gratulera de som lyckas, men det är inte er som jag kritiserar utan Swedish Meats. Ska inte alla ha rätt att tjäna pengar, oavsett om man är slakt- eller smågrisproducent? Det slakteriet som inte betalar tillräckligt bra håller ned priserna på hela marknaden. Vilket drabbar alla till slut.

Om Swedish Meats och Scan nu ska vara konkurensmässiga, så är det dags att visa det nu, eller?

Annars kan vi, som vissa önskade, tidigare lägga ned föreningen och ge ut pengarna till medlemmarna, det är bäst för alla! Kanske vi på detta sätt får upp grundnoteringen?

Ni producenter som sitter mitt i denna smet och är frustrerade och irriterade, jag vet hur det är. Stå på er och kämpa. När ni kan göra något åt er situation gör detta och var inte rädd för att byta slakteri, för alla producenter behövs, stor som liten och alla har rätt att tjäna pengar oavsett vilket slakteri ni tillhör. Jag tog steget från Swedish Meats och Scan till privatsidan, för jag vill använda mina pengar till investeringar och renoveringar och inte för att några högt uppsatta inom föreningen ska slarva bort dom. Vad har detta slarv kostat svenska grisproducenter?

Henric Dahlin
gårdsmästare
Brotorp, Tråvad, Västra Götaland

081003
Förvirring med tredje eko-märke

Man tittar en extra gång i almanackan, är det månne första April? Nej, vi skriver den 2 oktober 2009, och Scan meddelar att man nu ska slopa Krav-märkningen av kött och istället uppfinna en egen märkning.

Iden är så tokig så man baxnar, och när man läser motiveringarna vet man inte om man verkligen ser rätt!

Första förklaringen är att man vill slippa hålla på med olika märkningar, nu när det EU-ekologiska köttet ska ut i butikerna.. Har det fortfarande inte gått upp för Scan att man är till för kunden?, och inte tvärtom?

Förklaring nummer två går heller inte av för hackor; Det blir förvirrande för kunden när det blir för många märkningar! Och hur råder man då bot på det? Jo man uppfinner ytterligare en, en svepande och totalt intetsägande märkning som man vill kalla Scan-ekologiskt, där man kan stoppa in både det EU-ekologiska och det Kravproducerade, och slippa förklara skillnaden. Och visst har man en poäng i detta, det är svårt att förklara skillnaden för kunderna även för oss som håller på med produktionen dagligen. Men det borde man tänkt på innan man sjösatte den EU-ekologiska produktionen.

Det finns ett utbrett misstroende mot allehanda märkningar, och jag vill nog påstå att Kravmärket är ett av de som kunder i allmänhet har en tilltro till, detta efter så många års uppbyggnad och tydlighet, det är ju ett genomgående märke som spänner över alla produktområden.

Att då tro att man plötsligt kan skapa ett nytt märke, som redan i sitt presenterande meddelar att det ska innefatta kött med olika produktionssätt, är inte bara dumt och dömt att misslyckas, det går även tvärt emot alla undersökningar som visar att kunder efterfrågar mer vetskap om köttets ursprung, mer närproducerat och tydligare profilering av produkterna.

När man på detta sätt försvårar för kunden, undrar man vad Scan´s vilja egentligen är? Vill man ha bort det ekologiska köttet helt och hållet?

För oss är det nu inte svårt att förstå varför detta kommer nu, det är ju nu det EU-ekologiska köttet ska ut i butikerna, och nu inser man att det finns ett problem i hur det ska presenteras.

Och då väljer man det enklaste sättet istället för att , som man borde, marknadsföra det EU-ekologiska på export och mot grossister och storkök, där upphandlingar gör det möjligt att förklara vad produktionen innebär. Den tiden finns inte när kunden gör sina snabba val vid köttdisken, där ska man använda sig av välkända märkningar.

Man kan ju undra hur detta förslag har kommit till? Förmodligen någon välbetald konsult i Stockholms innerstad som kom på iden? Och då kan man ju fråga sig hur många tiotals miljoner som ska satsas på att förklara vad märket innebär? Och, framförallt, varför det tillkommit..

Att Scan inte är ett riktigt så bergfast varumärke som man kanske tror, visar ju den nyligen uppkomna konflikten med Coop, och att då ge sig ut på riktigt djupt vatten igen, vittnar om en märklig inställning till kunderna.

En inställning som jag hoppas kommer att skapa en sådan debatt så Scan tar sitt förnuft till fånga och drar tillbaka detta vansinniga förslag, innan mer skada åstadkoms.

Ingvar Wogenius
Kravgrisproducent

080922
Behövs svenskt griskött?

Frågan har den senaste veckan ställts på sin spets då Coop har slängt ut Scan från butikshyllorna. Varumärket Scan står för svenskproducerat kött och är en av de viktigaste marknadskanaler som svenska bönder har.

Äntligen har vi sett att Scan haft priskurage när det gäller svenskt griskött. Man får nämligen ingenting för ingenting, och med den betalningsnivå som svenskt griskött har till oss grisbönder så kommer det att bli allt större risk för att den svenska julskinkan är en bristvara i framtiden. Man undrar vilken planet inköparna på Coop befunnit sig sista tiden? Utbudet på griskött har minskat på den europeiska marknaden, priserna har stigit kraftigt i hela Europa. Tyvärr har svenska grisköttet harvat i bottenligan under lång tid.

Mitt svar på frågan om svensk griskött behövs, blir naturligtvis ett obetingat ja! Vi behöver dessutom öka svensk grisproduktion av många olika anledningar.

Svenska grisar lever under väsentligt bättre förhållande än grisar någon annanstans inom EU, fritt gående med tillgång till halm ger gott hälsoläge. Svenska grisar har knorren kvar medan grisarna i Europa regelmässigt kuperas eftersom risken är stor att de utvecklar kannibalbeteende i trånga stall med dålig närmiljö. Svenska grisar äter svensk spannmål, vilket ger det vackra ljusa böljande fält som vi svenskar älskar. Den svenska grisen är världsbäst på foderomvandling och det betyder att den är klimatsmart, den växer fort på lite foder för att den är frisk och föds upp i en bra miljö helt enkelt. Dessutom har salmonella aldrig hittats i svenskt griskött till konsument!

Det sägs att konsumenten har makten och väljer vad som efterfrågas, riktigt så enkelt är det tyvärr inte, konsumenterna får vackert välja det som finns i butikshyllorna ser vi nu. Med dagens koncentrerade handel så innebär det att mindre än handfull människor har makten över om kotletten är svensk, dansk eller tysk. Det är trist fakta som vi behöver vara observanta på som konsumenter, för redan nu finns situationer där valmöjligheten är spårlöst borta. För hur stora val har våra barn och åldringar när de äter sin lunch i kommunernas regi? I den offentliga upphandlingen styr enbart pris kan jag lova, inte djurvälfärd. Den kommunala inköparen av kött kan sitta vägg i vägg med djurskyddsinspektören som har till uppgift att se till att svenska djur har det bra. Vi lever i dubbelmoralens tid där en del av vår valfrihet som konsument mest verkar vara en chimär.

När Coop väljer bort Scan i hyllorna så väljer man bort den svenska konsumentens valmöjlighet att själv bestämma över vad som skall serveras hemma vid köksborden och man ser ner på den svenske bondens möda att ta fram en produkt som håller världsklass i djuromsorg och köttkvalitet. Man tar inte heller sitt ansvar i klimatfrågan utan öppnar upp för ytterligare import. Så upp till bevis nu Coop, låt den svenske konsumenten bestämma när valfriheten blir för dyr, ni kan bättre än så här!

Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare

080717
Inte rimligt sänka noteringen!
Att grispriset nu är på uppgång har märks ett tag. Privatslakterierrna leder fortfarande noteringarna med ett antal kronor, både på slakt- och smågrissidan. Men i stället för att höja så sänker Scan priset per smågris.
Vi har alla förlorat massor med pengar i denna djupa och svåra kris. Är det då rimligt att sänka priset? Eller vill Scan stötta fler slaktsvinsproducenter när de nu har överskott? Jag tror snarare att det kommer ta lite längre tid innan det blir brist än vad vi hoppas på, tyvärr.
Vd Cato Gustavsson på Skövde slakteri har visst lovat 2 kr ytterligare upp på priset, ett mycket bra initiativ. Men det viktigaste är att prisnivån hålls uppe så vi får slicka de sår vi fått med låga priser på fläsk och höga foderpriser. Det är det viktigaste! Då behövs det ytterligare höjningar på alla håll.

Henric Dahlin
Gårdsmästare
Brotorp, Tråvad, Västra Götalands län

Kommentarer vid omröstningen på GrisPortalen
-
080418
Ja. Viktigt att vi är delaktiga i producentnära frågor. Magnus Björkman, Kåseholms Säteri, 27397 Tomelilla
080416
Ja. Jag tror på ett liv även efter nuvarande kontrakt
080411
Vi säger nej till Svenska Djur AB och när avtalet går ut ska vi aldrig leverera till Scan. Lars Lorin. Ps. Bra med omröstning.
080404
Förtroendekapitalet för Scan HK/Scan AB är förbrukat hos grisföretagaren. Detta är nästan lika allvarligt som lönsamhetskrisen i näringen. Slavkontrakten missbrukas från Scans sida och sätter marknaden ur spel.
Jag har subventionerat finska aktieägare (och handeln) tillräckligt! Då Scan AB ägs av Scan HK är det mycket svårt att förena bondens lönsamhetsintressen med aktieägarintressen i ett gemensamt ägt marknadsbolag. 
Scans oprofessionella hantering av kontraktsfrågorna samt usla förhandlingsförmåga med handeln och därmed helt orimliga avräkningspriser är ytterligare faktorer som gör att förtroendet och framtidstron för ett marknadsbolag med Scan känns som ett mycket tungt steg bakåt för grisföretagarna.  
Swedish Meats skall istället agera på egen hand och med böndernas lönsamhetsintressen som största uppgift ha ambitionen att bli marknadsledare både pris- och förtroendemässigt.
Vi som grisföretagare är fria att välja vilka partners vi vill etablera våra affärsrelationer med. Vill Swedish Meats fortsatt verka på marknaden och ha viljan att göra marknadsmässigt rättvist lönsamma affärer för bönderna, bör ett samarbete med Scan HK/Scan AB absolut undvikas ! Henrik Flädjemark, grisföretagare, Vessigebro
080403
Vi skall inte ta kostnader för verksamhet som vi sålt om vi inte skall sälja till fler kunder än SCAN. Förtroendet är förbrukat. Förvalta aktierna i väntan på uppgång. Ola Jakobsson
080402
Inga mera onödiga mellanhänder mellan mig och konsument
080402
Om Svenska djur AB skall agera så skall det vara för all svensk produktion, och vara en fri aktör på marknaden, ej sitta i knät på en aktör för då får man inte den bästa avräkningen till producenten. Christer Ohlsson, Wäggarps gård, Eslöv
080401
När till och med Svenska staten säljer ”BOLAGET” förstår inte jag varför vi bönder skall vara så inkrökta att vi bildar ett nytt. Slarva inte bort våra pengar, utan låt den som vill, få ut sina insatser snarast! Enda möjligheten för Scan att överleva på sikt är att vi bönder ägnar oss åt det vi kan (producera) och låt proffsen sköta Scan. Efter många års vanskötsel saknas visserligen dom i organisationen, men i en fungerande marknadsekonomi löser det sig. Christian Aronsson, Fjällbacka (nötköttsbonde och stor beundrare av grisportalen)
080401
Vi kan inte ha kvar SM bara för att styrelsen skall kunna sitta kvar och uppbära arvoden.
080331
Vill HKScan ha grisar till sin slakt, får de väl för katten fixa det själva. Det är upp till HKScan att bli ett attraktivt företag som svenska bönder skulle kunna tänka sig att lämna slaktdjur till. Rättvis betalning, så att man inte behöver känna sig lurad varje gång ett lass går iväg, är nog det viktigaste, (lär av viss privata slakterier). Dessutom behöver svenska bönder oberoende rådgivare som inte går något slakteris eller foderföretags ledband. Maria
080331
Låt Scan sköta inköp av djur själva, när inget fristående bolag sköter det.
080331
Varför bilda ett försäljningsbolag samägt med en eventuell kund (Scan)?
080331
Inget förtroende, varken för HKScan eller Swedish Meats
080331
Finland ska inte vara med. Kan vi få bättre grispriser om Finland äger 50 %?


Gör avslut på Swedish Meats 2 april!

Vi måste göra avslut för Swedish Meats nu! Detta är vårt bestämda budskap till fullmäktige 2 april, att inte gå in i några nya äventyrliga affärer med ett djurbolag. Swedish Meats engagemang i Svenska Djur AB kommer att bli ett nytt problem för svensk köttnäring, inte en tillgång.

Vi behöver nu arbetsro inom grisproduktionen och ägna oss åt att tjäna pengar. Låt marknadskrafterna styra, då fungerar näringen.

Det är dessutom förödande att lägga 25 mkr av böndernas pengar, och mycket arbete, på ett nytt bolag som andra kan sköta bättre och till lägre kostnader.

Swedish Meats talar om ett arbetsbehov från 100 medarbetare. Detta gånger 1 800 arbetstimmar blir alltså 180 000 arbetstimmar per år. Det motsvarar en stor industri som borde tjäna mycket pengar. Blir det så? Vi tror inte det.

Svenska Djur AB blir garanterat den typen av bolag som snart efter bildandet kommer att kräva ägartillskott. Då försvinner ännu mer av Swedish Meats pengar. Bara rådgivningen och annat problematiskt som ska stoppas in i bolaget, säger oss, och de flesta av grisföretagarna, att bolaget inte kommer att bli konkurrenskraftigt på en fri marknad.

Flertalet grisföretagare känner väldig uppgivenhet, vad gäller Swedish Meats framtid. Man har tröttnat på att engagera sig. Det märktes inte minst vid vårt regionmöte, där vi noterade att det t o m var svårt att få någon att ingå i valberedningen.

Förslaget till Svenska Djur AB är inte väl underbyggt. Rösta nej till förslaget!

Jörgen och Bo Andersson
Nydals Suggring
Tvååker


080328
Likvidation inget alternativ

Så uttryckte sig stämman föregående år. Ändå spekuleras det nu om likvidation av Swedish Meats. När Scan såldes till HK uttrycktes andra synpunkter såsom, ”att vara strategiska ägare i HK”. Swedish Meats skulle bli delägare i ett av Nordeuropas största livsmedelsföretag. Man ville ha inflytande genom styrelseposter. Slutförhandlingen ledde fram till att Swedish Meats fick en del K-aktier för att få ännu mer inflytande i HK. Att nu ett år senare diskutera likvidation känns inte som ett långsiktigt tänk. Vad är det som får oss att tro att allt skulle bli guld och gröna skogar bara på ett år?

När jag valdes till ordförande för ett år sedan såg jag ett intressant upplägg för Swedish Meats som en av ägarna i HKScan. Jag trodde, kanske enfaldigt, att medlemmarna satt punkt för det gamla och nu såg nya möjligheter med HKScan för Swedish Meats. Jag brukar jämföra försäljningen av Scan till HK som en fotbollsmatch. Det blev ett resultat av den matchen och det måste vi alla acceptera och den matchen går inte att spela om. Nu är det nya förutsättningar och det är viktigt att vi tar till vara på dem.

Svensk köttindustri är nu till största delen utlandsägd. HKScan, Danish Crown och Atria är de största aktörerna på den svenska marknaden. Både Finland och Danmark har betydande överskott, speciellt på griskött. En inte allt för kaxig svensk attityd kunde nog i detta läge vara klädsamt för de svenska uppfödarna. Om Du var dansk eller finländsk bonde, hur skulle Du resonera då, om det fanns möjlighet för avsättning av dina djur på den svenska marknaden?

Till årets stämma finns endast en motion om likvidation. Den motionen avslogs av regionen. Vi upplever inte heller att det finns en önskan om nedläggning av Swedish Meats från de breda lagren av medlemmar, däremot behöver alla medlemmar pengar och frågan är hur vi inom styrelsen kan hjälpa till. Vinsten på försäljningen av Scan till HK blev 166 miljoner. Förra året delades det ut 140 miljoner och i år föreslår styrelsen ånyo 140 miljoner, när börskursen för HKScan repat sig. Det finns även möjligheter kommande år om vi sköter våra och HKScan sköter sina kort rätt.

Det finns två grupperingar som tjänar på att Swedish Meats likvideras, dels de som slutar/slutat sin produktion och de som inte tror på HKScan och tänker lämna så fort som möjligt. Dessa grupper tjänar på att Swedish Meats läggs ner för då kommer ”övervärdet” i Swedish Meats att delas ut. Det är inte utan att jag ibland tänker på KLS. Där finns inga övervärden och medlemmarna får inte ut mer än ca 80 % av insatserna. I Swedish Meats finns både insatser och övervärden och det skapar problem i medlemsleden.

Styrelsen får in olika förslag från medlemmar, allt från ”dela ut alla pengarna” till ”behåll pengarna för vi kanske skall bygga ett nytt slakteri i Jönköping”. Styrelsen måste här fatta långsiktiga och strategiskt riktiga beslut för medlemmarna. Vi måste också tänka lite längre än till den katastrofala ekonomiska situationen som medlemmarna för tillfället upplever.

Likvidation är alltså ingen bra långsiktig lösning för framtiden.

Lars Hultström
ordförande
Swedish Meats


080314
Ur krisen föds styrkan
Under många år renodlade föreningsslakten sin verksamhet och nermonterade näringspolitisk bevakning och produktionsrådgivning. Det skapades en otydlighet om vem som drev utvecklingsansvaret i dessa frågor. Som en följd av förra årets affärshändelser i slaktindustrin och den frustration som många grisföretagare känner så ställs högre krav på Sveriges Grisproducenter. Idag står vi kraftfullt samlade i arbetet för grisföretagarnas konkurrenskraft, starkt förankrade underifrån.

”Sveriges Grisproducenter påverkar genom aktiv näringsbevakning och medverkar till att skapa förbättrad konkurrenskraft för den enskilda grisföretagaren”

Ett av huvuduppdragen för Sveriges Grisproducenter är att vara drivande i de näringspolitiska frågor som berör oss. Vi är en självklar remissinstans för myndigheter och talesman för grisföretagarna. Bland annat arbetar vi nu med att få bra lösningar på följande regeringsuppdrag till Jordbruksverket:
• Regelförenklingar
• Djuromsorgsprogram
• Riskbaserad tillsyn
• Förprövning (förenkling/smittskydd)

Samtidigt ser vi att produktiviteten stagnerar i svensk grisproduktion. För att vända den utvecklingen krävs samarbete och stor målmedvetenhet, plattformen är Lönsamt Grisföretagande. Där finns visionen om ett branschutvecklande Kompetenscenter, en vidareutveckling av dagens Svenska Pig. Svenska grisföretagare ska ha det stöd som kollegor i Danmark har i Landsudvalget, eller som nötköttsbönder har i Taurus. Vi ska skapa ett kraftfullt Kompetenscenter med företagsutveckling, forskning och rådgivning, öppet för alla, tillsammans med de aktörer i branschen som är villiga att verka för utveckling av hela den svenska grisproduktionen.

I såväl myndighetsarbetet som den företagsutvecklande rollen har vi strategiska nätverk. Genom vårt goda samarbete med LRF, med de resurser som finns där både ekonomiskt och i kompetenta människor, samt i nära samverkan med den expertis som Svenska Djurhälsovården innehar, så möts vi idag med respekt från Jordbruksverkets sida. Ett gott exempel på vikten av samarbete är de förändringar i L 100:an som åstadkoms. Sveriges Grisproducenter har också ett ansvar att bidra till grisföretagarnas konkurrenskraft när det gäller att analysera marknaden. Som oberoende organisation kan vi medverka till att grisföretagaren har tillgång till redskap som vässar affärsmässigheten, vi arbetar nu intensivt för att förverkliga detta.

Bakom Sveriges Grisproducenter står majoriteten av den svenska grisproduktionen. Vårt tydliga uppdrag är att verka för den enskilda grisföretagaren oavsett vid vilket slakteri dennes grisar möter sitt öde. Skall kräftgången i svensk grisproduktion brytas så måste alla krafter sträva åt samma håll, särintressen får inte överskugga målet. Ett lönsamt grisföretagande som skapar tillväxt på den enskilda gården.

Styrelsen för Sveriges Grisproducenter
genom
Annika Bergman, ordförande & Margareta Andersson, verksamhetsledare


080112
Svar från Annika Bergman, Sveriges Grisproducenter:
Sveriges Grisproducenter kommer att ha en åsikt gällande marknadsbolaget och dess möjligheter när det presenteras ett färdigt förslag. Vi kommer troligen att ha medlemmar som är positiva och medlemmar som är negativa.

Sveriges Grisproducenter är en företagarförening. Som sådan kan vi alltid kommentera det som rör marknadssituationen för våra medlemmar. Däremot kommer vi inte att kommentera ägarfrågorna i Swedish Meats, det är upp till den föreningens medlemmar att avgöra vad man vill med kapitalet och ägandet. Självklart är detta inte alltid en lätt gränsdragning då det ena påverkar det andra.

Annika Bergman

080211
Svar från Lars Hultström, Swedish Meats:
-Ingen info än. Vi kommer med förslag innan första regionmötet 26 februari.

080211
Dalabönderna frågande inför marknadsbolag

Ett privat möte med sju stora nötuppfödare och Dalarnas samtliga sju grisuppfödare hölls i Stora Skedvi, Dalarna, tisdagen 29 januari. Mötet var föranlett av bristen på information från Swedish Meats styrelse om det eventuella marknadsbolaget. Informationsbristen har skapat oro bland medlemmarna i Dalarnas Grisuppfödare.

Vad ska vi ta ställning till på de kommande regionmötena? För vår del hålls regionmötet i början av mars, söderut i februari. Hela den här frågan känns väldigt svävande och osäker och medlemsdemokratin är helt satt ur spel. Vi vill ha ett färdigt förslag presenterat redan nu, som vi har tid att tänka över innan vi deltar i regionmötena.

Deltagarna vid mötet i Dalarna ansåg att Swedish Meats ska likvideras och alla tillgångar delas ut till ägarna.

Om behovet uppstår, att producenterna behöver samarbeta för att få bättre priser, eller rationellare transporter, så bör den frågan komma upp från producenthåll och inte genom styrning uppifrån, ansåg mötet.

Risken med ett stort kollektivt marknadsbolag med stora initiala tillgångar är, att pengarna försvinner i marknadsbolaget och inte kommer oss till del.

En fri marknad där producenterna själva kan bestämma vart de ska skicka sina djur och till vilket pris, ansåg mötet vara det bästa alternativet. Vi är fria företagare och måste idag tänka och agera som sådana.

Därför längtar vi efter den dag då våra kontrakt löper ut och vi själva kan bestämma.

Vi producenter befinner oss f n i ett oerhört pressat läge. Att då hålla inne våra tillgångar i en förening som inte har någon funktion och dessutom fortsatt dra insatser på avräkningen, är rent av provocerande. Det föder tankar som inte ens lämpar sig för skrift!

Vad anser föreningen Sveriges Grisproducenter i denna fråga?

Tiden börjar rinna ut. Vi måste ha en ordentlig genomlysning av frågan om marknadsbolag före regionmötena!

Dalarnas Grisuppfödare


080110
Galvad inredning, eller inte?

När inredningsfirmorna säljer sina inredningar är det ingen köpare som ifrågasätter om inredningen är galvaniserad eller inte. Under de senaste 30 åren har samtliga firmor, med något undantag, alltid levererat varmgalvaniserad inredning.

Längre tillbaka var det enbart målad inredning som gällde. Ni läsare som varit med några år inom grisbranschen, kommer säkert ihåg att alla inredningar från Alfa Laval var blå, Mera Systems var gröna, osv. All målning var tidskrävande, men det som gjorde att varmgalvaniseringen kom igång starkt, var bl a miljöaspekterna vid målning. För att klara miljökraven måste stora investeringar göras och eftersom galvaniseringen var tämligen billig och mer rostskyddande än målning, var det ganska naturligt att alla målade inredningar mer eller mindre försvann från marknaden.

Man har ju alltid sagt att inredningar till grisstallar måste vara galvaniserade, så de inte rostar. Alla vet dock att även en galvaniserad inredning rostar. Och var rostar den? Jo, från golvet eller spalten och 30 cm uppåt. Resten av inredningen klarar sig så länge byggnaden står.

Skillnaden inte så stor
Innan jag fortsätter vill jag nämna något från min egen erfarenhet som grisuppfödare.

Jag byggde mitt första svinhus 1976. Jag arbetade då på en firma som hette Mera System. Mera System tillverkade bl a svininredningar. Min chef och företagets ägare erbjöd mig att plocka ihop inredning till mitt svinhus från fabriken, men för att det skulle bli riktigt billigt skulle jag ta överbliven och lite udda inredningar.

Jag fick ihop 44 riktigt fina boxar. Det som skiljde boxarna var att en del var omålade, en del var målade och resten varmgalvaniserade. 

Min erfarenhet från detta stall är, att gödselgångsgrindarna och nedre delen av samtliga hörnstolpar rostade upp i princip samtidigt. Troligen hade den inredning som var varmgalvaniserad lite längre livslängd, men det var knappast märkbart.

Med detta vill jag säga, att zinken gör inget underverk på svininredningar. 

Stor prisuppgång på galvaniserat
Priset på zink har under de senaste åren fördubblats. Detta innebär, att inkl fraktkostnaderna och kostnaderna för galvaniseringen, är galvaniseringskostnaderna uppe i ca 10 kr per kilo. Till detta kommer kostnader vid tillverkningen av inredningen för att förbereda inredningen för galvanisering. Den måste hakas och hålslås på många ställen. Om man inte har hål i inredningen så galven kan rinna in i inredningens rör och rinna ut, då sprängs rören. Detta förberedelsearbete tar tid och tid är pengar. 

Godstjockleken är viktigast
Det som avgör mest hur lång livslängd en inredning har, är tjockleken på godset i inredningens material. Många grisproducenter har säkert råkat ut för exempelvis grindar till gödselgången som består av ett 1-tums rör på sidorna, som är svetsat på ett plattjärn i botten. (Jag har själv erfarenhet av den konstruktionen i mitt andra stall.) En sådan simpel grind kan inte hålla många år. Eller du kanske har erfarenhet av hörnstolpar som består av en fyrkantsprofil med 3 mm godstjocklek. Det är lika illa, livslängden är kort. 

Massivt material i beröring med gödsel
Alla detaljer som är i beröring med gödsel ska bestå av massivt material. Det är bästa lösningen.

En gödselgångsgrind ska enligt Infomatics idé se ut på följande vis. Sidorna ska bestå av plattjärn. Längst ned mot spalten ska det ligga ett massivt rundjärn. 75 mm ovanför detta ska det ligga ytterligare ett massivt rundjärn. På detta rundjärn har vi 14 mm lodräta rundjärn, med cc-avstånd 80 mm.

Om vi hade nöjt oss med enbart rundjärn i botten, så hade de lodräta rundjärnen på 14 mm fått en betydligt kortare livslängd. Som vår grind ser ut nu, kommer inte gödseln att ligga mot de rundjärn som är 14 mm.

Samtliga stolpar ska ha massiv nederdel. Antingen 40 x 40 mm eller 50 x 50 mm, allt efter önskemål.

Infomatic AB har sedan tre år sålt tämligen många inredningar som inte är galvaniserade. Flera av de större grisuppfödarna i landet har valt ogalvaniserat.

Visst är det trevligt med inredningar som glänser av zink. Men till vilket pris? Och bortsett från det glamorösa, till vilken nytta? /080110

Gunnar Bilker
Infomatic

Se även debattinlägget med illustrationsbilder.


080107
Tack för garantipriset 17 kr, Scan!

-Äntligen ett garantipris för slaktgrisarna på 17 kr i sommar!! Jag uppfattar Magnus Lagergrens, Scan, nyårsbudskap på Grisportalen som att vi kommer att få 17 kr, säger Sven Jerpdal, Upppigg, Örsundsbro.

-Eller är det samma slag av löfte om flera kronors uppgång i höstas, de som blev 1,50?

-Vi körde idag en kalkyl på nästa omgång slaktgrisar. Den visar att med dagens smågrispris och spannmålspriset 2 kr, då är det 16 kr vi behöver. Det räcker inte ens med det pris det högst betalande slakteriet erbjuder, Ginstens 13,50 kr.

-Om TB1 är minus, då ska man väl inte sätta in grisar, eller…?

-Vi har förlorat 3 mkr på grisarna de senaste åren. Som priserna ser ut nu är det inte rätt att sätta in grisar.

-Enbart Lantmännens höjda handelsmarginal på spannmålen med 13 öre kostar oss uppfödare 45 öre på noteringen. För ett år sedan var handelsmarginalen 17 – 18 öre, nu är den 30 – 31 öre.

Sven Jerpdal
Upppigg

070909
Vems är felet?
Lars Hultström svarar Annika Bergman och Per-Inge Pålsson i  Sveriges Grisproducenter.

Sveriges Grisproducenter går till skarp attack mot Swedish Meats styrelse och anklagar oss för de urusla avräkningspriserna. Jag är väl medveten om att situationen för medlemmarna är ohållbar, men vem bär ansvaret för priserna?

När Swedish Meats sålde Scan till HK övertog Scan alla rättigheter och skyldigheter i leveranskontraktet mellan bonden och Swedish Meats. Det är Scan som sätter avräkningspriset och detta innebär att Swedish Meats möjligheter att påverka detta är mycket små.

Man kan givetvis påpeka att Swedish Meats styrelse borde gjort mer och att vi misslyckats med vårt ägande i HKScan, eftersom priserna idag är bedrövliga. Men det är först när avtalet löper ut 20090630 som Swedish Meats får en möjlighet att agera kraftfullt. Det är ju trots allt Swedish Meats, ägare till HKScan, som bör agera.

När Scan såldes till HK försatte ledningen för Swedish Meats medlemmarna i en farlig situation. Leveranskontrakten kan ”missbrukas” därför att bonden är tvingad att leverera till Scan även om avräkningspriset är för lågt. Jag får dagligen frågan om HKScan utnyttjar kontrakten och hur man kan bryta kontrakten.

Nu måste Scan och HKScan bygga ett förtroende på marknaden om man skall få några djur efter att avtalet har löpt ut. Scan går med vinst idag, c:a 50 miljoner första halvåret. Detta lyckades ”aldrig” Swedish Meats med. Om Scan betalt 1 kr/kg mer till bonden första halvåret 2007 hade Scan visat c:a minus 35 miljoner för första halvåret.

Det är precis så Swedish Meats löste problemen tidigare, innan försäljningen till HK. Nu är det  trots allt bara drygt sju månader som HKScan har ägt Scan och det tar naturligtvis längre tid än så att få effektivitet och lönsamhet i Scan.

Men nu är det upp till bevis, tålamodet tryter i bondeled. Det långsiktiga målet, att bygga upp en nordeuropeisk livsmedelskoncern som vi alla ska ha nytta av, gäller fortfarande men resan dit är både gropig och svår.

Avräkningspriset till bonden är starkt relaterat till detaljhandelns prisstrategier. Det är först när Scan lyckas höja priserna till handeln som avräkningspriset kan höjas. Några andra pengar finns inte.

Här har vi misslyckats fullständigt de senaste åren och handelns makt, kombinerad med vår egen oförmåga, har skapat urusla avräkningspriser i Sverige. Detaljhandelns ”maktmissbruk” är en av de största anledningarna till att Scan såldes till HK. Det hade aldrig skett utan maktkoncentrationen i detaljhandelsledet.

Jag har under flera år varit den som stått på barrikaderna och kämpat för svensk grisproduktion och det har tydligt märkts i medierna. Jag kan försäkra Er att jag fortsätter med detta men det sker nu på ett annat sätt. Jag har nu gett mig in i ”lejonets kula” för att förändra inifrån. Jag kan inte varje gång gå ut i media och agitera utan nu sker påverkan i ”styrelserummen”.   

Lars Hultström
Ordförande Swedish Meats


070907
Swedish Meats förtjänar inte en enda gris!

Sveriges Grisproducenter jobbar ständigt för svenska grisföretagares lönsamhet. Vi följer leverantörs- och marknadsfrågor med starkt intresse. Idag hade vi stora förhoppningar om att marknadsledaren skulle höja sina priser.

Det känns ofta tråkigt att behöva kritisera enskilda företag, men marknadsledarens till synes totala ointresse av grisproduktionens kris med fördubblade spannmålspriser, ställer sakernas tillstånd till sin spets. Frågan är inte om vi förlorar volymer utan hur stor del av produktionen som upphör nu. Få grisuppfödare har direkta avtal med Scan AB, den vanlige grisföretagaren har alltså inte transaktioner med Scan AB i juridisk mening utan huvuddelen har kontrakt med Swedish Meats Ek. förening. Därför riktar vi vår kritik mot Swedish Meats.

Vi vill visa ett lätt räkneexempel vad det idag innebär att vara grisföretagare och leverera till olika slakterier. Scan AB slaktar ca 39 000 grisar i veckan a´ 85 kg, 50 veckor per år. Med en marginalskillnad på 1,40 kr/kg mellan de bäst betalande slakterierna och Swedish Meats Ek. förening. ger detta vid handen ca 230 miljoner kronor på ett år. Halva vinstkravet från HK Ruokatalo på Scan AB finansieras alltså av svenska grisföretagare! Var det det här som man röstade ja till när företaget såldes?

Det känns närmast sorgligt när gamle och nye ordförande i Swedish Meats yvs över en aktieutveckling som inte cashats hem och som inte kommit enskilda medlemmar till del.

Lars Hultström, kommer du ihåg att du för några år sedan som ordförande i Sveriges Grisproducenter stod på barrikaderna och menade att svenska slakterier inte förtjänade en enda gris? Vi skulle idag vilja säga till dig och övriga styrelsen i Swedish Meats, ni förtjänar inte en enda gris!

Annika Bergman Per-Inge Pålsson
Ordförande Sveriges Grisproducenter Vice Ordförande Sveriges Grisproducenter


070827
Vi behöver snart 17 kr/kg för grisköttet

Så här skrev jag i en ledare 1 december 2006:

Om/när spannmålspriset fördubblas från ca 1 kr/kg till 2 kr/kg medför detta en kostnadsökning på 4 kr/kg griskött, om man räknar med att grisen stoppar i sig 340 kg spannmål (suggans och smågrisens foder inkluderat). Hur skall grisproducenterna få upp grispriset för att kompensera denna kostnadsökning?

Grisköttsmarknaden måste förbereda sig på att betala bonden 17 kr/kg om vi skall kunna producera grisar i framtiden. Detta är definitivt en av de tuffaste utmaningar någonsin för näringen. Vad som känns någorlunda rättvist är att andra länder kommer att drabbas på exakt samma sätt. Det är t.o.m. så att vi kanske kommer att klara detta bättre eftersom svenska grisar har bra foderomvandlingsförmåga.

-----------------------

Scenariot är både spännande och utmanande. Vi måste redan nu börja förklara för detaljhandel och industri vad som nu sker. Dessutom måste politiska beslut anpassas till framtiden. Det är dags att ta bort tvångsträdan och istället införa odlingsplikt!!!! Varje hektar kommer att behöva odlas när åkerarealen i framtiden skall producera både mat, foder och energi.

Jag blev inte tagen på allvar och de flesta tittade på mig som ”om jag kom från en annan planet”.

Det är ju f-n att man skall bli sannspådd – så snabbt.

Lars Hultström

070822
Den som gör upprepade självmål vinner sällan matchen!

I ATL fredagen den 27 juli -07, sid 19, står det att läsa om grisnäringen och dess närmaste framtid.

En ”anonym bedömare” med insikt i näringen har i ATL redovisat sin bild av grisnäringens närmaste framtid. Bedömaren säger att höjningen av marknadspriset (avräkningspris) är att likna vid konstgjord andning. Bedömaren har missat hela poängen med vilken betydelse grispriset har för grisföretagen. Det är faktiskt så - bedömaren - att om grisföretagarna överlever eller inte beror på vilken nivå marknadspriset på gris ligger. De slakterier som har samarbete med avelspoolen ser uppenbarligen detta samband tydligare än vad bedömaren gör. Konstgjord andning är som bekant något man ger som hjälp för överlevnad.

Att samma vecka som handeln accepterat viss höjning av grispriset säga att priset på grisar ska ner är inte bara klantigt utan bottenbetyg i kompetens. Bedömaren säger att om Sverige har för högt pris på gris tappar vi marknadsandelar. Detta är förvisso riktigt, MEN slutar grisföretagarna med grisar p g a dålig lönsamhet tappar vi också marknadsandelar. Jag föredrar att tappa marknadsandelar med välmående företag framför företag med dålig ekonomi.

Bedömaren säger vidare att om ICA inte kan köpa billigt griskött från Sverige går det att köpa billigt någon annanstans! ICA ska inte köpa billigt griskött här. Billigt griskött ska ICA köpa någon annanstans. Från Sverige ska ICA köpa svenskt högkvalitativt griskött till ett marknadspris som ger grisföretagarna ekonomi. Grisföretagarna lägger denna uppgift i händerna på det köpande slakteriet. Klarar inte slakteriet den uppgiften har slakteriet inget berättigande. Att då säga att en marknadsprishöjning med 50 öre är en konstgjord andning visar att bedömaren kanske rent av representerar ett slakteri som inte höjde med 50 öre? Även om 50 öre inte räcker speciellt långt så går det att höja med 50 öre några gånger till, och helt plötsligt får vi luft igen!

Bedömaren nämner att det varit några goda år! Jag vill påminna om att Sverige tappat en miljon slaktgrisar sedan EU-inträdet! De goda åren bedömaren nämner var på 1970-talet, dvs 35 år sedan.

Utan att ha något som helst belägg för det leker vi med tanken att bedömaren representerar marknadsledande slakteri i Sverige. Jag tänker mig då in i den situationen och hur jag hade valt att hantera situationen gentemot grisföretagarna och media.

Jag hade aldrig, aldrig någonsin gått ut och sagt att priset på gris i Sverige ska ner, aldrig!! Det hade passat lite bättre att säga: Så som det ser ut nu är det pressat för grisföretagarna i Europa. Vill svensk handel ha svenskt griskött är det hög tid att inse det och betala för det svenska grisköttet. Bedömaren hade då skapat förtroende i stället för som nu rasera förtroendet, och fullständigt ta geisten av svensk grisnäring.

Avslutningsvis kan man fråga sig hur det har kunnat bli såhär. I vilken annan bransch skulle en branschtidning, ägd av läsarna, författa en artikel som skriver ner den egna näringen. Det krävs ett betydligt bättre ansvartagande av journalisten Jan Olsson. Att i en så här alvarlig fråga hänvisa till en anonym bedömare är synnerligen klandervärt. Jan Olsson skulle naturligtvis ha kontaktat ett flertal branschkunniga bedömare innan publicering. Därefter författat artikeln med omsorg och påtalat att vår djuromsorg, salmonellafrihet mm skapar en premiumprodukt som måste värderas därefter. Att det sedan inte finns en chefredaktör som stoppar eländet gör katastrofen fullständig.

Jag förutsätter att Sveriges Grisproducenter har pris/lönsamhetsfrågan överst på agendan. Detta har aldrig varit viktigare än nu.

Till sist: Du som säljer dina grisar till en köpare som betalar dig ett lägre pris än vad du kunde sälja grisarna för – byt köpare!

Kom igen. Nu drar vi åt samma håll!
Grisföretagandet går en fantastisk tid till mötes!

Per Karlsson
Boarps Gård AB

070803
Med anledning av artikeln I ATL
fredagen den 27 juli -07, där det står att läsa om svenska grispriser och dess utveckling.

En anonym men välinitierad källa får i artikeln lufta sina åsikter och hänvisa till prognoser. Det är märkligt att en källa som refererar till prognoser känner sig nödgad att vara anonym. Artikeln lämnar fler frågetecken än svar. Vem har gjort prognoserna, när är de gjorda, vilka förutsättningar gällde, har denna prognosmakare haft rätt under de senaste fem åren, finns det andra prognoser etc.

Den välinitierade källan använder dessvärre samma ordval som hörts från slaktens marknadsledare. Kontentan av åsikten är att ett antal grisar ska bort från marknaden snarast och eftersom man kallar den senaste prishöjningen för konstgjord andning så är det kanske den svenska marknaden man avser? Scan fokuserar numera på att tillfredsställa aktieägarna, det är en naturlig konsekvens av försäljningen av företaget. Vi grisföretagare bör ser sanningen i vitögat, det finns inte någon vilja att verka för ett högre grispris hos marknadsledaren, man är inte intresserad av tillväxt i Sverige. Samma företag driver lustigt nog ett tillväxtbolag. Men med merparten av volymerna fast i långa avtal så kan marknadsledaren i princip betala vad man vill för grisköttet och ändå få in de mängder man vill ha.

På Sveriges Grisproducenters stämma, så sent som i juni, sade man sig vilja slakta fler grisar i Sverige år 2010. Samtidigt försöker man nu prata ner marknadspriserna i ett läge då grisföretagarna redan förlorar pengar. Detta agerande skapar misstro. För oss grisföretagare spelar motivet bakom den senaste prishöjningen ingen roll. Det är helt ointressant om de benämns som marknadsföring eller konstgjord andning, vi lever på att 50 öring läggs till 50 öring och just nu fattas det några. Jag vill poängtera att de marknadspriser vi har idag inte räcker till för att få ihop kalkylen oavsett vilket slakteri vi säljer till.

Artikeln om att grispriserna ska ner publiceras olyckligtvis samma vecka som slakterierna inom Avelspoolen fått gehör från handeln för delar av sin höjning av marknadspriset, just med hänvisning till ökade spannmålspriser för oss grisföretagare! Om vi vill ha en fortsatt grisproduktion i dagens omfattning så krävs nu att alla aktörer inser grisföretagarens krisläge med skenande spannmålspriser. Inställningen borde vara att vi ska klara den här tuffa utmaningen tillsammans med handeln, svensk grisköttsproduktion ligger väl till i ett europeiskt perspektiv med låg foderförbrukning och hög tillväxt. Skall produktionen minska så är det någon annanstans i Europa, inte här, och det önskar man att åtminstone de i Sverige baserade slakterierna verkar för.

Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisproducenter

070713
Swedish Meats är missnöjda med Scans prissättning.
Swedish Meats styrelse har följt prisutvecklingen noga under våren och vi är givetvis inte nöjda med utvecklingen. Den senaste höjningen från privata sidan skärper läget ytterligare. Vi diskuterar nu intensivt, tillsammans med Scan och HKScan, hur vi skall komma till rätta med problemen. Det har tagits många kontakter och möten är inplanerade för att diskutera läget.

Swedish Meats har varit kritiserat ända sedan starten för ett antal år sedan och många medlemmar har varit frustrerade över att betalningen för slaktdjuren inte ha varit enligt förväntan. Swedish Meats bolagiserade sin verksamhet i samband med bildandet av Scan AB och HK köpte den operativa verksamheten 29 januari 2007. Det är naturligtvis fullständigt omöjligt för HK att ”styra om skutan” på dessa få månader man har ägt Scan AB. Det långsiktiga målet står givetvis fast att Scan skall bli ett fungerande företag med bra betalningsförmåga till medlemmarna. Detta kommer dock att ta tid och knappa 6 månader är givetvis inte tillräckligt. Hur lång tid det kommer att ta eller hur lång tid medlemmarna har tålamod är svårt att uttala sig om.

Vi är mycket väl medvetna om behovet av höjningar av avräkningspriset. Enbart spannmålspriset har höjt kostnaderna för grisproducenten med 15 % (eftersom spannmålen gått upp 30 % och foderkostnaden står för 51 % av de totala kostnaderna). Vi beräknas klara 2 - 3 % kostnadsökningar per år genom effektiviseringar och rationaliseringar men att klara dessa 15 - 20 % kostnadsökningar är naturligtvis inte möjligt utan kraftiga höjningar av priset. Det måste våra kunder inse. Dessutom är kostnadsökningarna helt beroende av den ”energikris” som världen nu går igenom. Oljan skall fasas ut och då måste en del odlas på åkermark vilket höjer priset på vår foderspannmål.

Om vi skall få upp priset till dagligvaruhandeln måste vi (branschen) höja priset. Privatsidan gör helt rätt som höjer priset till bonden och sedan går till handeln för att få upp priset. Dagligvaruhandeln har aldrig varit emot att lantbrukaren får mer betalt. Däremot vill man inte att industrin höjer sina marginaler. Om handeln nu säger nej till prishöjningar innebär det att man ”stryper” bonden, förvärrar energikrisen och stänger det öppna landskapet. Nu är det dags för handeln att visa korten.

Lars Hultström
Ordförande Swedish Meats

070713
I dag förväntar jag mig en höjning av Scan AB
Det är helt oacceptabelt att Sverige leder prisligan på griskött i Europa… från slutet! Det håller inte att skylla på prognoser längre Scan AB, ert sätt att tyda prognoser blir självuppfyllande.

Företagare som levererar, till vad de tidigare kände var deras företag, är heligt förbannade och känner sig rentav lurade. Scan har för lång tid förstört grisföretagarnas lust att teckna ej prissatta avtal som inte går att komma ur. Det är en tuff läxa som många nu lärt sig. Förtroendet för företaget har fått sig en rejäl knäck. I ljuset av den situation som råder, med mycket stora skillnader i betalning mellan slakterier i Sverige, så kan man rentav kalla dessa avtal knutna till den låga noteringen för obilliga* . Med tanke på spannmålsprisernas utveckling framåt lär det vara många stallar som nu ställs tomma allt eftersom.

Att Scan ska tjäna pengar till sina aktieägare råder det inga tvivel om, men det var nog många som trodde att det kanske skulle ske på annat sätt än genom låga avräkningspriser. Så verkar inte fallet vara.
Min fråga är; ställer Swedish Meats Ordförande Lars Hultström och hans styrelse sig bakom denna prispolitik?

Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisproducenter

*(stötande, orimliga)


ICA "skjuter" sönder svensk köttproduktion och förvärrar miljökrisen
Debattinlägg Sveriges Grisproducenter m fl 070708

Skarpt krisläge för svensk köttproduktion
Svensk köttprodution är satt under ett obönhörligt och framförallt orimligt tryck av svensk handel. När oljeberoendet skall minska i världen så ökar kravet på en grön energiomställning. Tämligen omgående kom en dramatisk ökning av spannmålspriser över hela världen. Nu produceras spannmål inte enbart till livsmedel utan konkurrensen ökar när samma vara skall användas till energi. Sedan förra året har svenska spannmålspriser stigit i storleksordningen 30%.

Kopplingen mellan spannmål och bröd är enkel och tydlig, alla kan förstå att varför priset på limpan ökar när spannmålspriserna stiger. Svenska grisar och kycklingar äter stora mängder spannmål. Närmare hälften av uppfödningskostnaden för dessa djurslag består av kostnaden för foder. Just nu får en svensk grisföretagare skjuta till ca 120 kronor för varje slaktgris han eller hon säljer.

Vi liksom alla andra företagare brottas dagligen med att få utgifter och intäkter att gå ihop för att vara konkurrenskraftiga. Självklart skall vi dra vårt strå till stacken för att ta fram prisvärda produkter. Vi klarar av att möta kostnadsökningar på 2-3% per år genom att öka produktiviteten genom t.ex. avelsframsteg. Men nu talar vi om kostnadsökningar på 15-20% per år.

Men den press som handeln och då i främsta ledet Ica nu sätter på svenska gris- och kycklingföretagare är helt orealistisk. I dagsläget vägrar ICA prishöjningar och ICA Hilton har t o m. mage att kräva ännu lägre priser. Handeln slår medvetet sönder svensk animalieproduktion och tar inget ansvar för energikrisen. Resultatet kommer att bli mer import och mindre produktion i Sverige vilket inte gynnar miljön, tvärtom.

För svensk köttproduktion råder skarpt krisläge. Våra prishöjningar kom i oktober, vi har nu burit kostnaderna för högre spannmålspriser i 8-9 månader. Svenska konsumenter uppskattar svenskt kött för att det är uppfött med god djuromsorg, håller hög ätkvalitet och är säkert.

Skall svensk handel vara orsaken till att det blir allt färre konsumenter som har möjlighet att äta svenskt kött?

Annika Bergman, ordförande Sveriges Grisproducenter
Hans-Christer Palmers, ordförande Svensk Fågel
Lars Hultström, ordförande Swedish Meats

070504
Stoppa Lekstugan

Vi har ett regelverk för djurproduktion i Sverige som i de flesta avseenden är betydligt hårdare än för övriga länder inom EU. Dessutom visar det sig nu, att vissa Länsstyrelser och kommuner höjer nivån ytterligare genom att hitta på nya hårdare regler.

Många grisföretagare blir grundlurade eftersom de detaljregler som myndigheterna hittar på i många fall, helt saknar laglig grund. Dessutom skapar dessa påhittade regler en slags prejudicerande effekt, dvs. regler som någon grisföretagare godtroget accepterar, blir ”standard” även för andra grisuppfödare.

Sveriges Grisproducenter har jobbat stenhårt de senaste åren för att få ett nationellt regelverk som gör det möjligt att producera grisar i Sverige. Vi har inte nått målet till fullo men de nationella reglerna är åtminstone någorlunda accepterade ute hos grisföretagarna och framtidstron har återvänt. Därför känns det nu som sabotage i vissa områden i Sverige där man ställer hårdare krav än de nationella.

Det finns nu rader av exempel: Begäran om 13 m2 fönsteryta i ett slaktgrisstall för 400 grisar, förbud mot spridning av gödsel på marker med fosforklass 5, fast tak på gödselbrunnar m m. Listan kan göras hur lång som helst på de exempel som saknar laglig grund.

Vilket län bor Du i? Det har en enorm betydelse om Du vill utveckla Din grisproduktion. Ett djurstall som är godkänt i ett län är inte godkänt i ett annat. Länsstyrelserna har skapat en orättvisa i Sverige som saknar motstycke. Det är inte värdigt en rättstat att vi skall ha olika regler i olika delar av landet utan anledning.

Dessutom är handläggningstiderna alldeles för långa. Lagstiftaren har nämligen inte lagt krav på myndigheten hur lång tid ett ärende får ta så det är fritt fram att förhala ett ärende så länge man vill. Många grisföretagare orkar inte gå igenom hela processen som ibland kan ta flera år.

I det omvända fallet, dvs. när myndigheten ålägger grisföretagaren något är åtgärdstiden satt så kort att de i många fall inte finns möjlighet att lösa problemet så snabbt som myndigheten kräver.

Det är alltså hög tid att STOPPA LEKTUGAN som pågår i stora delar av landet. Vi måste få en rättvis behandling som inte beror på var vi bor och regler som saknar laglig grund måste tas bort. Flytta tillståndsprövningen och förprövningen till en central myndighet, förslagsvis Jordbruksverket. Tillsätt kunniga experter som kan lagstiftningen. Belägg myndigheten med lagstadgade krav om handläggningstider.

Fördelen med detta förslag är en rättvis bedömning i hela landet och ett regelverk som enbart grundar sig på svenska lagar och föreskrifter. Dessutom kan grisföretagaren planera när han/hon vet hur lång handläggningstiden är. Nuvarande system är inte värdigt för Sverige och den svenska grisföretagaren.

Lars Hultström
Ordförande Sveriges Grisproducenter

070209
Krama Dalsjöfors
Hej! En stor kram skulle jag vilja att du vidarebefodrar till Magnus Larsson på Dalsjöfors slakteri för att han står upp för sanningen! Att vara "sitt" slakteri troget borde ju löna sig för alla parter. Privat eller kooperativt kan kvitta, det bör ju ändå gå ut på att alla inblandade ska få en vettig lönsamhet för att våga satsa för framtiden, och inte leva på rost o röta, eller parasitera på andra.
Maria

070106
Ära den som äras bör!
I Konkurrensverkets rapport ”Konkurrensen i Sverige 2006” som nyligen lämnades till regeringen framstår ”dagligvaruhandeln som det goda exemplet”.
Men ära den som äras bör. Det är nämligen leverantörerna till dagligvaruhandeln som sänkt priserna. Dagligvaruhandeln har istället höjt sina marginaler. En småbarnsfamilj med två barn har sparat 2000 kr per år på konkurrensen enligt rapporten. Men om leverantörernas prissänkningar till fullo genomförts i dagligvaruhandeln borde priserna till nämnda småbarnsfamiljer minskat med ytterligare 2000 kr per år. Nyligen redovisade undersökningar pekar också på detta då vissa delar av dagligvaruhandeln tjänat grova pengar.
Möjligheten för konsumenten är således ännu lägre priser. Dagligvaruhandeln i Sverige visar dock på tydliga oligopolliknande tendenser. Den koncentration de tre stora blocken (ICA, Coop och Axfood) besitter, är inte bra av konkurrensskäl. Inget annat land inom EU uppvisar en sådan dominans inom dagligvaruhandeln. Marknaden borde kunna fungera betydligt bättre. Det är således en helt felaktig slutsats att dagligvaruhandeln är ”det goda exemplet”. Däremot borde en fördjupad analys av detaljhandelns maktposition vara nyttig.

Lars Hultström
ordförande
Sveriges Grisproducenter


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
061212 Nej
Den som tror att vi kan få ett högre avräkningspris med HK bör nog tänka om. Inflytandet är lika med noll. /Anders Nilsson, Skattagårds lantbruk, 18 000 årssvin

061212 Nej
-Med ett så oprofessionellt agerande som ledningen för SM visat, så måste andra personer till för att sköta den för producenterna största frågan hittills och i framtiden.
-Enda sättet att få rätt betalt vid en försäljning är att ha flera intresserade köpare. Välkomna ATRIA, i stället för att smutskasta. /Stig Lennartsson, Åkerby Norrgård, Fjugesta.

061211 Nej
Undertecknad bedriver intergrerad KRAV-grisproduktion med 50 sip sedan år 2000,
dessförinnan konventionell intergrerad sedan 1972.
När SM informerade om utvecklingen inom slaktindustrin i Europa under 2005
sökte man mandat hos medlemmarna om SAMARBETSPARTNER, ej bortskänkning av
hela svenska marknaden.
När man har tagit så stora strukturella kostnader och därmed ett lågt
avräkningspris, så skall man inte sälja ut, utan söka samarbete på
marknadssidan, produktutveckling. /Medlem 683 Anders Karlsson.

061211 Nej
Jag är emot förslaget, som innebär att all makt flyttas från oss delägare i Swedish Meats till HK och Finlands. Vi tappar allt inflytande till förmån för börsen, som kräver avkastning på sitt kapital på bekostnad av avräkningspriset. Jag ser gärna HK som en partner om vi får ökat inflytande.
-Det finns saker att tjäna på att bli större, såsom produktutveckling och bättre utnyttjande av resurser, samt bli starkare gentemot handelns kedjor.
-Däremot innebär detta förlag enbart en ren försäljning av företaget till Finland. /Ola Jakobsson, Havdhem, Integrerad produktion inom suggring 1 500 slaktsvin/år

061211 Nej
Inget inflytande, inget betalt för varumärket, försäljning till endast bokfört värde./Anders Borgquist

061211 Nej
-Jag saknar ord för denna huvudlösa affär, som visar på graden av inkompetens i delar av SMs styrelse och fullmäktige.
-Problemet är dålig information. När jag diskuterar med fullmäktige, säger man inte ens emot mina argument! Fullmäktige har inga egna argument, vilket tyder på dålig information till samtliga berörda av affären, inte endast medlemmarna. Min farhåga är att fullmäktige är skrämda till att säga ja (eftersom det sägs i medierna att det finns majoritet för ja).
-Jag är livrädd för situationen att vi släpper ifrån oss Swedish Meats.
-Det få kanske vet, är att Quality Genetics, avelsbolaget, också följer med till Finland i samma affär.
-Mitt råd är i stället att Swedish Meats gör som finnarna, bildar aktiebolag och erbjuder oss leverantörer att teckna aktieposter. /Anders Hansson, Walltorp Lantbruks AB, Väderstad, 420 suggor integrerad produktion, 2 100 slaktsvinplatser, distriktsordförande Lantmännen, Östergötland, f d distriktsordf Swedish Meats Östergötland, f d koncernvalberedning, SM, f d styrelseledamot SQM Pork.

061211 Nej
-Med ett så oprofessionellt agerande som ledningen för SM visat så måste andra personer till för att sköta den för producenterna största frågan hittills och i framtiden.
-Enda sättet att få rätt betalt vid en försäljning är att ha flera intresserade köpare. Välkomna Atria i stället för smutskasta. /Stig Lennartsson, Fjugesta
061211
-Endast konkursmässiga företag säljes för det bokförda värdet!
-Varumärket Scan värderades för några år sedan till 500 milj. Har det verkligen under nuvarande ledning misskötts så att det inte längre är värt något??
-Sätt SM på börsen och få fart på företaget, ett förslag jag ställde redan för 30 år sedan då vi hade kapitalet kvar.
-Heder åt styrelseledamöterna som reserverat sig mot beslutet. Hoppas att fullmäktigledamöterna är lika kloka.
-Rösta NEJ! Ett ja är att upprepa samma misstag som vi gjorde med Skånska Lantmännen när det äntligen började fungera. /Olof Bengtsson, Karlsfält, 150 avelssuggor av hampshireras.

061211
Tänk er för!
En partnerskapsprocess har utmynnat i en utförsäljning av marknadsledaren inom svensk köttindustri, detta kommer att påverka svenskt lantbruk i sin helhet. Att ett sådant avgörande beslut tas under tidspress, med enkel majoritet och av förtroendevalda som inte fått tillgång till en demokratisk öppen process, där även de som reserverat sig i styrelsen fått komma till tals, är olyckligt. En demokrati utmärker sig av att majoriteten beslutar över minoriteten, men i en demokrati är det brukligt att även minoritetens röster bereds möjlighet att framföras.
Det finns därmed anledning till oro i detta fall Vi har svårt att se att kraven på de olika affärsmässiga och ägarmässiga villkoren tillgodoses i det aktuella upplägget. Vi undrar om det bara är vi som misstänker att Kejsaren är väl lättklädd?
Läs hela meddelandet från Ring 65, genom ordföranden William Nordén
Onsdag 6/12 hade Ring-65 ett möte. Där antogs förslaget att skriva ett debattinlägg, alltså där alla i Ring-65 står bakom.

061209
En svår fråga närmar sig sitt avgörande
Jag är säkert inte ensam om att ha lidit av svår beslutsångest i frågan beträffande Swedish Meats/HK Ruokatalo. Faktum är att ingen egentligen tvärsäkert kan säga huruvida ett JA eller ett NEJ är det bästa svaret. En sak är dock alldeles säker, och det är att efter den 13 december kommer stora förändringar att ske, oavsett hur vi beslutar oss i frågan. Endera sidan kommer i varierande grad känna sig som förlorare, beroende på personlig läggning, styrka i övertygelse eller prestige nedlagd i frågan.
Oavsett resultatet i omröstningen, så skall företaget i framtiden skötas på ett bra sätt för oss ägare
Läs fortsättningen på inlägget från Ludvig Nilsson, Spångboda, ledamot i Swedish Meats förvaltningsråd

061209 Nej
-Det finns saker att tjäna på att bli större, såsom produktutveckling och bättre utnyttjande av resurser, samt bli starkare gentemot handelns kedjor.
-Däremot innebär detta förlag enbart en ren försäljning av företaget till Finland. /Integrerad produktion inom suggring 1 500 slaktsvin/år 

061209 Nej
-Känns som ett konstigt väderstreck, speciellt med tanke på att man avsäger sig en så stor del av inflytandet. /10.000 slaktsvin /år

061209 Nej
-Det är som att sälj sin själ. Vad är kvar? Ingenting. /Göran Källström, Rumäng Lantbruk, 130 suggor integrerat

061209 Nej
-Nej för att infomationen om avtalet varit obefintig och att ett nytt bud fientligt/vänligt är lagt. Lägg fram båda buden!  /180 suggor i integrerad prod. 

061209 Nej
-Vansinne att släppa kontrollen. /180 suggor Intergrerat.

061206 Nej
Risk för att det inte blir ett demokratiskt beslut om Swedish Meats försäljning till HK?!
Flertalet av Swedish Meats ägare har av allt att döma inget att säga till om, vad gäller försäljningen av Swedish Meats till HK. Styrelsen kör över oss. Vi har inte heller något forum där vi som har synpunkter kan göra oss hörda. Vid en del regionmöten har vi inte fått rösta så att majoriteten kunnat fastställas. Hur ska vi få veta om det är majoritet för eller emot försäljningen, bland medlemmarna?
Hur fullmäktige röstar om HKs köp av Swedish Meats kommer troligen inte att spegla majoritetens åsikter om försäljningen. I medierna framgår att styrelsen ringer runt till fullmäktige, de som ska rösta och har avgörandet i sin hand, och övertalar dem att rösta ja. Det är inte demokrati. Styrelseledamoten Håkan Carlsson har redan klargjort att majoriteten av fullmäktige är för försäljning till HK.
För min egen del böjer jag mig för majoritetens beslut. Vare sig det blir ja eller nej. Men fullmäktige ska säga sin egen mening, inte som styrelsen säger att de ska rösta.
Ola Thylén, Svalöv
2 000 slaktsvin per år